Krönika: JVM-Final 2009
Speedwaydepåns krönikör Niclas Jörneklint befann sig på plats i kroatiska Gorican i förra helgen då JVM-finalen avgjordes. Här följer hans tankar, funderingar och reflekteringar från allt om och kring tävlingen, läs och njut.
Helgen den 3-4 oktober hade jag den stora förmånen att på plats i kroatiska Gorican ta del av JVM-finalen. Jag fick se hur Darcy Ward stod för en stor sensation när han vann JVM-guldet före hemmafavoriten Jurica Pavlic och danska framtidslöftet Patrick Hougaard. Däremot kunde man som svensk dela besvikelsen med svensktrion Ludvig Lindgren, Simon Gustafsson och Thomas H Jonasson.
Kroatien är ingen större speedwaynation, även om de haft officiell verksamhet sedan mitten av 1960-talet. Genom åren har deras inhemska stjärnor hetat bland annat Josip Francic, Duro Fleten, Zlatko Krznaric och Zvonko Pavlic. Den främste av dessa är förmodligen den sistnämnde som när det begav sig bland annat vann tre segrar i jugoslaviska mästerskapen.
Länge fanns det bara en klubb i Kroatien, SK Prelog, men sedan 2004 finns ytterligare en klubb, Unia Gorican, lokaliserat i det lilla samhället Gorican, i den nordligaste delen av landet strax innan den ungerska gränsen.
Att komma till Gorican är en speciell upplevelse. Bland majsodlingarna som fyller upp fälten runt samhället lever drygt 3000 invånare. Kombinationen få restauranger, hotell och affärer och svårigheter med att göra sig förstådd på engelska ger onekligen en känsla av ett sömnigt litet samhälle med rötterna i det forna Östeuropa. Samtidigt är det här som kroatisk speedway har sitt epicentrum. Arenan, Milenium Stadium, är lokaliserat en bit utanför det lilla samhället och ligger vägg i vägg med företaget Pavlic Asfalt & Betong AB. För de som följer speedway så förstår man att det inte är en slump. Såväl arenan som klubben i Gorican är ett verk av familjen Pavlic.
Det var alltså på Milenium Stadium i den lilla staden Gorican som en av de stora finalerna för juniorer skulle avgöras. Det är lätt att tro att otillgängligheten och sportens storlek i landet skulle innebära lite folk men det fanns gott om fans på plats, de flesta var naturligtvis där för att heja fram hemmasonen Jurica Pavlic, men som brukligt är på internationella tävlingar så fanns det förstås en uppsjö polacker, som med bengaliska eldar och flaggor höll stämningen uppe, några engelsmän och ett mindre antal svenskar och andra nationaliteter.
På förhand var de flesta tillresta fansen överens om att tävlingen var en öppen historia, även om de flesta tips gick ut på att hemmahoppet Jurica Pavlic skulle vinna, men även namn som Tai Woffinden, Thomas H Jonasson och Grzegorz Zengota nämndes i förhandssnacket inne på arenan.
Tävlingen visade dock att de flesta av oss hade fel slutsegrare. Darcy Ward var ingalunda någon favorit, möjligen en dark horse som kunde överraska. Men det var förmodligen många runt banan som undrade om de läst rätt när de summerade ställningen efter tre omgångar och australiensaren ledde med full pott, två poäng före bland annat Patrick Hougaard. När Ward sedan plockade hem en tvåpoängare i sitt fjärde insåg alla att det var sensation på gång.
Det som framför allt imponerade med Ward var hans förmåga att utnyttja andras misstag. I sitt andra heat låg han på tredje plats efter Kenni Larsen och Hougaard när den sistnämnde gav sin landsman en rejäl tryckare i ingången till första kurvan på tredje varvet. Ward utnyttjade direkt det lilla utrymme som gavs och smet förbi båda. Samtidigt hade australiensaren turen på sin sida. I tävlingens tredje heat ställdes Ward mot Zengota. Polacken tog direkt kommandot men i utgången i bortre böj på tredje varvet vurpade Zengota till följd av en dåligt preparerad kurva. Vurpan innebar att Ward fick trepoängaren till skänks av polacken.
Men även om turen stod på Wards sida under kvällen var det inget snack om att han var en värdig mästare. Ward påstod efteråt att han vill köra i GP-serien 2012 och även om grabben fortfarande är ung så finns det inga tvivel på att han kan nå dit. Han kör med en mognad och klokskap som få 17-åringar uppvisar.
