Venezia – Uppgång, fall och vägen tillbaka
En historia som innehåller stora italienska fotbollsnamn, åtskilliga konkurser och en resa tillbaka till Serie A.
Klubben grundades som Venezia Foot Ball Club i Venedig år 1907 och spelar sedan år 1913 sina hemmamatcher på Stadio Pier Luigi Penzo, en av Italiens äldsta arenor. Men denna berättelse har sin början i säsongen 1998/1999, efter att Venezia avslutat en 31 år lång ökenvandring utanför toppdivisionen genom att säkra en direktuppflyttning till Serie A. Detta mycket tack vare att den dåvarande ägaren Maurizio Zamparini två år tidigare plockat in en ung Giuseppe 'Beppe' Marotta som general manager.
Frälsaren Recoba
Marotta hade inför säsongen 1998/1999 stärkt laget med en del nyförvärv, varav det största av dessa var anfallaren Filippo Maniero från Milan. Återkomsten till Serie A visade sig dock vara tuff för Venezia och halvvägs in i säsongen låg man i botten av tabellen. Maniero stod då på noll gjorda mål.
För att få till en förändring lånade Venezia under januarifönstret in den offensive mittfältaren Álvaro Recoba från Inter. Det skulle visa sig vara en succé. Recoba var lyftet som Maniero behövde och under vårsäsongen smällde Maniero in 12 mål, samtidigt som Recoba stod för smått otroliga 11 mål och 9 assist på 19 matcher. Med deras hjälp lyckades Venezia till slut placera sig ovanför nedflyttningsstrecket. Bland annat genom en seger (3-1) mot Recobas Inter i säsongens näst sista match, där Recoba gjorde ett mål och en assist.
Highlights från matchen mot Inter i näst sista omgången av Serie A-säsongen 1998/1999.
Pendling mellan Serie A och Serie B
Efter att Venezia lyckats fly undan nedflyttning tog Luciano Spalletti över som huvudtränare inför säsongen 1999/2000, samtidigt som Recoba gick tillbaka till Inter. Spalletti blev dock inte långvarig på posten utan åkte ut med huvudet före redan den första november.
Men det vore väl inte Serie A om inte Spalletti sedan fick en ny chans innan samma månad var över. Och trots framgångar i Coppa Italia, där Venezia nådde en semifinal, var det inte alls lika lyckat i seriespelet. Spalletti fick sparken igen i februari och med endast 6 vinster på 34 matcher åkte man rätt ned i Serie B, samtidigt som Marotta lämnade posten som general manager.
Äntra nästa stora italienska fotbollsnamn, när Cesare Prandelli blev klar som huvudtränare för Venezia inför säsongen 2000/2001. Prandelli lyfte direkt upp laget till Serie A igen, men väl där rök han snabbare än vad Spalletti gjort. Redan i oktober fick Prandelli tacka för sig och när säsongen väl var över hittade man Venezia sist i tabellen, 22 poäng under nedflyttningsstrecket.
Zamparini och spelarflykten
Till följd av Venezias fridykning ned i Serie B, för andra gången på tre säsonger, lämnade ägare Zamparini klubben för att istället ta över Palermo. Från Venezias försäsongsläger plockade Zamparini med sig tolv spelare, däribland anfallaren Maniero, till Palermo.
Föga förvånande skapade denna nedmontering stora problem för Venezia. I tre säsonger krigade klubben för att stanna i Serie B och överlevde bland annat ett negativt kval mot Bari, men säsongen 2004/2005 orkade man inte längre. Det hela slutade i nedflyttning och Venezia tvingades ansöka om konkurs.
Konkurs, konkurs, konkurs
Efter konkursen ombilades klubben inför säsongen 2005/2006 som Societa Sportiva Calcio Venezia för spel i det som då hette Serie C2. SSC Venezia klev direkt upp, men satsningen var inte tillräckligt stabil och efter tre säsonger i Serie C1 gick klubben i konkurs igen.
För att Venedig inte skulle stå utan fotbollsklubb till den kommande säsongen 2009/2010 klev stadens borgmästare Massimo Cacciari under sommaren in och övervakade en ny ombildning. Klubben återupplivades. Denna gång som Foot Ball Club Unione Venezia och för spel i Serie D, den högsta amatörserien i Italien. FBC Unione Venezia klättrade två divisioner på två säsonger, upp till det som då döpts om till Lega Pro Primera Divisione (Serie C1). Tyvärr höll man sig bara där i två säsonger innan klubben tvingades in i konkurs igen, en tredje gång på mindre än tio år.
Amerikanerna och det nuvarande Venezia FC
Efter denna berg- och dalbana klev en grupp amerikanska investerare med stjärnadvokaten Joe Tacopina i spetsen in och förvärvade klubben. Tacopina valdes till klubbpresident, klubben omformades som Venezia Football Club och man startade säsongen 2015/2016 i Serie D.
För att göra det ännu mer omöjligt att följa med i det italienska seriesystemet hade man vid det här laget slagit ihop de tidigare serierna Lega Pro Primera Divisione (Serie C1) och Lega Pro Seconda Divisione (Serie C2) till en enda serie Lega Pro (Serie C). Detta innebar att när den nyskapade klubben Venezia FC under sin första säsong blev klara för uppflyttning från Serie D, hamnade man sedermera i den tredje högsta divisionen – Lega Pro.
