Krönika: Jag är inte det minsta orolig!
Hur känns det dagen efter att favoritlaget har tappat 3-0 till 3-3? Tydligen ganska bra.
Det sägs att en bra journalist aldrig ska låta sanningen komma i vägen för en bra 'story'. Storyn i gårdagens match är uppenbarligen hur Sampdoria, tappert och utan fruktan, mot alla odds, lyckades KÄMPA sig tillbaka, med blod-svett-och-tårar, i en match som såg ut att vara förlorad. Och hur Udinese slängde bort matchen, sitt liv och sin framtid, likt en desperat spelgalning som sätter familjens hela sparkassa på rött vid något roulettebord i Vegas.
Så det skriver de, tidningarna. En bra historia, visst. Men långt ifrån hela sanningen. Udinese går nämligen mot en lysande framtid. Om gårdagens match ska vara någon sorts indikation.
1. Den största anledningen till att Udinese inte vann igår på 'Marassi' var att orken tröt i andra halvlek. De flesta spelarna är ännu inte hundraprocentiga fysiskt, p g a gamla skador, baksmälla från VM o s v. Därav att musklerna domnade för tidigt. Plus att Sampdoria hade en extra vilodag före matchen.
Under normala fall, t ex förra året, skulle sådana här fysiska brister vara en källa till stor oro. Förra året gick Udinese långt i två cuper vilket bidrog till att klubben spelade över 50 matcher allt som allt. Men i år kan laget till fullo koncentrera sig på ligan. Tid för återhämtning kommer det att finnas i mängder.
2. Så länge båda lagen var fräscha - spelade Udinese ut Sampdoria efter noter. Rapporterna talar om en totalfotboll av Udinese. Om hur spelarna sprang åttor runt förvirrade motståndare. Om anfall som tagna ur instruktionsboken. Om linjer i spelet. Kort sagt, om allt som en fotbollsälskare (och supporter) vill höra.
Halvtids-ledningen med 1-3 var absolut i underkant. Också därför att domartrion gjorde några felaktiga tolkningar av offside-regeln som annars hade inneburit frilägen för Udinese. Det här laget visade upp en anfallspotential som ingen kunnat drömma om. Trion Di Natale-Iaquinta-Asamoah kompleterar varandra perfekt. Två spelare som var med i VM - och en tredje som BORDE varit det. (Men Di Natale kommer säkerligen att få chansen i framtiden.)
3. Sedan tröttnade som sagt Udinese. Och Sampdoria tog över. Dock utan att komma i närheten av det övertag som bortalaget haft i första halvlek. Men Samp utnyttjade ett par fasta situationer och en målvaktstavla till att kvittera. Det återstod en kvart av matchen och publiken eldade på hemmalaget som aldrig förr. Då var jag mycket orolig för att Udinese skulle förlora matchen. Men Sampdoria hade vid det laget också tömt sina sista krafter.
Med båda lagen lika trötta fick försvaren ett givet övertag på anfallen. Inga fler mål gjordes och upphämtningen (obs: inte vändingen) var ett faktum.
Så sammanfattningsvis: Udinese ska se på framtiden med tillförsikt. Spelet finns där. Den fysiska formen kommer att anlända. Tack vare avsaknaden av cuper. Glaset är halvfullt. Sedan får journalisterna tycka vad de vill.
Så det skriver de, tidningarna. En bra historia, visst. Men långt ifrån hela sanningen. Udinese går nämligen mot en lysande framtid. Om gårdagens match ska vara någon sorts indikation.
1. Den största anledningen till att Udinese inte vann igår på 'Marassi' var att orken tröt i andra halvlek. De flesta spelarna är ännu inte hundraprocentiga fysiskt, p g a gamla skador, baksmälla från VM o s v. Därav att musklerna domnade för tidigt. Plus att Sampdoria hade en extra vilodag före matchen.
Under normala fall, t ex förra året, skulle sådana här fysiska brister vara en källa till stor oro. Förra året gick Udinese långt i två cuper vilket bidrog till att klubben spelade över 50 matcher allt som allt. Men i år kan laget till fullo koncentrera sig på ligan. Tid för återhämtning kommer det att finnas i mängder.
2. Så länge båda lagen var fräscha - spelade Udinese ut Sampdoria efter noter. Rapporterna talar om en totalfotboll av Udinese. Om hur spelarna sprang åttor runt förvirrade motståndare. Om anfall som tagna ur instruktionsboken. Om linjer i spelet. Kort sagt, om allt som en fotbollsälskare (och supporter) vill höra.
Halvtids-ledningen med 1-3 var absolut i underkant. Också därför att domartrion gjorde några felaktiga tolkningar av offside-regeln som annars hade inneburit frilägen för Udinese. Det här laget visade upp en anfallspotential som ingen kunnat drömma om. Trion Di Natale-Iaquinta-Asamoah kompleterar varandra perfekt. Två spelare som var med i VM - och en tredje som BORDE varit det. (Men Di Natale kommer säkerligen att få chansen i framtiden.)
3. Sedan tröttnade som sagt Udinese. Och Sampdoria tog över. Dock utan att komma i närheten av det övertag som bortalaget haft i första halvlek. Men Samp utnyttjade ett par fasta situationer och en målvaktstavla till att kvittera. Det återstod en kvart av matchen och publiken eldade på hemmalaget som aldrig förr. Då var jag mycket orolig för att Udinese skulle förlora matchen. Men Sampdoria hade vid det laget också tömt sina sista krafter.
Med båda lagen lika trötta fick försvaren ett givet övertag på anfallen. Inga fler mål gjordes och upphämtningen (obs: inte vändingen) var ett faktum.
Så sammanfattningsvis: Udinese ska se på framtiden med tillförsikt. Spelet finns där. Den fysiska formen kommer att anlända. Tack vare avsaknaden av cuper. Glaset är halvfullt. Sedan får journalisterna tycka vad de vill.
Peter Ekendahl2006-09-21 17:43:00
