Udineses drömelva på 10-talet: Terzino sinistro
Ett lag har börjat ta form och när det nu är dags för den sjätte spelaren in i elvan, har turen kommit till vänsterkanten. Där hittar vi en ytterst lojal winger, som aldrig vek ned sig.
I den förra delen avhandlades högerkanten. Där var konkurrensen stenhård och bara en sådan sak som att Mauricio Isla lämnades utanför startelvan är anmärkningsvärd.
Nu slår vi en krossboll tvärs över planen, till den andra sidan. Och på motsatt sida hittar vi en situation i det närmaste motsatt situation.
Visserligen har spelare som Pablo Armero och Gabriel Silva gjort minnesvärda insatser ute till vänster under 10-talet, men ingen av dem höll den kontinuerligt höga nivån som krävs för att ta plats i en drömelva av det här slaget. Det går med andra ord att säga att platsen ute till vänster är den minst konkurrensfyllda positionen i denna 10-talselva.
Vissa skulle till och med hävda att det mest rättvisa hade varit att låta Mauricio Isla vikariera på vänsterkanten. Men det hade varit att göra det enkelt för sig; detta ska vara en elva med de bästa spelarna på respektive position.
Det hade också på många sätt varit ett misstag. För då hade man missat en kämpe av sällan skådat slag. En krigare som aldrig gav upp: Giovanni Pasquale.
Pasquale kom till Udinese redan i slutet av 00-talet och inledde sin tid i svartvitrandigt med att vara backup. Mot slutet av säsongen 2009-10 tog han dock över platsen till vänster och han såg ut att kunna blomma till den spelare han hade förutspåtts att bli.
Men när Armero anlände under sommaren 2010 förpassades Pasquale tillbaka till bänken där han spenderade större delen av säsongen 2010-11. Han lät sig dock inte nedslås utan kämpade vidare och bestämde sig för att ge järnet på försäsongen för att kunna ta tillbaka en plats i startelvan.
Men starten av den nästföljande säsongen blev om möjligt ännu tyngre för Pasquale. Han blev petad från Europa League-truppen hösten 2011. Många hade sett detta som dödsstöten, ett tillfälle att vika ned sig, gnälla i pressen och bråka sig bort från klubben.
Men inte Giovanni Pasquale. Ännu en gång knöt han näven i fickan. Istället för att låta sig nedslås svarade Pasquale med att göra en finfin höst och när det senare under säsongen var dags för utslagsmatcher i Europa League var han inte bara tillbaka i truppen utan smått given på vänsterkanten. Giovanni Pasquale startade alla fyra slutspelsmatcher i Europa League och stod där för två assister.
Men trots detta lyckades han inte övertyga den sportsliga ledningen. De kommande säsongerna fortsatte som de tidigare: Pasquale åkte in och ut ur startelvan. Han tog aldrig någon helt ordinarie plats och var smått ifrågasatt inför varje säsong, men likafullt var han alltid ett gediget val att falla tillbaka på när andra misslyckades. Det spelade ingen roll om Udinese spelade inspirerande Europamatcher i början av 10-talet, eller gastkramande bataljer i bottenstriden under mitten av decenniet. Pasquale var alltid en trygg, pålitlig stöttepelare som skötte sina uppgifter utan att gnälla. Han hade dessutom en fin vänsterfot som bidrog med både inlägg och skott från distans.
Pasquale blev Udinese trogen ända fram till 2016 då han la skorna på hyllan. Han hade då gjort 167 framträdanden i Udinese, under vilka han hade noterats för 5 mål och 12 assister.
Trots att han sällan varit det givna valet på vänsterkanten och trots att han inte tillhör den väldigt stora skaran av spelare som använt Udinese som en språngbräda ut i Europa, lämnade han ett starkt avtryck i Friulien. Han är en spelare som förtjänar mer beröm. En spelare som förtjänar en plats i den här 10-talselvan.
Elvan i sin helhet
Portiere:
Orestis Karnezis
Difensori:
Medhi Benatia
Thomas Heurtaux
Maurizio Domizzi
Terzini:
Dusan Basta
Giovanni Pasquale
