Voce dei Rossoneri: ”Allt som allt - godkänt”
Muntari är spelaren som är uppe för diskussion i Voce dei Rossoneri. Dessutom avrundas Milans äventyr i Champions League, vad gick fel mot Barcelona? Vilket betyg får Milan som helhet i turneringen.
Marko Uusitalo på Svenska Fans Italien-sektion gästar Voce dei Rossoneri. Henrik Brandel och Andreas Wingren representerar Milanredaktionen.
(VdR är en artikelserie där skribenter från Milanredaktionen samt ibland en gästskribent bildar panel varje gång. Artiklarna i serien publiceras tre gånger per månad – den 3:e, den 13:e och den 23:e.)
Muntari är för närvarande i en position mitt emellan bänken och startelvan, mot Barca kom han in istället för Ambrosini. Vad tycker du om Muntari, är du tillfreds med vad han presterat så här långt och hur ska han användas av Allegri enligt ditt sätt att se?
Marko Uusitalo: När värvningen av Muntari blev klar förra säsongen så kändes det som ännu en av alla dessa lågbudgetalternativ vars största prestationer hade några år på nacken. Istället fick vi en spelare som lyste av revanschlusta efter en jobbig sista tid i Inter och han blev snabbt en nyttig pjäs på vårt mittfält. Därför blev sommarens skada som han ådrog sig spelandes strandfotboll väldigt olycklig. Efter ett drygt halvårs konvalescens så har han matchats in i laget igen, men har ännu inte varit den spelare vi såg i våras. Den energiske, ständigt hälskavande terriern har varit en skugga av sitt forna jag som numera hamnar på efterkälken i de flesta situationer. Min förhoppning är dock att han ännu inte är i 100%:ig form efter skadan och att det är förklaringen till hans mindre goda insatser.
Var han skall användas när han är i full form igen spelar egentligen inte så stor roll, det beror nog mer på vilka han paras ihop med på mittfältet från match till match. Han behärskar både rollen som mezz’ala och som den djupt sittande centrale mittfältaren. Personligen föredrar jag nog honom ändå på den yttre vänstra positionen på mittfältet där han kan dra nytta av sin arbetskapacitet och jobba över hela planen i 90 minuter. Hans ibland något vågade spel med små marginaler blir heller inte lika riskfyllt när han spelar här.
Henrik Brandel: När alla är friska skall i mina ögon Milans mittfält bestå av ett ankare centralt, en “löpare” på vänster sida och en kreatör på höger sida. Om så är fallet borde startuppställningen vara Boateng – De Jong – Montolivo. Någon dräglig backup till Montolivo finns det inte, även om Cristante ansluter till A-laget i sommar. Centralt kan såväl Ambrosini som Muntari, med sin fina spelförståelse och starka fysik vikariera. På den vänstra sidan finns i dagsläget Nocerino och Flamini som alternativ, men även Muntari kan fungera här.
Jag tycker inte att Muntari är en startspelare i säsongens Milan då vi har bättre alternativ att tillgå. Men det finns undantag,. Mot lag som är bättre än Milan eller där vi kan förväntas ligga lågt och under hård press, är Muntari som box-to-box-mittfältare ett bättre alternativ defensivt än exempelvis Flamini och Nocerino. Detta såg vi inte minst igår mot Barca där Flamini inte hade tillräckliga försvarsegenskaper för att stå emot spelare som Iniesta och Messi. Man skulle kunna tänkas sig liknande inhopp i startelvan för Muntari mot exempelvis Juve. Om Ambrosini lämnar Milan till sommaren ser jag Muntari primärt som förste reserv till De Jong.
Andreas Wingren: Med tanke på hur lågt Muntari stod i kurs när han värvades till Milan tycker jag att han presterat över förväntan. För mig kommer Muntari dock aldrig vara en given startspelare i Milan. Han är däremot en bra truppspelare. Han har rutin, en stark fysik och är klart duglig med bollen. Lägg där till att han fungerar på alla tre platserna på Milans centrala mittfält.
Med det sagt tyckte jag att det var fel av Allegri att bänka Muntari igår. Ghanesen gjorde en gedigen insats i det första mötet som han krönte med ett viktigt mål. Att då välja att spela Flamini, en spelare som vi vet inte är den mest slipade, är för mig märkligt. Muntari visade att han hade ett fungerande samarbete med Montolivo och Ambrosini, där trions positionsspel fungerade perfekt i den första matchen. Helt enkelt ett mysterium att han inte fick starta i det andra mötet.
Milan utslagna ur Champions League trots bra utgångsläge inför returen mot Barca. Vad gick fel?
Marko Uusitalo: Mycket gick fel, kanske inte allt, men tillräckligt för att det skulle bli fula siffror på resultattavlan. Fel begicks både här och där, både vad gäller laguttagning och spelarnas insatser. Jag tror inte att vi på något sätt trodde oss vara i kvartsfinal efter första matchen, men möjligen kändes ledningen mer betryggande än den var i verkligheten. Det kändes som om det saknades några procent hos de flesta spelare vad gäller inställning och det gav Barca-spelarna den extra yta som behövdes.
Jag tycker också att det märktes att flera spelare hade svårt att hantera det faktum att man spelade en avgörande match i Champions League på Camp Nou. Däremot så kommer de dra nytta av det i framtiden. Med facit i hand så hade jag gärna sett De Sciglio på plan också, inte bara för att Constant var en vandrande katastrof, men för att han också hade behövt den här upplevelsen för sitt framtida CV. Jag köper inte Tassottis argument att Constant skulle vara mer rutinerad (hur många matcher på denna nivå har han gjort?), särskilt inte när Niang kunde kastas in före spelare med långt fler stormatcher i bagaget.
