Lecce - Udinese 0-2: Första finalen avklarad med bravur
Näst intill allt stod på spel. Men Udinese höll nerverna i styr och tog till slut en stark seger på Via del Mare. Nu återstår två "finaler" på den här säsongen.
Nervöst var bara förnamnet på måndagskvällens tillställning på Via del Mare. Udinese återfanns inför matchen på plats 18 i Serie A-tabellen och hade två poäng upp till säker mark när man gjorde den långa resan ned till den italienska "klacken", för ett möte med Lecce.
Kniven mot strupen med andra ord. Så det var fullt förståeligt att Udinese såg aningen trevande ut i matchupptakten. För medan hemmalaget tog tag i spelet och gick framåt såg Udinese mest ut att
Så efter den lite nerviga första kvarten började Udinese få ordning på grejerna. Backlinjen med Jaka Bijol i spetsen stoppade motståndarnas försök på ett allt mer bekvämt sätt och vågade spela upp bollen allt oftare.
Sakta men säkert växte Udinese in i matchen. Fyrtornet Lorenzo Lucca var precis en sådan target som man kan förvänta sig av en tvåmeterspjäs, mittfältsnavet Walace skar av ytor finfint och kreatören Lazar Samedzic blev allt mer involverad i spelet.
Nämnde Samardzic hade Udineses första riktiga målchans när han drog till med en frispark, men muren var i vägen. Kort därpå
Det kändes alltså inte helt ologiskt att Udinese skulle ta ledningen. Och det gjorde man. Martin Payero skickade in ett högt inlägg som Lorenzo Lucca nådde högst på. Anfallsesset, som jagar en plats i Italiens EM-trupp, utnyttjade sin fysik och nickade stiligt in matchens första mål, efter nästan 36 minuters speltid. Glädjen var fullkomlig när Lucca sprintade ut mot bänken där han möttes av en lika glädjerusig Fabio Cannavaro på tränarbänken. Med en hård high-five firade de det ledningsmål som skulle stå sig halvleken ut.
Om öppningsakten hade inlett trevande kan detsamma sägas om akt två. Udinese kröp allt längre tillbaka med förhoppningen att hålla tätt bakåt. Och det gick bra även den här gången. Jaka Bijol växte ut till en allt större mardröm för Lecces anfall. Slovenen var lite överallt och satte gång efter annan stopp för de rödgulas anfallsförsök.
Klockan tickade oväntat fort och plötsligt återstod bara knappa fem minuter av matchen. Då kom Udinese i ett sällsynt anfall. Inbytte Roberto Pereyra slog ett inlägg som styrdes på en motståndarförsvarare. Bollen tog en hög bana mot den bortre delen av straffområdet. Där nådde Udineses Keinan Davis högst och nickade mot mål. Lecces målvakt, Wladimiro Falcone, räddade fint men returen gick rakt ut till Samardzic som inte gjorde något misstag. Med en låg höger tryckte han in det matchavgörande målet.
0-2 på tavlan och Udinese kunde fira. Ännu större blev jublet efter slutsignalen då de elva spelarna, tränarna och avbytarbänken enades i ett stort kramkalas nere vid den ena hörnflaggan.
Men firandet kommer inte att kunna bli alltför vilt. Två matcher återstår. Och inte vilka matcher som helst. På söndag väntar en ny måstematch. Då väntar en hemmamatch mot Empoli, laget man just passerat i tabellen och som nu återfinns under strecket. En så kallad sexpoängsmatch alltså.
Matchstatus:
Toppstriden är avgjord sedan länge, men bottenstriden lever i allra högsta grad. Detta var spännande!
Bäst i Udinese:
Jaka Bijol - Slovenen såg ut som en riktig ledare. Visade ingen nervositet och hans lugn spred sig i hela laget.
Bäst hos motståndarna:
Federico Baschirotto - Försökte mana på sina lagkamrater.
Matchen i matchen:
Cannavaro mot Gotti - Cannavaro lyckades gjuta mod i sina spelare, medan Gotti inte riktigt kunde motivera sina spelare att göra det sista lilla bara för att försvara sin heder.
