Analys av höstsäsongen 2014/2015
Fiorentina är efter en bra period på slutet i allra grad högst delaktig i striden och Champions League. Man har emellertid behövt kämpa rejält för att hänga med. I denna artikel följer en analys kring vad som fungerat bra och vad har fungerat mindre bra i Fiorentinas spel hittills den här säsongen.
Långsiktighet vs kortsiktighet
Ska man analysera Fiorentinas säsong hittills är det svårt att bortse ifrån den föryngring man började genomföra tidigt under hösten, och på senare tid delvis gått ifrån. Man inledde säsongen med att sätta flera av de etablerade spelarna på bänken till förmån för lite yngre, mer oprövade förmågor. Att man inte vill fortsätta ha ett spel helt centrerat kring en spelare som Pizarro (snart 36 år) i längden känns rimligt. Tyvärr har det visat sig att många av de yngre spelare som fått chansen inte riktigt hållt den nivå man (förmodligen) trott och hoppats på. Studerar man statistik är skillnaden mellan äldre spelare som Pizarro, Pasqual och Joaquin, jämfört med yngre spelare som Kurtic/Badelj, Alonso och Babacar chockerande stor. Samtidigt som Fiorentina vill bygga ett lag som skall fungera på lång sikt behöver man tecken på att det finns spelare som börjar bli redo att axla de roller som krävs för att ta laget till nya höjder. Få spelare har visat de intentioner man hade kunnat önska. På senare tid har startelvan förändrats en del, sannolikt (men inte garanterat) som en konsekvens av detta, och de äldre spelarna har fått tillbaks mycket av det ansvar som tidigare togs ifrån dem. Det är egentligen bara Marcos Alonso av de yngre som fortfarande håller en startplats i laget och detta beror förmodligen på att hans konkurrent, Pasqual, varit skadad. Resultaten har blivit betydligt bättre efter dessa förändringar och spelet har absolut gett indikationer på att en CL-plats är uppnåelig. Samtidigt är det problematisk att laget har en väldigt hög medelålder och till viss del saknar verktygen att lösa den situationen på sikt. Jag tror att Fiorentina under vårsäsongen, och än mer inför nästa säsong, står inför ett vägval där man behöver ta beslut om hur man vill göra för att säkra upp en så hög nivå i spelet om möjligt på sikt. Väljer man att fortsätta på det gamla gardet och hoppas på att pengarna för deltagande i CL ska öppna nya möjligheter, eller väljer man att tro på de yngre spelare man har att tillgå? Det kommande halvåret kommer bli mycket intressant och avgörande för Fiorentinas framtid som topplag i Serie A.
Formation
Om det finns tydlig statistik på hur de äldre spelarna i laget ger bättre resultat än de yngre, är vilka utgångspositioner laget använt sig av om möjligt ännu tydligare. När laget spelat 3-5-2 har resultaten varit avsevärt mycket bättre än när man spelat utan yttermittfältare. Det kan finnas en rad anledningar till detta. En viktig faktor i sammanhanget är bredden. Med 3-5-2 har laget ofta haft en eller två yttermittfältare som befunnit sig brett ute på kanten. För många lag kan detta innebära goda möjligheter till inläggssituationer. För Fiorentina tycks det snarare handla om att dra isär motståndarnas försvar för att ge ytor åt de bollskickliga innermittfältare i Fiorentina att styra spelet från. Med 4-3-1-2 och liknande formationer har det ofta blivit rätt trångt vilket gjort att en spelare som Borja Valero haft en ganska tuff säsong. Vilket syftet har varit med att spela utan yttermittfältare är oklart. Det kanske kan bero på att man är mindre sårbara för kontringar genom att ha packat med spelare i mitten av banan. Detta är dock bara spekulationer. Frågan är dock om det ens är ett problem. Fiorentina åker på en del kontringar, men där har både Gonzalo och Savic varit strålande i mittförsvaret och avvärjt många av dessa situationerna ganska enkelt. Fördelen med att ha ett defensivare tänk i det offensiva spelet har inte varit så stor så att det väger upp för det sämre anfallsspelet. Klart är iallafall att 3-5-2 gett betydligt bättre resultat än någon annan formation Fiorentina använt sig av den här säsongen. Anledning låter vi vara osagd.
Defensiven
Fiorentina har under höstsäsongen 2014/2015 varit strålande i försvarsspelet. Att man i många matcher spelat med ett ganska packat lag centralt har förmodligen hjälpt till då man hunnit hem med många spelare, men precis som jag nämnde i föregående stycke ligger en stor del av förtjänsten hos Gonzalo och Savic, som varit ett av ligans absout bästa mittbackspar, om inte det bästa. Fiorentinas bollinnehavsfotboll ger upphov till få chanser till anfall för motståndarna, men de chanser som väl ges är ofta ganska rejäla. Situationerna som uppstår är ofta 1v1. Det är emellertid precis här båda här några av sina största styrkor. Trots att de inte är helt snabba har de ofta full kontroll på hur de ska försvara 1v1 och lyckas ofta fördröja motståndarna så pass länge att de får understöd, och då kan de kliva in och bryta bollen. Därför känns det som att Fiorentinas spelstil är som upplagd för dessa två herrar att glänsa. Lägg därtill att båda är skickliga i passningsspelet, vilket naturligtvis gör att en passningsorienterad fotboll passar dem ännu bättre.
Även på andra delar av planen har försvarsspelet sett stabilt ut. Spelare som Mati Fernandez och Joaquin som vanligtvis inte har sina styrkor i försvarsspelet har tagit kliv i det individuella försvarsspelet och ser säkrare ut i dueller än de gjort förut. Om detta beror på träning som gjorts eller av andra orsaker vet jag inte, men det känns helt klart som att det inte bara är organisatoriskt som laget tagit steg framåt i försvarsspelet utan även individuellt.
Hösten spelare
Stefan Savic - Har gått från klarhet till klarhet och varit en enormt viktig kugge för laget. Både när laget haft medgång och när det gått lite tyngre har Savic hållt borta motståndarna från målet.
Höstens MVP
David Pizarro - Såg ut att tappa under förra säsongen men har verkligen hittat tillbaks till gammal god form. Fortfarande mannen allt kretsar kring i Fiorentina.
Höstens överraskning
Mati Fernandez - Efter mycket om och men har Mati börjat nå upp till den nivå han förutspåddes nå för så många år sedan. Mati har bidragit både med mål och öppnande passningar, och framförallt höjt både sitt passningsspel och försvarsspel, två delar som han inte alls lyckats med tidigare i Fiorentina
Höstens flopp
Mario Gomez - Hur mycket man än önskar det går det inte att säga annat än att Mario Gomez måste höja sig. Knappt ett mål trots flera klara målchanser. Underkänd