I slutändan så gör Barcelona en mycket imponerande insats och det hade blivit svårt för oss att avancera även om vi hade gjort en mer homogen match.
Henrik Brandel: Goliat vaknade, knän skakade och David missade sin chans. I mina ögon var Barcas kvalitetsförbättring från första mötet större än Milans dito försämring. Iniesta och Messi lyfte sig flera steg. Jag har svårt att se att något lag som skulle ha slagit Barca igår. Istället för att stånga sig blodiga på att försöka springa igenom Milans försvar, sköt Barca från utanför straffområdet fram tills att Milan var tvingade att öppna upp mer.
Samtidigt var det påtagligt att framför allt de spelare som lirade på Nou Camp för första gången (Niang, El Shaarawy, Montolivo och Constant) inte klarade av att nå upp till sina normala nivåer. Och konstigt vore väl annars. Speltekniskt ledde de skakande knäna till att Milans passningsspel inte fungerade alls. Barca pressade hårt, men bättre än så kan Milan. Det var här Milan förlorade matchen. Kan man inte slå tre-fyra passar inom laget kan man inte stå emot en sådan press. Milan förlorar dubbelmötet på att Niang träffar stolpen, men matchen på grund av passningsspelet.
Jag har vissa synpunkter på Allegris laguttagning. Flamini framför Muntari kändes som brist på fingertoppskänsla. Att starta en Niang med potential men uppenbara brister framför mål, framför exempelvis Robinho eller Bojan som kan slå de där viktiga passningarna och som inte är rädda för stora piazzor, var troligtvis fel tänkt även utan facit i handen.
Andreas Wingren: Det finns flera detaljer av Milans genomförande som kunde varit bättre. Men innan man börjar titta på dem är det viktigt att konstatera en sak. Nämligen att Barcelona var galet bra. Det är den största anledningen till att vi är utslagna. Milans ynglingar fick en ordentlig fotbollslektion.
Som sagt finns det däremot detaljer som Milan kunde gjort bättre för att öka sina chanser i matchen. För det första tycker jag att Allegri valde att angripa matchen på fel sätt. Lite för defensivt, lite för passivt presspel. En kompis skrev på Twitter, att spela defensivt är inte samma sak som att skita i att ha någon som helst press. Där gick vi fel. Vi hade behövt pressa lite högre upp samt haft ambition att ställa om offensivt lite frekventare. Addera till det att vi bjöd på för många individuella misstag. Det stämde till exempel inte alls för Ambrosini, Constant och Flamini.
Men som sagt, Barcelona var galet bra och det bättre laget gick vidare.
Hur summerar du Milans totala insats i Champions League? Ska man vara nöjd att ha besegrat Barcelona en gång och sedan åkt ut eller ger du Milan ett underkänt betyg?
Marko Uusitalo: Ja, hur skall man summera årets CL-säsong. Så som säsongen startade så är man nästan glad att laget tog sig vidare från gruppspelet över huvud taget, men samtidigt så fanns det ett gyllene läge att skapa någonting mer särskilt med det utgångsläget vi skaffade oss inför returen mot Barcelona.
Sen kan man ju argumentera för huruvida åttondelsfinal kan vara godkänt när det i mitt tycke (åtminstone på pappret) kommer att vara sämre lag som får spela kvartsfinal, men jag kan nog inte kräva så mycket mer av Milan när lottningen gick som den gick.
Vi har i alla fall tagit oss längre i turneringen än lag som Chelsea, Manchester City och Zenit, och Manchester United och Arsenal överlevde inte heller åttondelsfinalerna. Det visar ändå på att stora finansiella satsningar inte är någon garanti för framgång.
Allt som allt vill jag ge laget godkänt. Att åka ut mot Barcelona är ingen skam och den seger vi ändå tog mot dem gav välbehövligt självförtroende till ett ungt lag.
Henrik Brandel: Milans öde avgjordes den 6 november. Efter 1-1 mot Malaga i den fjärde Champions League-omgången var det klart att Milan i bästa fall skulle bli två i sin grupp och således få möta en gruppetta i åttondelen. Hade vi vunnit gruppen och fått möta Porto istället (Malagas motståndare) är det nog få som inte skulle hålla med om att våra chanser till kvartsfinalavancemang vart väsentligt bättre. Så gruppspelet skall vi inte vara nöjda med, även om Milan med Zlatan och Silva inte gjorde bättre ifrån sig.
Visst svider det att förlora 4-0 mot Barcelona (lyckligtvis har de samma erfarenhet av att möta oss), men en välförtjänt hemmavinst mot “världens bästa lag” av ett Milan under återuppbyggnad är något vi skall vara stolta över.
Andreas Wingren: Jag tycker inte, och hoppas inte, att Milan känner sig nöjda över att ha besegrat Barcelona i en match. Däremot tycker jag att man ska vara stolt över det. Ingen, absolut ingen, förväntade sig att Milan skulle stå upp så bra mot Barcelona i den första matchen. All heder åt oss. Men över två matcher är det inga konstigheter att det var Barcelona som gick vidare. Spanjorerna har en bättre trupp med mer spetskompetens, de har betydligt mer rutin och är i en helt annan fas i sitt lagbygge.
Ser man på hela vårt äventyr i Champions League så är det ingen resa som imponerar. Milan hade det kämpigt under stora delar av hösten. Man hade ingen trygghet då det experimenterades med både formationer och startelvor. Den här problematiken påverkade självklart även lagets framfart i Champions League. Trots en relativt enkel grupp var det precis vi lyckades ta oss vidare till slutspel. För Milan är det så klart aldrig okej med sådan kräftgång i Europa.
Jag summerar Champions League 2012/2013 för Milan så här: En nyttig resa för en oerfaren trupp.
