Krönika: Att älska på distans
Att ha ett förhållande där parterna befinner sig i olika länder och sällan kan ses brukar inte fungera, men inom fotbollen så är det mer regel än undantag, hur är det att älska ett lag som befinner sig långt ifrån dig?
Det är få av oss som enbart håller på sitt lokala lag, istället har nästan alla av oss hittat en partner långt ifrån Sveriges gränser. Oavsett om laget befinner sig i England, Italien eller Turkiet så innebär det förstås svårigheter, men kanske är dessa svårigheter en del av charmen? Hur det kommer sig att vi håller på dessa lag varierar, kanske är det ett ställe man besökt och tyckt om, kanske har en speciell spelare lett till att man håller på det laget? Kanske är det tröjorna, en låt eller klubbens namn? Varianterna är otaliga och jag tycker inte något är fel, så länge man är laget troget.
Jag ger inte mycket för "fans" som byter lag, det är som att vara otrogen, har man funnit sin sanna kärlek så ska man väl visa det också? I USA och England kallar man dessa supportrar för "Bandwagon Fan", man byter lag till ett som är populärt och framgångsrikt eller för att någon spelare byter lag, dödssynd skulle jag vilja säga.
De av oss som har lyckan att kunna åka iväg och se sitt favoritlag spela vet vilken underbar upplevelse det är, vilka minnen som knyts till resorna och hur många fantastiska människor man möter och alla har en gemensam nämnare, sitt lag. Jag minns en resa till Bradford, mitt favoritlag i England, där jag stötte på några fans i en pub och en sa: "You came all the way from Sweden to visit this shithole? You are fucking mad mate!" När man tänker på det så är det nog lite vanvettigt, att åka och se Manchester United mot Arsenal på Old Trafford bör vara mer legitimt än att se Bradford - Gillingham (0-1, de gjorde segermålet på stopptid förstås..).
Men spelar det roll vilka man håller på? Är man ett större fan om man åker och ser laget live flera gånger per säsong än någon som kanske bara ser laget på TV? Vissa köper matchtröjor, gamla program och lyssnar på samtliga matcher över en dåligt producerad webradio. Jag tror det handlar mer om man bryr sig, vill man verkligen veta mer om laget, följer man det så gått det går? Ja då är man ett äkta fan, för det handlar inte om hur mycket pengar man lägger ner, inte heller om man vet samtliga tränare i klubbens historia, utan ser man laget på TV och slänger fjärrkontrollen i golvet när motståndarna avgör matchen, ja då är man ett äkta fan, trots ett förhållande på distans.
Numera är vi välsignade med internet, men innan nätet slog igenom och det visades femtio matcher i veckan på trettiofyra kanaler så var text-tv räddningen, 377 och framåt och så svor man eller hoppade upp i glädje när det blinkade till.
Tidningen gav i bästa fall en publiksiffra och målskyttarna dagen efter, för det var än svårare att följa ett italienskt lag, trots vissa inslag i TV. Gazzettan var förstås en räddning, men den kunde vara svår att få tag i och i bästa fall var den endast några dagar gammal. Sen förstod jag knappt några ord alls då, utan fick förlita mig på bilder och statistik.
Men att följa ett lag på avstånd har förstås en mängd fördelar, man vidgar sina vyer, träffar nya människor (om än i ett forum), kanske lär sig ett nytt språk, en ny kultur och så känner man gemenskap med en mängd andra.
Nej nu är det dags att förbereda sig inför Udinese match mot Fiorentina, ännu en match som sänds i TV, det har blivit så enkelt nu, som att se sin älskade genom webkamera varje helg, är inte det fantasiskt?