QPR - Birmingham
3 - 1

Udinese 3-1 Inter: Tro, hopp och kärlek

Udinese fortsätter att spela briljant fotboll, med fart, finess och respektlöshet så besegrades formstarka Inter med 3-1 hemma på Friuli.

När jag såg spelschemat efter nyår så var jag utan tvekan orolig, där stod nämligen Milan borta, Genoa borta, Inter hemma och Juventus borta. Fyra otroligt tuffa matcher varav tre mot giganterna inom italiensk fotboll. Nu är tre matcher avklarade och på dessa har vi gjort elva mål och tagit sju poäng, helt fanastiskt!

Det var ett Inter med stort självförtroende som kom till Friuli, borta var surkarten Benitez och in hade Leonardo kommit, plötsligt såg det ut som spelarna tyckte det var roligt och spela fotboll, laget såg återigen ut som den maskin som krossade allt motstånd förra säsongen. Man saknade dock geniet Sneijder (som av politiska orsaker blev bestulen Guldbollen) men nog borde väl ett lag som Inter kunna ha en bättre bänk?

Det var inga överraskningar i startelvan för vår del och Guidolins 3-5-2 som skördat såna framgångar skulle ännu en gång visa sig vara en vägvinnande taktik. Ofta nämns Di Natale och Sanchez med all rätt, Inler och Asamoah likaså och ibland Zapata och Handanovic, men två spelare som betyder oerhört mycket är Isla och Armero. Dessa herrar löper kopiöst mycket, ena stunden är dom nere som ytterbackar, en halv minut senare är dom nere vid hörnflaggan och slår ett inlägg, en detalj som är underbara att skåda och ett skolboksexempel på hur en mittfältare ska spela i 3-5-2. Jag vet att jag ofta tjatar om trebackslinjen, men det är ännu en taktisk detalj jag älskar, tyvärr har den försvunnit mer och mer och idag är det få lag som spelar med den, att vi håller fast vid den och att Guidolin accepterat och slipat på den är härligt.

Att Guidolin vilade flera spelare och luftade reserverna mot Sampdoria i cupen var helt rätt, det tyckte jag redan då och med facit i hand så var det klokt, ligan måste gå före och trots förlängning så orkade vi löpa idag tack vare att flera nyckelspelare fick vila. Sanchez fick spela halva matchen i torsdags och var pigg inledningsvis när han skapade matchens första målchans. Sedan höll Maicon på att göra självmål, men Castellazzi kunde med nöd och näppe tippa bollen i ribban. Tyvärr var det Inter som tog ledningen, genom deras första anfall, en dryg kvart in i matchen, Motta spelade bollen snett bakåt till Stankovic som behärskat slog bollen i mål. Serben var för övrigt Inters bästa spelare, ett Inter som såg oväntat blekt ut.

Men trots baklängesmålet så fortsatte vi med matchplanen och efter en hörna fick Zapata bollen, drev den framåt och krutade in bollen i krysset, vackert av en mittback! Det dröjde inte många mintrar innan det rassalde till igenom bakom Castellazzi, Di Natale (vem annars?) skruvade in 2-0 med en vackert slagen frispark. Inter vaskade fram några halvchanser med kändes aldrig farliga och backlinjen hade god koll på Eto'o.

I början av andra skapade Di Natale ännu en chans men bollen gick strax utanför och om första halvlek var ganska jämn så var det rejält övertag för Udinese i andra, spelet flöt på perfekt, yttrarna seglade fram på kanten, mittfältet lekte boll, Sanchez sprang och dribblade, Di Natale log och solen sken, det kan inte bli så mycket bättre.

Inters enda riktiga chans var när Cambiasso fälldes, borde kanske ha varit en straff där men det kändes inte som det hade kunnat ändra ett redan förseglat öde, för när Inter bara halvt lyckades rensa en frispark så lyfte Asamoah bollen tillbaka och vem var först på bollen? Jo Domizzi var längst fram, fick en tå på bollen och 3-1 var ett faktum! Det kunde blivit mer men varken Sanchez och Di Natale kunde gjorde fler mål men 3-1 får vi allt vara nöjda med.

Just nu spelar vi nog bäst fotboll i Italien, det görs mål på löpande band och hela laget spelar bra, från Handanovic till Di Natale och Sanchez. Segern ger hopp om spel i Europa men det gäller att laget fortsätter vara fokuserade och att man står med fötterna på jorden.

Vi är en liten klubb men laget har en tro på sig själva, en tro till Guidolins taktik, en tro på att man kan klara av det, man har hopp om att utföra stordåd, hopp om att spela i Europa och man har mer än allt annat en enorm kärlek till att spela fotboll, däri ligger nyckeln till framgång.

Forza Udinese!