Zerais tankar - Ska det behövas ännu ett matchblad?
En fortsättning på min serie av "Zerais tankar". Sent en lördagsnatt florerar mina funderingar mestadels på Sebastianis och Bergodis situation samt lite på den fantastiske Verratti.
Det gick rykten om att Stroppa och spelarna inte kom överens. Weiss var petat i flera matcher. Bredvid satt Celik med en min som sade ”det här med utlandsproffs kanske inte är min grej ändå”: Ett lag som precis hade förlorat mot jumbon Siena. Ett lag som hade fans, som bara några månader tidigare, var vana att se Italiens roligaste fotboll och läsa kvällstidningar som skrev spalter om vilket spännande lag detta var. Samma fans såg nu ett lag som släppte in lika mycket som tidigare, problemet var att det gjordes inte tillräckligt många mål framåt. Inte ens i närheten.
Daniele Sebastiani trivdes inte med detta och funderade på hur han skulle lösa problemet. Kan se scenariot framför mig. Det första som var tvunget att ske var att låta Stroppa gå. Men hur skulle han göra det på ett snyggt sätt? Zeman gick ju självmant. Det gör inte Stroppa. Han fick tips av frugan, Delli Cari och av självaste kyparen från fiket han dricker sitt morgonkaffe. Men tipsen var inget bra. Sen kom han att tänka på mästaren på att sparka tränare. Han tog upp luren och ringde ett samtal söderut. I andra änden hörde han hur en man svara; - Pronto.
Han förklara situationen för honom och behövde rådgivning. De diskuterade problemet ett tag. Mannen berättade om hur han skulle ha gjort och Sebastiani tackade för råden han fick. Sedan sa dem Ciao ett antal gånger innan telefonen lades på. Vem hade han ringt? Zamparini såklart. En man som vid tillfället hade sparkat 24 tränare sedan han köpte Palermo 2002. I skrivande stund har han sparkat 25. Men Zamparinis råd om att bara skicka ett sms med texten Addio amico mio, enkelt översatt Farväl min vän passade inte Sebastiani. Idag vet vi att Stroppa, officiellt, lämna rodret självmant då han själv ansåg sig inte se hans ledarskap för laget som hållbart. Ställer mig tveksam till om det verkligen var endast hans egna ord, men det var så vi fick reda på det.
Men nu skulle en ny tränare in. En tränare som gärna kände klubben och snabbt skulle kunna uträtta något. Men vart hittar man honom? Ett nytt scenario här. En kväll när han precis krupit ner i sängen så märker han att frugan inte ligger bredvid. Märkligt tänker han och tittar upp. Då kommer hans fru in med ett matchblad i handen. Han fråga henne varför hon går runt med ett matchblad? Hon sa; Detta är inget vanligt matchblad. Detta är från 1986. Jag vill att du tar en titt på det. Utan att riktigt förstå varför så tar Sebastiani matchbladet och börjar titta på det. Han låter blicken röra säg långsamt neråt. Sen stannar han till. Ett namn är inringat i matchbladet. Ett namn från startelvan. Cristiano Bergodi står det. – Vem är detta? frågar han henne. Frugan suckar tungt, lade huvudet på sne och sa – Det är din nya tränare såklart.
Efter en tuff start mot tufft motstånd så kom tillslut Bergodis första vinst som tränare för Pescara hemma mot Genoa. Sedan kom en väntad förlust mot Milan. Men innan vinteruppehållet lyckades laget vinna över Catania efter en magisk frispark av Togni. Bergodi kunde känna sig nöjd. Laget parkerade på en 16 placering med några poängs till godo ner till nedflyttningsstrecket. Julmaten smakade då extra gott, julklapparna blev något mer spännande och nyårsfirandet blev för en gångs skull en succé!
Efter uppehållet väntade Fiorentina. Aldrig någonsin hade Pescara åkt hem från Florens med tre poäng tidigare. Men efter en fullständigt magisk insats av Perin i mål så lyckades vi vinna matchen med 2-0 och Bergodis liv lekte vidare. Ja i en vecka till. För sen har det blivit fyra raka förluster i följande ordning: Inter-Pescara 2-0, Pescara-Torino 0-2, Sampdoria-Pescara 6-0 och Pescara-Bologna 2-3.
Nu sitter Bergodi och funderar på vad som har hänt. Sittandes på verandan börjar han filosofera. Skulle vi ha agerat annorlunda under vintermercaton? Terlizzi skapade oreda i omklädningsrummet så han var tvungen att gå. Nielsen och Jonathas gjorde ingen glad, så där gjorde vi rätt att vi släppte dem. Fansen undrarde vad Delli Cari sysslade med när Zauri och Sculli värvades in. Visst, Zauri är född och uppvuxen i Abruzzo, men ingen av dem har spelat på sistone. Nej, där är det befogat att kritisera. Ska jag skylla förlusterna på Delli Cari? Hmm, nej bara patetiskt. Här gäller det att bita ihop och fortsätta på den inslagna vägen.
Ja, för det är bäst att Bergodi lyckas vända på den dåliga trenden. För det finns en man, med starka Pescara-känslor och som fansen respekterar, som har setts vandra omkring i staden de senaste dagarna. Mannen är den käckaste tjeck efter Cech (var bara tvungen) Zdenek Zeman. Är han här som turist? Ville han bara ge sina gamla adepter tips och råd? Eller är det så att han är ute efter Bergodis post? Det vet jag inte, men att se Zeman som vår tränare igen är en kittlande tanke. Vore det något jag velat se? Ja, absolut. Vore det rättvisst mot Bergodi? Inte en chans. Men med fotbollen vet man aldrig.
På tal om en kittlande tanke. Verratti gör det väldigt bra ifrån sig i Frankrike. Att han som 15-åring gjorde debut för oss en gång i tiden kan vara svårt att förstå. Men i veckan gjorde han sitt första landslagsmål, när han i 92 minuten lyckades kvittera Hollands ledning. Efter matchen uttala han sig om att han gärna kommer tillbaka till Italien och Serie A. Vi vet alla att han har ett stort Pescara-hjärta, och han följer oss säkert mer än någon annan, men att han tänker dra på sig de ljusblåa färgerna när han kommer tillbaka vågar jag inte tro. För det gör han väl inte? Skulle jag aldrig tro. Men det är en kittlande tanke i alla fall.
Snart är det dags för match mot Palermo. Bergodis manskap behöver vinna matchen. Fansen behöver en seger. Staden behöver en seger. Hela regionen Abruzzo behöver en seger! Se nu till att hämta hem en vinst så att Sebastiani inte behöver titta i ännu ett matchblad.
Arrivederci!
