Carrozzieri: "Den där kvällen på diskoteket..."
Moris Carrozzieri talar om tiden som avstängd fotbollsspelare.
Det har snart gått två år sedan Moris Carrozzieri blev avstängd efter att ha använt kokain på en fest i Milano. I april återvänder han till fotbollsplanen. Nedan följer en intervju med Carrozzieri där han talar om de senaste två åren.
Vad har Zamparinis förtroende betytt för dig?
Det har betytt allt. Jag vet inte om jag skulle klara av att ta mig igenom två år så här långt från planen om jag inte i första hand haft presidentens förtroende och i andra hela klubbens förtroende. Efter många år i fotbollsvärlden så är Zamparini den enda jag måste tacka på mänskligt plan.
Vad har du lärt dig av den här erfarenheten?
Hat. Det där som jag gjorde har kostat mig många saker: jag har satt mig själv på spel och jag har tvingats förändra vissa beteenden. Professionellt utöver min klubb så har jag satt landslaget på spel, som var viktigt för mig. Att spela i landslaget skulle vara kronan på verket av mycket offrande som jag gjort för att få spela i Serie A. På ett ögonblick förstörde jag allt.
Minns du den där kvällen?
Ja, en kväll på diskotek, lite för mycket dricka och ett enda misstag. Ett tillfälle då jag inte tänkte. En kvälls misstag kostade mig sen två år.
Ett orättvist straff?
Nej, jag gjorde fel. Jag ansvarar för det jag gjort. Ingen övertalade mig att göra det och det är rätt att jag fått betala. Jag har en stark önskan att börja spela igen, att vara med laget, i omklädningsrummet, att återvända till plan och kämpa för den här tröjan. Jag gjorde fel och jag har förstått det, jag har accepterat all kritik, jag har bett om ursäkt till supportrarna, till klubben, till min familj och alla personer som ser mig som en förebild, som många supportrar som tar sina barn till arenan. Jag kan försäkra er att jag aldrig mer kommer göra ett liknande misstag, det var en engångsföreteelse.
Hur reagerade din familj?
Inte bra. För dem var det en tydlig besvikelse. Men de litar på mig, tror på mig och vet att jag aldrig kommer hamna i en liknande situation. Under första tiden led jag eftersom det var jag som satte dem i en situation att tvingas läsa att sonen är en narkoman som det skrevs i tidningar och på internet. För journalisterna var det bara rubriker men för mig var det istället livet.
Hur gör du om dagarna?
Jag har återvänt hem och kör omväxlande träning med två tränare. På måndagar, onsdagar och lördagar spelar jag calcetto med killar från C1 och C2, tisdag och onsdag morgon simmar jag och på eftermiddagarna är jag på löparbanan. Det har varit svårt att träna själv.
Och på söndagar?
Då tittar jag på Palermo på TV eller live som kommentator för Palermo Channel. Jag har börjat göra det då presidenten vill det. Jag gillar det och jag gillar att på nytt börja gå till arenan regelbundet. Och vem vet, när jag lägger skorna på hyllan så kanske jag kan ha det som yrke.
Vad är Palermo för dig?
Jag har alltid ansett Palermo vara en slutstation i min karriär och nu är det så ännu mer. Och sen älskar jag att leva här, jag älskar folket och klimatet, jag tror att för en spelare är Palermo den finaste staden att bo i. Jag hoppas på att få avsluta min karriär här, även om det jag önskar mer är att följa med presidenten om han skulle besluta sig för att lämna Palermo för en annan klubb.
Finns det risk för det?
Jag vet inte, detta är hans andra klubb, kanske blir det en tredje vem vet? Jag säger bara att jag skulle vilja följa honom.
Om laget: vad tycker du om ”det nya” köpet av Pastore?
Han är en fuoriclasse, kanske bäst i vår liga. Zamparini har än en gång visat att han kan fotboll och är en stor president.
Vem är Moris?
Jag är en normal man och jag är framförallt samma person som började spela i Giulianova. Jag har aldrig förändrats eller låtit det stiga mig över huvudet. Jag är en lugn person, ödmjuk, ibland blyg, jag anpassar mig till alla typer av personer. Jag tror det är en fördel att kunna vara bekväm med personer i alla åldrar. Och jag blir framförallt aldrig arg. Det viktigaste för mig är familjen. Under åren har jag insett att personerna som man verkligen kan räkna med är sina föräldrar, bröder eller systrar om du har eller någon vän som du är uppvuxen med. Resten är relationer som sedan passerar.
Källa: Radio Radio
