Mina 90-tals favoriter: 10. Massimo Crippa
Under Parmas storhetstid så var Massimo Crippa hjälten i skymundan, han var hjärtat i det lag som överraskade hela fotbolls Italien, en liten kämpe som var respekterad runtom i ligan.
I en serie i tio delar kommer jag presentera mina tio 90-tals favoriter från Serie A, det är dock inte spelare eller tränare från Udinese, dessa kommer i en kommande rankning. Ha också i åtanke att det här handlar om mina personliga favoritspelare, det är inte på något sätt en rankning hur bra spelarna är. Kriteriet är att spelaren/tränaren i fråga ska ha varit aktiv under någon säsong under 90-talet i Serie A. Klubbarna som listas under spelarna är dom lag där spelaren var aktiv under 90-talet. Landskamperna är det totala antalet under spelarens karriär.
Massimo Crippa
Napoli, Parma, Torino
Landskamper: 17
Position: Mittfältare
Det var i Napoli som Crippa slog igenom, han fick rejält med speltid i ett riktigt bra Napoli och hans grovjobb gav Maradona spelutrymme på topp. Efter fem säsonger i Napoli så gick han vidare till uppstickarna Parma. Det var här han hade sin storhetstid, mellan 1993 och 1998 spelade den tuffe mittfältaren nästan 150 matcher men kom nästan alltid i skymundan utav Parmas alla stjärnor. Men då spelare som Cannavaro, Buffon och Asprilla kom och gick, så förblev kuggen på mitten laget trogen.
Crippa stod ut med hans inställning och professionalitet, tyvärr tycker jag hans roll i Parmas frangångar ständigt kommer i skymundan, till och med hos Parmas egna fans. Men har man spelat med Maradona, vunnit ligan, två UEFA Cup titlar och spelat för Italien i OS så är man förstås en klasslirare. Hans hårdhet samtidigt som han var en riktigt duglig passningsspelare gjorde att han blev navet på mittfältet tillsammans med Dino Baggio.
När det framgångsrika 90-tals började sakta men säkert försvinna och ersattes av nya spelare så gick även Crippa vidare, men spelare som Veron inköpta så blev det allt svårare för den då 32-åriga kämpen. Sommaren 1998 gick flyttlasset tillbaka till Torino där han hade spenderat en säsong under 80-talet, men det blev inte särskilt mycket speltid under två säsongen och karriären avslutades i amatörlaget Canzese.
Alla lag behöver en ryggrad, ett hjärta, Crippa var Parmas dito och med hans attityd så var det en spelare som fick respekt även bland motståndarna och trots att jag aldrig var särskilt förtjust i Parma så har Crippa förtjänat en plats i min lista.
