Voce dei Rossoneri: ”Vilka spelare ska Milan satsa på till nästa säsong?”
Förlusten mot Atletico, Adil Ramis inledning samt spelare värdiga att satsa på till nästa säsong är ämnena i kvällens Voce dei Rossoneri.
Panelen utgörs av Milanredaktionens Henrik Brandel och David Faxå.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e)
Milan var aldrig ens nära att rubba Atletico Madrid i CL. Säsongen slutar därmed i ett stort dunderfiasko enligt många. Vad var enligt dig den största skillnaden mellan Atletico och Milan?
David Faxå: Effektiviteten. Jag tycker siffrorna är aningen missvisande över 180 minuter. Milan hade framförallt på hemmaplan ett bra spel som hade resulterat i både ett och två mål om vi hade varit hetare framför mål. Diego Costa visade att han är dödlig målskytt, vilket Milan saknar. Även målvaktsspelet var en avgörande faktor. Medan Abbiati stod fastfrusen på sina hälar gjorde Courtois magiska räddningar, speciellt på San Siro.
Henrik Brandel: Atletico spelade som ett lag, punkt. Atletico har inte bättre spelarmaterial än Milan, men har en tydlig och välintränad spelide. Spelarna spelar för varandra och vet var de har varandra. De är trygga i sina roller på plan och i sina roller i truppen. De slår nästan inga alibipassningar för att undvika kritik från tränaren för misslyckade men mer ambitiösa/produktiva alternativ. Det har tagit Cholo tre år att få sina elva startspelare att spela som den väloljade maskin man nu är. Seedorf har haft två månader på sig och det syns.
Aldijana Talic: Milan hade redan gett upp. Det fanns ingen riktig taktik - det är inget nytt, men så var det även den här gången. Vi spelade inte för att ta oss vidare. Kanske för att vi inte heller kan. Laget tände till något efter målet som gjordes, men Atletico kunde läsa av Milan. Man backade något i sitt spel och lät Milan spela av sig lite, utan att egentligen släppa in dem i matchen. Individuellt bättre prestationer, en tränare som kan laget och som driver laget samt det att Atletico är ett lag. Millan är inte det. Det var skillnaden.
Adil Rami gjorde en riktig plattmatch och har blandat strålande insatser med raka motsatsen. Vad är dina intryck av fransmannen? Är han trots allt given i startelvan?
David Faxå: Given är ingen mittback i dagens Milan. Alla våra mittbackar har rejäla svagheter, så man får variera mittbackarna beroende på motstånd. Zapata är given ifall det ska springas, Rami ifall det ska nickas. Nu lyckades fransmannen i och för sig inte så bra med nickandet mot Atlético, men ändå. Om vi ska köpa Rami eller ej är jag fortfarande kluven till. Hellre honom i truppen än spelare som Bonera, Mexes och Zaccardo, men ifall vi inte köper Rami och istället lägger dessa sju miljoner på en annan bättre mittback är jag självfallet för det alternativet.
Henrik Brandel: Konkurrens är inte hård för en mittbacksplats i dagens Milan. Kvalitativt, inte kvantitativt. Allegri och Seedorf har testat sex spelare i mittlåset under säsongen och ingen har varit konsistent godkänd, än mindre bra. Med all respekt för Silvestre, Bonera och Zaccardo, är de inte tilltänkta som annat en reserver. Återstår i kampen om en startplats är Zapata, Mexes och Rami. Även om Rami gjorde ett par svagare insatser när han först kom till Milan och en rejäl plattmatch mot Atletico, känns han ändå mindre sval än åtminstone Mexes.
Adil tillför en tyngd i försvaret som hans franska kollega inte har och har kanske framför allt bidragit till att vi släpper till färre chanser på inlägg och fasta situationer. Rami är inte snabb och inte speciellt spelintelligent och behöver en dirigent bredvid sig (a la Thiago Silva, suck!). Än så länge får vi nöja oss med Zapatas snabbhet som komplement till Ramis styrka. Det borde räcka mot 15 lag av 18 i Serie A, dock inte i Europa, men där lär vi inte spela på ett tag...
Aldijana Talic: För att sammanfatta Ramis tid i Milan: Dålig premiär, bättre, bra, dåligt igen. Jag gillar Rami, trots det. Att han är en bra mittback råder inga tvivel om. Men sen har vi det där med att vissa spelare är beroende av ett tryggare lag för att prestera medan andra, likt Taarabt, klarar sig bra på egen hand och finner sig liksom i situationen på annat sätt. Sedan först Nesta och därefter Thiago Silva lämnade Milan, har vi enligt mig inte haft en given backlinje. Vi har pusslat och lappat ihop. Mexes har ju gång på gång visat vad han går för och Abates frånvaro gjorde lite sitt. Vi har inga givna spelare där, men jag tror på Rami och på att hans sätt passar att bygga ett försvar med.
