Udinese - Inter 0-3: Tuff match mot ett bra motstånd
Hela säsongen har känts kämpig och Udinese har fått kriga för varje poäng. Mot Inter hade Udinese det svårt att skapa chanser och fick rättvist se sig besegrade.
Fernandes petar bollen till Danilo som tar i för kung och fosterland. Med en rejäl benpendel framåt ska han trycka in bollen bakom Handanovic i Interkassen, för att på så vis skapa nerv i matchen. Men petningen är för hård och bollen rullar för långt. Danilo träffar den knappt. Istället för en bana mot det bortre krysset studsar bollen tvärs över planen och ut på den bortre långsidan.
Frisparken i den 74:e minuten känns på något sätt symptomatisk. Egentligen inte för dagens match mot Inter, utan snarare för hur säsongen som helhet sett ut hittills. Mycket vilja har funnits, spelet har stundtals sett bra ut och Danilo har varit genomgående bra. Men samtidigt ett Udinese som inte får till avslutningarna och som har svårt att skapa chanser. Inte ens på liggande boll blir det särskilt farligt.
Matchen hade öppnat trevande från båda håll. Lagen kände på varandra men efter en dryg kvart var det slut på kännandet. Då tog Inter över spelet. De svartblåa började diktera tempot och skapa farligheter. Cambiasso var en av dem som testade Brkic men den serbiske målvakten lyckades tippa ut bollen till hörna. När 25 minuter gått fick Inter utdelning för sin press. Taider slog en frispark som formmannen Rodrigo Palacaio nådde högst på. Bollen flög in bredvid Brkic som inte kunde göra särskilt mycket. Möjligen kan försvarsspelet och den uteblivna markeringen ifrågasättas, å andra sidan var frisparken perfekt och när Palacio är i sådant slag som han varit i år, är han svårstoppad.
Därefter dröjde det inte länge förrän Inter ökade på. Vid en hörna var Brkic ute och fladdrade. Interförsvararen Ranocchia stod rätt placerad och slog in en kontrollerad volley till 0-2.
När domaren blåste för halvtidsvila var det fullt logiskt att Inter ledde med två mål.
Förhoppningen var att Udinese skulle komma ut som ett nytt lag i andra halvlek och när Di Natale var nära att spräcka nollan på sin förre lagkamrat, Handanovic, började tron på en mirakelvändning komma. Men några fler egentliga farligheter skapades inte. Spelet såg måhända bättre ut och visst kom både Badu och Gabriel Silva in i offensivt straffområde men Di Natales skott förblev den hetaste målchansen.
Inte ens bytena hjälpte. Ranégie kom in men fick inte några bollar att arbeta med. Detsamma kan sägas om Nico López, som kom in och sprang en hel del. Men när bollarna inte kommer är det svårt att vara anfallare. Kanske hade det varit läge att sätta in Zielinski på mittfältet för att på så vis få in en utpräglad kreatör, men Fernandes som fick komma in istället gjorde knappast bort sig. Dessvärre räckte det inte, utan istället för en slutforcering kunde Inter kontra in 0-3.
Nyckeln: Udineses kantspel såg visserligen rätt bra ut men nog hade Muriel behövt komma ut lite oftare för att överbelasta och hjälpa sina yttrar.
Matchen i matchen: Allan mot Ricky Álvarez. Allan var osynlig och lyckades inte hålla uppe Udinesemittfältet. Ricky Álvarez å sin sida blev målskytt.
Bäst i Udinese: I brist på utmärkande insatser lyfter jag här fram debutanten Widmer. Schweizaren visade att det finns bra täckning på högerkanten. Hade en del intentioner i det offensiva spelet och krigade på i försvarsarbetet.
Bäst hos motståndarna: Cambiasso. Var en gigant på mittfältet. Vann boll, manade på sina lagkamrater och skapade chanser. Imponerande insats!
Lagen:
Udinese: Brkic; Naldo, Danilo, Domizzi; Widmer, Pereyra (Fernandes, 57), Allan, Badu, Gabriel Silva; Muriel (Nico López, 70), Di Natale (Ranégie, 57)
Inter: Handanovic; Ranocchia (Andreolli, 81), Samuel (Rolando, 37), Juan Jesus; Jonathan (Pereira, 68), Taider, Cambiasso, Alvarez, Nagatomo; Guarin; Palacio
