GP-intervjun: Andreas Jonsson
Andreas Jonsson har sedan Tony Rickardsson lade av etablerat sig som Sveriges främsta speedwayförare. Förutom att han vunnit junior-VM, ett flertal individuella SM-guld har han vunnit lag-VM två gånger, polska ligan två gånger samt den svenska ligan tre gånger. Han kan dessutom skriva upp vinnare av fyra deltävlingar i Grand Prix-serien, varav en var ”Richest minute in motorsport” med en vinstsumma på hela 100 000 dollar, på sin meritlista. Han har kort sagt vunnit det mesta som går att vinna men det är en sak han saknar: en individuell VM-medalj.
Att intervjua Andreas Jonsson är lite som att prata med en gammal kompis. Medan vissa speedwayförare är lite tillbakadragna och inte så gärna delar med sig av sina åsikter så är Andreas Jonsson raka motsatsen. Han är utåtriktad, spontan och tvekar inte att berätta vad han tycker. Men trots sitt glada och godmodiga sätt så väcker dackeföraren väcker en hel del starka känslor bland de svenska supportrarna. Inte alla uppskattar den pratglade VM-stjärnan. En del tycker att han är dryg och stöddig medan andra tycker han sätter färg på en annars slätstruken tillvaro. Andreas själv tar det med ro.
- Jag tycker inte jag sticker ut på något sätt, men samtidigt spelar det ingen roll vilket område det än gäller, om det är politik, näringsliv eller speedway, man är aldrig älskad av alla. Titta på förare som Nicki Pedersen och Emil Sajfutdinov, vissa gillar dem medan andra retar sig på dem. Det viktigaste är ju att man får göra och tycka vad man vill.
Andreas har inte haft den start på säsongen som han önskade, antalet tränings- och tävlingstillfällen har inte blivit så många som planerat och i de tävlingar Andreas kört har han blandat bra och dåliga resultat. Andreas själv menar att de uteblivna tävlingarna var en bidragande orsak till att det blev en blygsam trettondeplats med endast fem poäng i den första GP-tävlingen i polska Leszno men säger samtidigt.
-Jag gjorde alldeles för mycket misstag, valde fel uppsättningar och med facit i hand fanns det saker jag skulle gjort annorlunda, säger Andreas självkritiskt.
Det tycks emellertid som om formen är i antågande. I söndagens omgång i polska ligan var Andreas lysande med 14 inkörda poäng på fem heat när han ledde sitt Bydgoszcz till en övertygande seger mot fjolårets finallag Torun.
Andreas Jonsson har höga ambitioner. Ända sedan han började köra speedway har målsättningen varit att nå världseliten och det har aldrig varit någon hemlighet att han är där för att vinna VM-guld.
- En godkänd insats i år är om jag tar en bronsmedalj men även om ett VM-brons eller VM-silver vore kul så är det bara ett delmål. Slutmålet är att bli världsmästare. Tittar man på min karriär så har jag vunnit det mesta man kan vinna med undantag för ett individuellt VM, säger Andreas
Men att vinna ett VM-guld är långt ifrån enkelt. Sedan VM i speedway officiellt infördes 1936 har endast 34 förare vunnit en eller fler titlar, trots att betydligt fler känt sig kallade. Inte heller blev det enklare efter att man införde en Grand Prix-serie 1995. Då räckte det inte längre med att vara bäst en kväll, nu skulle prestation över tid belönas. Under de senaste 10 åren har det framför allt handlar om tre förare, vår egen Tony Rickardsson, australiensaren Jason Crump och dansken Nicki Pedersen. Andreas är förstås medveten om hur svårt det är att vinna ett VM-guld.
- Konkurrensen är stenhård. Det handlar om så små marginaler. Det är bara att titta hur det ser ut. En förare som ena dagen är på pallen i en VM-deltävling kan plocka fem poäng dagen efter.
Men det är inte bara maskinellt som det ska stämma för att chansen ska finnas till en VM-titel. En förutsättning är att man slipper långa skadeuppehåll. Få förare har åkt på så många skadebringande krascher som Andreas Jonsson.
- Det har varit mycket skador men de senaste åren har ändå kroppen känts bra. Jag försöker träna bra under vinteruppehållet, säger Andreas.
En tålig kropp är dessutom extra viktig numera eftersom speedway tycks vara en av de sporter man blir bättre på ju äldre man blir. Andreas menar att för 10 år sedan var toppförarna 25-30 år medan idag är många av toppförarna mellan 30 och 40. Andreas själv har inte satt någon gräns för hur länge han planerar att hålla på.
- Det finns ingen anledning att säga att man ska tävla tre eller fem år till. Jag tycker det fantastiskt roligt att köra speedway och vill fortsätta med det så länge jag tycker det är kul.
GP-chefen Ole Olsen var den som ledde GP-cirkusen från starten fram tills ifjol då han lämnade över rodret till svensken Tony Olsson. Många spedwayfans var, framför allt under Olsens sista år, kritiska till att han gjorde banorna så hårda och hala, vilket ansågs bidra till att tävlingarna blev tråkiga och förutsägbara. Andreas är inte fullt lika kritisk.
-Jag tycker Ole gjorde ett bra jobb. Skälet till att han gjorde banorna hårda och hala för att han ville var säker på att det blev tävling. För oss förare spelar underlaget egentligen inte så stor roll eftersom det är lika för alla men det är viktigt att att det blir en bana som publiken gillar, resonerarAndreas
Frågan är förstås om det kommer bli annorlunda banor med Tony Olsson som ansvarig. Andreas hyser stor tilltro till Tony.
- I och med att väderprognosen i Leszno sa att det skulle bli bra väder hela helgen kunde Tony lämna över mer ansvar till arrangörerna. Men jag tycker Ole Olsen gjorde ett bra jobb med Grand Prix-serien och jag är säker på att Tony Olsson kommer göra detsamma.
Till helgen är det dags för GP-cirkusen att inta Ullevi i Göteborg för den första av två GP-tävlingar i Sverige (den andra går i Målilla 14 augusti), och det råder ingen tvekan om att Andreas behöver en göra en bra tävling om han ska nå sitt mål att ta en minst en bronsmedalj.
- Det känns bra inför helgen, är lite nervös. Men jag gillar Ullevi, det går fort och banan har långa rakor. Målet är först och främst att nå semifinal, sen kan allt hända. Avståndet mellan att vinna ett heat och komma fyra är trots allt inte långt, säger Andreas.
För en speedwayförare är förstås drömmen att få köra inför hemmapublik. Andreas är inget undantag.
-Jag trivs väldigt bra att åka i Sverige. Det är inte samma tryck i serien som på seriematcherna i Polen, men när det gäller GP-tävlingarna i Sverige så kan det bli riktigt bra tryck, avslutar Andreas Jonsson.
Andreas är förstås inte heller den ende som gillar att GP-cirkusen gör ett par stopp i Sverige under sin turné. För även om seriematcherna har sin charm så är det världseliten med Jason Crump, Tomasz Gollob och Greg Hancock som vi speedwayfans helst vill se. Vi vill se tajta spännande heat med heta dueller mellan danskarna Nicki Pedersen och Hans Andersen, närmast vanvettiga omkörningar av det ryska underbarnet Emil Sajfutdinov och den polske veteranen Tomasz Gollob och slutligen känna hjärtat slå lite extra när det står en svensk vid tejpen i finalheatet. Och det måste sägas, att oavsett vad man än tycker om Andreas Jonsson så är det där han hör hemma.
Vi ses på Ullevi.
