Urbano Cairo, hur bra styr han sitt Torino?
Utan Urbano Cairo hade Torino inte funnits idag. Men bakom den skicklige affärsmannen döljer sig en fotbollsägare som nu gjort sitt nionde tränarbyte på fyra år.
Vi snurrar tillbaka klockan 4.5 år. Torino har precis kvalat sig tillbaka till Serie A. Men allt är bara ett spel för galleriet. Den nuvarande ordförande Franco Ciminelli hade skuldsatt klubben något enormt och förskingrat pengar. Laget kastades ur Serie A och spelarkontrakten revs. Den 99 åriga klubben med sådan fantastisk historia är på väg mot konkurs.
Den 12 augusti, fyra veckor innan ligapremiären, ringde Urbano Cairos telefon. Det var Torinos borgmästare som undrade om Cairo kunde tänka sig att ta över AC Torino. Cairo var på semester i Toscana med familjen men behövde inte så lång betänketid, han skulle rädda Torino.
*****************************************
Urbano Cairo är ägare av ett stort mediaimperium. Vid 24 års ålder fick han jobb som Silvio Berlusconis assistent. 14 år stannade han i Berlusconis Fininvest-koncern innan han provade lyckan på egen hand genom att starta sitt eget.
Likt sin tidigare arbetsgivare skulle han nu också bli ägare till en fotbollsklubb. Cairo hittade snabbt administration och tränare (Gianni De Biasi) och efter vissa komplikationer kunde han den 31 augusti bli majoritetsägare. Seriestarten hade skjutits upp till den 10 september på grund av all oklarhet om vilka lag som skulle spela i vilken serie. Torino kunde trots konkursen och nytt klubbnamn (Torino Fc) börja om i Serie B, på grund av en skyddslag som förklaras enklast så här;
” Anledningen till att borgmästaren kopplades in var en form av skyddslag för fotbollssupportar: går en klubb i konkurs slipper laget börja om från början i seriesystemet. De ges i stället plats en division under den där de annars skulle ha spelat. Reglerna gäller bara om klubben har spelat minst fem år i rad – eller totalt femton år – i någon av de två högsta serierna. De nya ägarna ska dessutom inte ha haft något med den gamla organisationen att göra.”
*******************************************
Med tio dagar till premiären fick Cairo köpa ihop en helt ny trupp. Han fick ihop ett slagkraftigt lag som höll sig i toppskiktet av tabellen under större delen av säsongen. Efter nya värvningar i januari blev laget ännu mera slagkraftigare och slutade på en tredjeplats. Åter skulle man få chansen att kvala sig till Serie A. I första omgången ställdes man mot Cesena som man besegrade med totalt 2-1. I finalen fick man möta Mantova som vann det första mötet med 4-2. Hemma i Torino kunde Toro vinna med 3-1 och tack vare bättre placering i ligan gå upp till Serie A.
Cairo satte sig tidigt ner under sommaren och började planera inför den kommande säsongen. Nya bättre spelare skulle komma in så att laget skulle vara så slagkraftigt som möjligt. Cairos affärsögon såg inkomster från öst och köpte in den japanska landslagsanfallaren Masashi Oguro. Cairo började drömma om att inom några säsonger få ut Torino i Europa.
Tre dagar före ligapremiären i Serie A bestämde sig Cairo för att byta tränare. Gianni De Biasi, som fört upp laget från Serie B, fick stiga åt sidan och in kom Alberto Zaccheroni. Cairo trodde på framgång direkt men Zaccheroni fick en tung tid i Torino. Laget hamnade i botten av tabellen och i februari gav Cairo honom foten. De Biasi blev återanställd och kunde efter en fin vår rädda kvar laget i Serie A.
Men Cairo trodde inte att De Biasi kunde utföra hans Europadrömmar. In kom istället Walter Novellino och spelare som Alvaro Recoba, David Di Michele och Eugenio Corini. Den gamle Sampdoriatränaren lyckades dock inte heller i Torino och åter fick De Biasi rädda kvar laget i Serie A. När De Biasi för ett år sedan äntligen fick chansen att leda Toro från start i Serie A, gick allt åt helvete. Två tränarbyten senare stod det klart att Torino åkt ut Serie A.
*******************************************
Nio tränarbyten på fyra år visar att Urbano Cairos tålamod inte är långt. Senast att få känna på det är nu Stefano Colantuono. Men det är inte bara på tränarposten som varit en svängpost. Sportchefer har kommit och gått. Senast i januari värvades Rino Foschi in. Med dennes anställning har dock Cairos fotbollsbeslut avtagit. Cairo har insett sina svagheter och låtit Foschi ta hand om det fotbollsrelaterade. Så väl spelartransfers som tränarfråga. Stefano Colantuono var Foschis val.
Men Colantuono har inte fått laget dit Cairo vill. Tålamodet tog slut och nu får Mario Beretta chansen att charma honom. En tränare som i sina fem senaste klubbar fått sparken tre gånger. För mig pekar det mot var framtiden kan vara på väg. Jag hoppas att så inte är fallet men orolig är det svårt att inte vara.
Urbano Cairo kommer alltid ha en plats i alla Torinohjärtan. Han är en fantastisk affärsman men någon bra klubbägare har han inte visat sig vara.
Källor: Torinofc.it och offside.se