Milan måste genomgå stora förändringar under sommaren för att hämta igen förlorad mark. Alex sägs vara klar från PSG och Adebayor siktas. Vilka av spelarna i dagens trupp tycker du är värda att satsa på till nästa säsong? Vilka vill du definitivt ha bort?
David Faxå: Spelare jag definitivt vill behålla: De Sciglio, Zapata, Poli, Montolivo, Taarabt, De Jong, Pazzini, El Shaarawy. Utöver dessa finns det spelare som Urby, Muntari, Bonera med mera som duger som reserver. Abate och Mexes är två herrar vi skulle kunna casha in på. Balotellis framtid ställer jag mig frågande till. Han är enligt mig den största talangen, inget snack om saken. Grejen är dock att han aldrig får ut det när det verkligen krävs. Kommer han orka motivera sig själv för ligalunk nästa säsong? Hur mycket pengar kan vi få för honom? Kommer ett bra bud och om pengarna går till ersättare skulle jag kunna tänka mig en försäljning även där.
Alibiherrar som Zaccardo, Essien, Amelia, Robinho, Birsa med mera får gärna lämna omgående. De är för dåliga helt enkelt. Abbiati hoppas jag hyllas rejält och därefter lägger av. Han är tyvärr inte tillräckligt bra längre.
Henrik Brandel: Det är frestande att drömma om en total utrensning av truppen under sommaren, då egentligen ingen spelare har nått upp till sin maximala kapacitet under säsongen. I verkligheten finns det en stomme i laget som Seedorf kommer att bygga vidare på, helt oavsett om stommen är stark nog eller inte. Givet att vi bara kommer att spela 38 matcher i ligan plus en handfull cup-matcher nästa år behöver truppen inte vara särskilt bred och investeringar borde således fokusera på ett par problemområden snarare än i att upprätthålla dagens 30-mannatrupp.
Om man vidare förutsätter att Seedorf kommer att fortsätta med sin 4231 känns Balotelli och El Shaarawy givna i anfallet. Montolivo och De Jong borde få fortsatt förtroende. Få lag i Calcion har bättre ytterbackar än De Sciglio och Abate, trots den senares brister. En bättre mittback än Rami har vi i realiteten inte råd med. Honda kommer att bli bättre och borde kunna fungera i den centrala offensiva mittfältspositionen när nästa säsong börjar. Där har vi åtta startspelare som jag tycker håller måttet. Marockanen har imponerat (det tog emot att erkänna) och får säkert nytt förtroende.
Kvarstår är således en mittback och en målvakt till startelvan. Zapata och Mexes håller inte som startspelare ens i ett Milan som bara konkurrerar om en topp fem-plats i Serie A. Mexes borde lämna (dyr lön), Zapata får gärna stanna som backup. Alex tror jag inte alls på bredvid Rami, två gorillor i samma bur funkar sällan. Givet budgetbegränsningar hoppas jag på Astori eller Paletta som båda har behövd spelintelligens.
I målet håller inte Abbiati längre. Han var i mina ögon länge en av världens allra bästa linjemålvakter, vilket vägde upp hans uppenbara brister i luftspelet. Nu har han dock tappat mycket av sin explosivitet och borde pensioneras. Givet att vi inte spelar i Europa nästa år borde det vara läge att fasa in en ny ung gärna italiensk målvakt, Perin kanske.
Utöver min tilltänka startelva tycker jag att Urby, Zapata, Poli, Essien, Saponara, Kaka och Pazzini har roller att fylla. Petagna, Cristante och Gabriel borde lånas ut, resten borde säljas.
Aldijana Talic: Jösses vilken svår fråga. Den kräver mer än bara insikter och kunskaper om Milan. Den kräver att man siar på ett sätt som dels min sinnesstämning kring Milan just nu inte tillåter men även det där med hur ledningen tänker och vad som ekonomin egentligen tillåter. Med andra ord kräver det tillträde till bl.a. Berlusconi och Gallianis hjärna.
Men nåt som egentligen gör lite ont att skriva är det här med att vi skulle kunna må bra av att göra oss av med är Balotelli. Det är som om man som milanista konstant har ett dåligt samvete för att Balotelli är eller inte är bra, för att han kan vara bra etc. Balotelli är mycket mer en striker av modellen - ha-ni-ett-lag-så-ser-jag-till-att-göra-mitt-här-framme-utan-att-behöva-ta-hand-om-resten. Vi har inte det underlaget just nu. Och Mario är en av få spelare vi skulle kunna få in pengar för. De enda jag egentligen är övertygad om att vi borde behålla är De Sciglio, Pazzini, Taarabt (!), El Shaarwy, Kaka, Poli, De Jong och Emanuelson. Montolivo är med där, men inte för att han egentligen har gjort siog förtjänt av det, mer det att han är kapten, hör hemma i Milan... Sen kanske jag har glömt att tänka på någon och de här spelarna är de som jag tror på man kan bygga ett br underlag och vidare med. Så långt kan jag tänka idag, för nu. Inte längre.
