Sensini slutar som spelare
En av de riktigt stora lägger skorna på hyllan.
Nestor Sensini var en stor spelare, på och utanför planen. Och nu när han tar det svåra steget från spelare till assisterande tränare kommer han att saknas av fotbollsälskare världen över.
Sensini började sin professionella karriär i hemlandet Argentina hos Newell's Old Boys. Sommaren 1989 kom han till Europa och Udinese som precis hade flyttat upp i Serie A. Sensini blev kvar i Udinese i fyra år och upplevde en nedflyttning, två år i Serie B, en uppflyttning och ett säkrat kontrakt i Serie A säsongen 1992/1993.
I januari 1994 värvades Sensini av Tanzi till Parma. I princip det första han gjorde där var att vinna den europeiska Supercupen mot Milan. Sensini presenterade sig genom att göra mål i returmatchen på San Siro. I Parma var han även med om att vinna Italienska Cupen och Uefa Cupen två gånger.
1999 gick flyttlasset till Rom och Lazio. Under Sven-Göran Erikssons ledning var Sensini med att vinna Lo Scudetto.
Efter den framgången såg hans karriär ut att vara på väg kraftigt utför. Sensini hade hunnit bli 33 år gammal och efter bara en säsong i Lazio flyttade han tillbaka till Parma. Men den klubben var inte längre lika framgångsrik och Sensini kunde inte längre räkna med att ha en central roll i laget. Efter säsongen 2001/2002 blev han mer eller mindre utslängd av Sacchi och Sensini hade tankar på att sluta.
Men Udinese hade, efter två raka säsonger på undre halvan av tabellen, behov av rutin och övertygade sin gamle spelare att skriva på ett kontrakt över två år.
Många var skeptiska till värvningen och undrade hur mycket den vid det här laget 35-årige argentinaren hade kvar att ge. Det skulle visa sig att Sensini hade mycket kvar att tillföra på ålderns höst. Spalletti gav honom en libroroll som han passade perfekt för och under tre säsonger var han klubbens viktigaste spelare. Vi 38 års ålder var han den enskilde spelare som betydde mest för Udineses historiska kvalifikation till Champions League.
Det ord som bäst beskriver Sensini som spelere är - Säkerhet. Han gjorde aldrig en dålig säsong, aldrig en dålig match. Han gjorde snudd på aldrig ett dåligt ingripande. Var han än spelade på planen (på mittfältet i början av kariärren, senare i försvaret) så spred han en säkerhet till sina medspelare och höjde deras kvalitet genom sin blotta närvaro.
Han var ganska kortväxt och inte speciellt smidig i sidled men han kompenserade dessa fysiska tillkortakommanden med en spelförståelse som man ser ungefär en gång vart tredje decenium. Inte nog med att Sensini alltid visste var medspelarna och motståndarna fanns på planen, han hade också en alldeles speciell känsla för vart de var på väg och vad de tänkte göra med bollen.
Sensini var alltid korrekt och juste på planen. Han drog på sig sin enda utvisning i karriären vid 36 års ålder i en match mot Milan. Behöver vi säga att utvisningen var feldömd?
Utanför planen var han ödmjuk, arbetsam och respektfull i alla lägen och han var aldrig inblandad i några barnsliga dispyter.
Nu sätter han sig på tränarbänken i den svårast tänkbara situationen. Han har inget att vinna och allt att förlora. Men han gör det ändå. Kan det vara kärleken till en region, en stad och ett klubbmärke...
