Gästreportage: En stad, ett lag - en kärlek
Eftermiddagsvärmen sköljer över mig som en våg när jag stiger av bussen. Framför mig ser jag ett hav av svarta och rosa färger. Det doftar salami, kyckling och mozzarella från matserveringsvagnarna. En helikopter cirkulerar över området. Det är passion, kärlek och förväntan i luften. Det är Serie A-premiär i Palermo.
Platsen för kvällens skådespel är Stadio Renzo Barbera, eller som man kallar den i folkmun La Favorita. För motståndet står Cagliari, laget från Sardinien Italiens näst största ö efter Sicilien. Jag slår mig ner på en bänk med en panino och en birra bland matserveringvagnarna och souvenirstånden. Det är människor överallt. De skriker, skrattar och pussar varandra på kinderna. Alla bär stadens och lagets färger, svart och rosa.
Lite längre bort hörs sånger och snart fylls området av en illa luktande orange rök. Några Palermosupportrar har bränt av flera bengaliska eldar och sjunger nu de ramsor som de inte fått sjunga till sitt älskade lag på hela sommaren. Det börjar skymma. Jag reser mig sakta upp och börjar gå mot arenan. Stadions neonskyltar och strålkastare lyser upp den varma sicilianska kvällen. Himlen har en mörk rödblå färg, som den bara kan få här nere runt medelhavet. Ljudet från helikopterns propeller hörs fortfarande. Längs med gatan står tungt beväpnade poliser och iakttar händelserna. Muren runt arenan är full med klotter. Det är hyllningar till staden och laget men även hatyttringar mot Catania, rivalerna från andra sidan ön. Supportrar från andra lag har även lämnat ifrån sig budskap på muren. En Romasupporter har skrivit fritt översatt:
"Heder till Palermo, Catania sök råd ni är Lazios syskon"
Efter att ha passerat ett antal säkerhetskontroller är jag inne på arenan. Den är gammal, sliten och omodern. Men precis som man älskar sin farmor även om hon också passar in på följande beskrivning har arenan sin charm. Stolarna är slitna och vissa har svarta brännskador efter bengaler, jag älskar det.
När hemmalaget kommer in möts de av applåder men ingen sång. Curva Nord (norra kortsidan där Palermos fanatiska supportrar håller till) sitter ner. De har inga flaggor eller banderoller och sjunger ingenting på hela första halvlek. Detta i protest mot Tessera del tifoso, ett kort som man måste ha för att få åka och stötta sitt lag på bortamatcherna. Energilösheten på läktarna speglar även spelet på planen i första halvlek, som var sömnigt och oinspirerat. Det skulle dock bli ändring till andra halvlek. Direkt i pausvilan vecklas en stor banderoll med svart text på rosa bakgrund med en dödskalle i mitten ut med texten, Brigate Rosanero (Rosasvarta brigaderna). Även andra mindre läktargrupperingar vecklar ut sina banderoller och kurvan fylls med halsdukar och flaggor. När Palermospelarna kommer ut till andra halvlek möts de av en rosasvart vägg av sång och kärlek. Hela arenan är med på noterna och det är omöjligt att inte dras med i stämningen. Hemmalaget rycker upp sig med publikstödet i ryggen och skapar flera fina målchanser i andra halvlek men utan utdelning och matchen blir mållös.
Jag lämnar arenan och ger mig ut i Palermonatten med en känsla av förälskelse i kroppen. Det här är fotboll när den är som vackrast.
