Napoli - Salernitana
2 - 1

Napoli 2 - 1 Salernitana

Gästande Salernitana stod för en solid defensiv insats med farliga kontringar genom hela matchen men fick åka tillbaka till Salerno med 0 poäng.

2007 - starten på resan
Den som vill ha en kort matchrapport kan skippa denna inledande text ner till "Matchen då?", annars häng kvar. Jag har nu varit en väldigt insatt och inbiten Napolisupporter i snart 20 års tid. Det hela började med ett FM (tror att det fortfarande hette CM då), där jag började bli trött på att spela MFF och Barcelona/Arsenal för att de lagen hade redan en ganska stabil infrastruktur och spelarmaterial att bygga på och vinsterna kom lättare med resultat att spelet blev tråkigare. Vad hände då undrar ni kanske? Från "ingenstans" hade plötsligt Napoli dykt upp i Serie A och namnet kändes väldigt bekant och jag ville minnas att någon särskild D10S hade spenderat en tid i klubben. Det blev alltså så att jag läste på lite och bekräftade mina misstankar och tänkte "Äh, det är väl bara köra". Tänkt och gjort, Napoli var oväntat bra med några väldigt duktiga unga spelare samt några mer stabila, om än begränsade, veteraner. Men hur ser deras spel ut på riktigt undrade jag då och tittade nyfiket på en match med Marekiaro, Pocho och en lite yngre Roberto De Zerbi som anfallare. Första matchen jag såg med Napoli var jag fast. Har därefter enbart varit intresserad av att aktivt följa Napoli (även om jag är "allätare" vad gäller sport) som lag genom åren, varvat Napoli och emellanåt MFF på FM och liknande spel. Året efter blev det än mer spännande och roligt med ännu lite mer kvalitet i laget med bulldoggen Gargano, Maggio och mannen, myten, legenden, träbenet eller Pizzaiolo - kärt(?) barn har många namn - Aronica.

2024 - verkligheten idag
Åren har gått och sedan jag började följa laget har livet fortsatt med första flytten till eget hem 2009 med läkarstudier, genomfört läkarprogrammet, blivit pappa två gånger och nu under specialistutbildning som läkare med sambo, barn, huslån och hela köret. Från att ha varit ensam med mitt intresse och följt "mitt" lag på egen hand har jag under åren fått prioritera bort vissa saker i livet när all ens vakna tid som inte är jobb innefattar någon form av närvaro av två små trollungar på 7 respektive 3 år. Nu har min son som är 7 blivit allt mer intresserad av fotboll "på riktigt" med träningar, spel på rasten och även börjat få spela lite FIFA (jag vet att det heter FC men inte i vårt hushåll). Tyvärr har kompisarnas och medias bevakning av fotboll fått pojken att bli en Haaland/City-supporter men han kan lite Napoli också. Dottern har inte visat något större fotbollsintresse ännu men vi får se. Med en väldigt liten bakgrundsinformation kanske det går att förstå att inte bara jag, utan hela redaktionen, liksom alla ni som läser och följer laget får prioritera vad vi "kan" och hinner att göra på vår fritid. För mig har det alltid varit prioriterat att få se på matcherna i sig, vilket inte alltid är så lätt med två barn och sambo som också är läkare. Just igår hyste jag inga större förhoppningar eller förväntingar om att få se på matchen - den gick ju ändå 15.00, det går bara inte för sig med vakna barn som ska bli underhållna?! Lägg till skjutsa storkillen till innebandyträning, storstädning, julröjning, storhandling och alldeles för lång tid med dammsugaren i soffan så hade jag i princip avfärdat möjligheten att få se på matchen överhuvudtaget. Men så sade min kära sambo, klockan 13.30 - "om du nattar barnen så kan jag gå och träna så kan du kolla på din match vid 15". Orimligt glad spratt jag upp till mitt kontor för att få igång matchen strax efter 15, det blev på tyska men det skiter jag i. 7 minuter in dräller storkillen in på kontoret och "ska också titta på matchen". Fan, där försvann min frid och kommer nog inte få se mer än några minuter tänkte jag. Men ungen var intresserad och frågade om vad spelarna hette, varför dom inte gör mål och i minut 80 yttrade han vad jag själv tänkte, på ett sätt som bara barn kan göra. "Pappa, varför passar dom bort bollen hela tiden? Det ser ju inte ens ut som att dom vill vinna", däremellan har jag fått förklara att i ligamatcher blir det inte förlängning och hur poängsystemet funkar, att Osimhen är borta med sitt landslag och att nej, man kan inte spela och träna både med sitt klubblag och landslag, ens om landslaget ska spela i samma land. Denna match kommer med största sannolikhet glömmas bort innan nästa säsong för de allra flesta men för mig kommer det vara den första Napolimatchen jag såg med min son och båda, typ, fattade och var intresserade av att kolla på matchen i sin helhet. Det var stort för mig och jag hoppas på fler såna tillfällen i framtiden med båda mina barn. Om jag ska vara helt ärlig tror jag att min son var den som blev mest till sig av Rrahmanis segermål men de allra sista minuterna i matchen var lite för spännande för oss båda.

