Krönika: Vart tog fotbollen vägen?
Fotbollen i Serie A är bättre än på mycket länge, men istället för att fokusera på den så känns det som debatten handlar om journalister, pengar och tjafs om vilken liga som är bäst. Varför?
Om vi börjar med den oerhört tröttsamma, eviga debatten om vilken liga som är bäst så känns den så onödig. Jag älskar italiensk fotboll, men jag älskar engelsk fotboll, varför välja när man kan få det bästa från två världar, likt en viss reklam säger. Det är sällan i livet man faktiskt kan unna sig njuta av två fantastiska saker, men inom fotbollen går det, kanske kan det vara värt att pröva för vissa?
Jag älskar gå och se Bradford möta Gillingham, man går i det gråa regnet, äter en curry och njuter av den på något sätt så äkta fotbollen, sen avnjutar man några underbara ales efter matchen i en sunking men stämningsfull pub. Men jag älskar precis lika mycket att promenera i Florens, andas in all kultur, äta en god pasta och sen se Udinese besegra Fiorentina i den lila borgen. Aldrig har jag tänkt att jag måste välja sida, att jag enbart kan älska en sorts fotboll och kultur, ju mer öppen man är, desto mer får man uppleva.
Att bli bollad mellan upphetsade, gestikulerande biljettförsäljare i Rom eller stå på bortaläktaren i Luton, livrädd att den ska rasa ihop när man tittar på den vittrande betongen är precis lika skrämmande. Att åka tåg längs Comosjön, för att avsluta med ett glas vin och en fantastisk pizza i solnedgången eller att dricka en lokalt brygd ale och blicka ut över Monsal Dales en vårdag med några vänner är för mig precis lika njutbart.
Så lägg ner debatten om vilken liga som är bäst, vad spelar det för någon roll i slutändan? Jag håller på Udinese, inte Serie A, jag håller på Bradford, inte Premier League. Acceptera att fotbollen är annorlunda, att kulturen är annorlunda men att bägge världarna är faktiskt lika fantastiska.
Helst skulle jag inte vilja ägna en endaste stund åt debatten om fotbollsjournalistik, den ena saknar professionalism, den andra passion. Precis som mellan ligor och länder finns det fans som uppskattar den ena eller det andra, eller varför inte bägge delarna? Birro har blivit någon slags frontman för fansen, men jag tycker han ska ägna sig åt att skriva om fotboll, inte att skriva om kämpandet, för det första är han jäkligt bra på, det andra blir mest tröttsamt. Samma gäller förstås för dom som står på andra sidan stänglset. Fan, dela på en bira och kramas istället, alla delar vi ju på sen sak, kärleken till fotbollen.
Tredje punkten är pengarna, rika ägare som köper upp klubbar, hutlösa löner och att man hellre satsar på dyra utländska spelare än egna talanger. Jag tycker det är sunt att man driver en fotbollsklubb som en affärsverksamhet, det innebär en garant att klubben vill utvecklas och bli bättre och att det finns någon slags professionalism med i bilden. Ägarna ska inte vara passionerade fans, då kan det sluta som för Zamparini eller Ashley. Varje klubb har sin väg att gå, det blir en naturlig balans, vissa klubbar kommer alltid ha en stark ungdomssatsning, andra kommer alltid vara köpare och så vidare. Ibland går det snett, som för Wimbledon, men oftast går det faktiskt väl. Jag har själv upplevt när Bradford var fyra timmar från att sluta existera på grund av att man saknade professionalism och affärstänkandet i klubben, tänk er själva tanken att er klubb upphör att finnas till, då kanske andra värderingar kommer med i bilden..
Inledningen på säsongens Serie A har varit makalös, det är så jämnt, sådan klass på många av lagen att upplösningen kommer bli en nagelbitare både i botten och toppen. Flera lag har utvecklats enormt, men på ett positivt sätt dom senaste säsongerna. Jag tänker på Napoli, Genoa och Fiorentina, men även på mindre klubbar som Siena och Atalanta. Veteraner som Del Piero smeker in frisparkar och talanger som Balotelli tar fräckt för sig. Ja till och med Lazio leker fotboll..
Så är det inte läge att koncentrera oss på själva fotbollen? Det är i alla fall något vi alla har gemensamt.