Tur var det en hel del andra förare som inte hade. Tai Woffinden började med att gå i tejpen innan han tog tre raka treor. Många undrade nog vad som skulle ha hänt om inte den unge engelsmannen gått i tejpen. Med tanke på hur överlägsen han var i de heat han vann samt att han i det första heatet hade blå hjälm så finns det nog mycket som tyder på att han skulle kunna ha tagit minst en poäng till och därmed fått en omkörning om guldet. Utöver Ward var Tai den förare som imponerade mest.
Tur hade inte heller Thomas H Jonasson. I sitt andra heat ledde han när heatet stoppades till följd av att Simon Gustafsson kört omkull. Jonasson fick istället nöja sig med en tvåpoängare i omstarten. Även i sitt tredje heat hade han otur då han fick ett kraftigt res och gick omkull i sista böjen på sista varvet. Med lite mer tur kunde Jonasson ha haft åtta poäng efter tre heat, istället fick han nöja sig med sex poäng. Samtidigt är vurpor och omstarter en del av sporten samtidigt som begreppet ”om” inte ger några bonuspoäng.
Även polackerna fick sin beskärda del av otur. Som tidigare nämndes gick Zengota omkull i klar ledning och den för kvällen bäste polacken Maciej Janowski hade förmodligen tagit en medalj om han inte vurpat i första kurvan i heat 11. Just Janowski imponerade mycket och är definitivt en framtidsman.
En förare som visade stor vilja var den danske talangen Patrick Hougaard. Han hade flera mindre bra starter men lyckades med flera fina körningar köra upp sig. Han visade dessutom prov på riktig tuff dansk körning vid ett par tillfällen då han mer eller mindre flyttade ut konkurrenter.
En förare som jag själv blev lite besviken på var Jurica Pavlic. På sin egen hemmabana hade jag förväntat mig att han skulle dominera mer än han gjorde. Han stod inte för någon omkörning utan visade sig snarare lite försiktig när han hade chans att passera. Ska den talangfulle kroaten nå ändå fram till världstoppen behöver han visa lite mer ”jävlar anamma”, annars finns risk för att han blir en förare som kunde ha kört i GP-serien men som inte klarade ta sig hela vägen.
Några andra förare var också besvikelser, både Simon Gustafsson och Ludvig Lindgren hade jag förväntat mig mer av. Simon visade i ett par heat, framför allt i heat 16 då han tryckte sig förbi Darcy Ward, att han har mycket speedway i sig, men tyvärr blandar den unga indianen bra insatser med mindre bra. Simon var dock inte alltför nedstämd, han har fler chanser att lyckas i JVM. Ludvig Lindgren har jag hoppats på i flera år, men ju mer jag ser honom köra desto mer fundersam blir jag. I JVM-finalen framstod han som en sparv i tranedansen. Jag hoppas att han till nästa säsong kan få bättre ordning på sina grejer för annars är jag rädd att han får det alltför svårt att nå upp till storebrors nivå.
Även den lille ryssen Artem Laguta hade det svårt, framför allt med banan. Flera gånger låg han bra till innan han ställde till det för sig med stoppsladdar och dåliga kurvtagningar. Det syns när han kör att han har potential men då måste han lära sig att hantera alla banor. Förhoppningsvis få vi se honom lite mer i den svenska elitserien kommande säsong.
En förare som jag däremot inte tror på är Nicolai Klindt, han gjorde förvisso en godkänd tävling, men han besitter inte den där förmågan att köra speedway som man ser hos många av hans danska kollegor. Duktig från start men blir oftare omkörd än tvärtom.
Lite andra rykten och uppgifter som dök upp när man pratade med andra fans är att Leigh Adams gjort sitt i GP-serien. Han kommer att tacka nej till fortsättning även om han får ett wild card, vilket han dock förmodligen inte kommer att erbjudas.
Är ni sugna på åka Gorican? Då kanske nästa år är ett bra förslag, enligt rykten på plats jobbar klubben hårt för att få dit ett Grand Prix nästa år. Representanter för SGP (Speedway Grand Prix) var på plats och det kan tänkas att familjen Pavlic gör vad de kan för att få ytterligare internationella tävlingar till Gorican, bland annat kommer de att bygga ut antalet sittplatser.
Men ett tips om en GP-tävling förläggs i Gorican, bo i Zagreb och hyr en bil som ni kan transportera er i till och från tävlingen. För ni lär få svårt att hitta bra boende i Gorican.