Inzaghis tid vid rodret
Nästa hyfsade italienska namn att kliva in i klubben var den tidigare stjärnanfallaren Filippo Inzaghi, som tog över tränarrollen inför säsongen 2016/2017 och ordnade direkt en ny uppflyttning genom att vinna Lega Pro. Säsongen därefter slutade man på 5:e plats i Serie B och fick således kvala för spel i högstadivisionen. I kvalet tog man sig förbi Perugia, men förlorade sedan i semifinalen mot Palermo – ett Palermo som Venezias tidigare ägare Zamparini både hunnit lämna och sedan återvända till. Men det ska tilläggas att Palermo förlorade den avgörande finalen mot Frosinone.
Inför säsongen 2018/2019 lämnade Inzaghi Venezia för Bologna. Klubben klev då raskt igenom tre tränare och avslutade säsongen på 15:e plats i Serie B. I det negativa kvalet förlorade man mot Salernitana, vilket innebar att man skulle kliva på tåget mot Serie C och riskera att återigen försvinna ned i avgrunden. Venezia räddades dock i sista stund av att Palermo (där Zamparini återigen lämnat) tvångsnedflyttades till följd av det som beskrevs som ”administrative non-compliance” – administrativa överträdelser.
Tacopina ut – Niederauer in
Även den följande säsongen, 2019/2020, gick väldigt dåligt och Venezia sladdade i botten. I februari plockade ledningen bort Tacopina från posten som klubbpresident och in klev istället Duncan Niederauer, delägare av klubben och tidigare ägare av New York Stock Exchange (NYSE). Ungefär samtidigt pausades säsongen till följd av den rådande corona-pandemin. När säsongen väl återupptogs igen i juni spelade Venezia betydligt bättre och lyckades klara sig från negativt kval efter en avslutning med endast två förluster på tio matcher.
Vägen tillbaka till finrummet
Inför säsongen 2020/2021 anställde klubben Paolo Zanetti som tränare. Med spelare som Fransesco Forte och Mattia Aramu i truppen slutade Venezia på 5:e plats och fick återigen kvala för uppflyttning till Serie A. I den första rundan tog man sig förbi Chievo Verona på övertid genom mål av norrmannen Dennis Johnsen. I semifinalen, som spelades i ett dubbelmöte, besegrades Lecce genom först 1-0 på hemmaplan och sedan 1-1 på bortaplan.
Finalen spelades mot Cittadella och Venezia vann det inledande bortamötet med 0-1. I returmötet gjorde sedan Cittadella tidigt 0-1, vilket skulle innebära förlängning. Enligt reglerna för kvalspelet till Serie A blir det dock inte straffar om en förlängning slutar oavgjort. Istället vinner automatiskt det laget som placerat sig högst i tabellen, vilket i detta fall var Venezia. Cittadella behövde således jaga ett till mål och trots att Venezia spelade med nio man efter röda kort på Aramu och Pasquale Mazzocchi kunde den Venedig-födda anfallaren Riccardo Bocalon kontra in en kvittering i den 93:e minuten och fullborda uppflyttningen.
En modern klubb
I och med segern mot Cittadella hade Venezia klättrat från Serie D till Serie A på endast sex säsonger och återigen tagit sig tillbaka dit där man hör hemma. Den här gången dröjde det bara 20 år.
Som en del av sin omprofilering i och med med det amerikanska ägarskapet har Venezia moderniserat sitt klubbemblem som porträtterar det bevingade Sankt Markuslejonet, en historisk symbol för staden Venedig. Dessutom har man sett till att skaffa sig en prominent närvaro i sociala medier, bland annat genom smarta lanseringar av totalt fyra nya matchtröjor den här säsongen.
Modemagasinet GQ beskrev Venezia inför säsongen som världens mest fashionabla klubb. De menar på att klubben, tillsammans med tröjsponsorn Kappa, har tagit design av matchtröjor till en helt ny nivå, och samtliga fyra tröjor sålde slut bara timmar efter lansering.
Bild från lanseringen av säsongens fjärde matchtröja.
...men också så mycket mer
Går man vidare från matchtröjorna och istället tittar på laget ser man att det finns en tydlig diversifiering i truppen. Även fast man nyligen värvat in två veteraner, i form av Sergio Romero och Nani, ger Venezia också plats för många unga spelare. Däribland de två amerikanska mittfältarna Tanner Tessmann och Gianluca Busio (födda 2001 respektive 2002) som fått mycket speltid under hösten. Dessutom har Venezia, i tillägg till ett antal nordbor som jag skrivit om här tidigare, ett lagbygge som består av spelare från hela världen och totalt 21 olika nationaliteter representerade i truppen.
Venezia är en gammal, anrik klubb från en ännu mer anrik stad, men som genomgått en mycket stormig tid sedan starten på 2000-talet. Ur askan av tre konkurser har klubben rest sig och rusat tillbaka mot toppen av det italienska seriesystemet, vilket lett till att man nu fått mer och mer av världens blickar vända mot sig.
Det är nog många som låter sig hänföras av de tidsenliga och på något sätt banbrytande matchtröjorna. Samtidigt är det nog lika många som rynkar på näsan inför den till synes själlösa, moderna produkten som klubben ser ut att ha blivit. Men om man bara dyker ned under ytan inser man snabbt att det finns så mycket mer att upptäcka i detta fina Lagunari. Klubben från staden på vatten.
Källa: Venezia FC History