Matchen då?
Primo tempo
Napoli spelade ungefär precis lika övertygande som man gjort resterande säsong med många enkla missade passningar, alldeles för stilla i offensiven men Pippo Inzaghi hade också uppenbarligen präntat in i sina mannar att gårdagens match inte handlade om att pressa och skapa möjligheter, utan snarare försvara och kontra. Det gjorde dom dessutom väldigt bra. Simeone fick en sällsynt startplats och visade, åtminstone mig, att han förtjänar startplatsen över Raspen som avslutande anfallare även han inte fick vara med i målprotokollet igår. Överlag var den en ganska väntad startelva utöver att Gaetano också fick vara med från start men just nu ser det ganska skralt ut på centrala mittfältet utifrån Anguissas frånvaro också. Napoli hade i princip hela matchen ca 70% bollinnehav men antingen hade vi några passningar för många eller alldeles för dåliga avslut så vi fick ingen utdelning i första halvlek. Första målet kom istället från en veteran från bortalaget när Candreva fick en boll strax utanför straffområdet, dryga 20meter från mål och enormt läckert får till en elegant skruv som dyker ner strax innan kryssribban, otagbart för Gollini och i minut 29 leder gästerna. Det skulle dock hinna bli en kvittering innan halvlek, på stopptid får Simeone ett inspel där han touchar bollen och får en spark på vaden från Fazio som inte var i närheten av bollen. Domaren dömde först ingenting men efter VAR-gransking och påtitt av domaren får Politano stega upp från 11 meter och placerar den lågt till vänster. Momo Ochoa gick rätt men var aningen för sen för att stoppa bollen. 1-1 i halvlek.

Secondo tempo
Napoli fortsatte på samma sätt i andra halvlek med stort spelövertag och Salernitana fick några enstaka omställningar som kunde blivit farliga men, liksom tidigare matcher, var alldeles för tama i avslut och anfallslägen. Kvara visade flera gånger att han ville ha mer rörelse på plan och började sedan själv springa omkring till centrala mitten, högerkanten och som falsk nia ibland. Det var också Kvara som visade allra mest individuella kvalitéer med två enormt bra lägen och målchanser mot slutet av matchen som egentligen borde ha varit mål. Det skulle dröja till stopptid 90+6 på en frisparksretur i straffområdet där bollen dimper ner rakt framför fötterna på Rrahmani som tar en touch och bredsidar in den bakom Ochoa. Eufori och extas på planen och läktarna. Det i sig skulle ju kunna förklara rätt mycket om hur denna säsong har gått när det firas som scudettoguld att vi avgjort matchen mot tabelljumbon, även om det är en hyfsad ny "lokalrivalitet" med derby så ska detta vara en match där vi vinner på ren rutin. Det ska dock sägas att vi haft en del oflyt utöver mantapp till Afrikanska mästerskapen med skador, rekordsnabbt rött kort och avstängning för nyförvärvet Mazzochi och nervositeten har nog också präglat gårdagens match och förmodligen ännu fler matcher under våren. Vi får tacka för matchen med tre vunna poäng och blicka framåt med ny match i ligan om 2 veckor mot Lazio men redan om 4 dagar spelas Supercoppa-semi mot Fiorentina om någon nu skulle vara intresserad.

Napoli (4-3-3):
Gollini
DiLo-Rrahmani-JJ-Rui
Cajuste (77' Demme)-Lobotka-Gaetano (56' Raspadori)
Politano (66' Zerbin)-Simeone-Kvara

Bänken: Nikita Contini, Hubert Idasiak, Jesper Lindström, Luigi D'Avino, Leo Östigård, Alessandro Zanoli, Francesco Gioielli (vet knappt vilka D'Avino och Gioielli är)

Salernitana (3-4-3):
Ochoa
Gyömber (83' Daniliuc), Lovato, Fazio
Sambia (90+1' Bronn), Legowski (66' Pierozzi), Martegani, Bradanic
Tchaouna, Simy (90+2' Ikwuemesi), Candreva

Bänken: Vincenzo Fiorello, Erik Botheim, Trivante Stewart, Andres Emil Sfait, Benoît Costil

Forza Napoli!