NHL Legends: Gary Roberts, en saknad hjälte

Det är tyst, sommarens flyttkarusell är sedan länge över. Vad passar sig bättre än en hyllning till en gammal hjälte. Gary Roberts som under en period av 90-talet var en av ligans mest fruktade spelare. Hård och tuff som flinta och med målkänsla som få körde han över det mesta som kom i vägen.

Gary Roberts föddes i North York i Ontario Kanada den 23 maj 1966. Som tonåring under 80-talets start spelade kanadensaren två säsonger hockey i Whitby-Brooklin Wildcats i OMHA. Den unge forwarden snittade ungefär två poäng per match samtidigt som han flitigt vistades i utvisningsbåset en plats han genom hela karriären hade som ett andra hem.

Karriären gick 1982 vidare till OHL efter att Ottawa 67's draftat honom i andra rundan (nummer 30 totalt). Inledningsvis gick det sådär, första säsongen blev tuff. Redan under andra såg det bättre ut och Ottawa 67's vann 1984 års Memorial Cup efter att Roberts fått sitt genombrott i slutspelet genom att smälla in tio mål på tretton matcher. Under sommaren draftades Roberts av Calgary Flames i som nummer tolv i draftens första runda. Under sin tredje säsong i Ottawa 67's exploderade Roberts och smällde in 44 mål, 106 poäng samtidigt som han tillbringade 186 minuter i utvisningsbåset allt på 59 matcher.

Efter den tredje säsongens slut gav Flames vänstervingen en chans i sitt farmarlag i AHL, Moncton Golden Flames. Det blev sju matcher och sex poäng under AHL avslutning. Kanadensaren återvände 1985-1986 till Ottawa 67's och smällde på 24 matcher in 26 mål, 51 poäng och satt utvisad 83 minuter. Vid OHL´s trading deadline tradade Ottawa 67's Roberts till Guelph Platers i utbyte mot Guy Larose och Warren Rychel. Resterande del av grundserien i Guelph Platers gick sådär men när det vankades slutspel vaknade Roberts till liv och såg med sina 18 mål och 31 poäng (20 matcher) till att karriärens andra Memorial Cup bärgades.

Karriären i Flames startar

Säsongen efter (1986-1987) anlände Roberts ännu en gång i Moncton Golden Flames, denna gång med större framgång. Forwarden tog AHL med buller och brak och stod för 20 mål och 38 poäng på lika många matcher. Roberts avslutade säsongen i NHL och Calgary Flames, där noterade nykomlingen för 32 matcher, fem mål, femton poäng och 85 utvisningsminuter. Säsongen därpå började den hårdföre forwarden göra sig själv ett namn. Måhända uteblev poängen (28 poäng på 74 matcher) men inte utvisningsminuterna som blev hela 282. Efterföljande säsong var något bättre poängmässigt, utvisningarna var ungefär desamma. I slutspelet, likt andra säsongen i Ottawa 67's, kom så genombrottet. Roberts bidrog med sitt hårda spel (57 utvisningsminuter) och en överraskande bra poängskörd (tolv på 22 matcher) till att Flames bärgade sin första och hittills enda Stanley Cup.

Det slutgiltiga genombrottet

Genombrottet kom säsongen efter Stanley Cup segern, det vill säga 1989-1990. Den då 24-årige Roberts smällde in 39 mål samtidigt som han lyckades sitta 222 minuter i sitt favoritbås. Säsongen efter gick sådär, 22 mål och 252 utvisningsminuter. Säsongen 1991-1992 var Roberts emellertid en riktig kraft i NHL och det var och är fortfarande karriärens mest anmärkningsvärda och tillika poängbästa säsong. Roberts stod för 53 mål och 90 poäng samtidigt som han passerade 200 utvisningsminuter allt fördelat på 76 matcher. En sak som åtminstone på 90-talet var väldigt stor, det är inte många spelare som tillbringar 200 minuter på botbänken och samtidigt lyckas passera 50-målsgränsen Roberts var nu en av ligans tuffaste och mest fruktade power forwards.

Skadorna börjar

Just den svåra 50-målsgränsen borde Roberts passerat flera gånger och han hade så gjort om inte skadorna satt stopp. Dessvärre började skadehelvetet redan säsongen efter att vänstervingen gjort 50 mål. Det hårda fräna spelet, uppoffringarna, alla dessa handlingar som lett till så många utvisningsminuter började ge sig till känna. Nacken och ryggen var dålig, de 50 målen följdes 1992-1993 upp med en skadefylld säsong där han likväl producerade karriärens bästa poängsnitt. På blott 58 matcher smällde power forwarden in 38 mål, 79 poäng och satt även 172 minuter på botbänken.

Säsongen 1993-1994 spelade Roberts nästan i sin helhet och lyckades göra 41 mål och 84 poäng på 73 matcher. Emellertid hade Roberts fått lugna ned sig och satt därmed bara 145 minuter i utvisningsbåset. Den förkortade säsongen 1994-1995 blev det inte mycket av, den tidigare så hårdnackade forwarden fick ge vika för en efterhängsen nackskada och noterades blott för åtta matcher. Roberts gav dock inte upp och under 1995-1996 gjorde han något förvånande comeback, en storartad sådan. På mer eller mindre ren vilja gjorde en öm Roberts 22 mål och 42 poäng på 35 matcher. Roberts belönades för sina uppoffringar och dedikation till sporten med Bill Masterton Memorial Trophy.

Slutet

Visst var comebacken storartad och belöningen fin. Det hjälpte emellertid inte för den efterhängsna nackskadan blev inte bättre och skadeeländet hade tärt tillräckligt på honom. Efter noga övervägande tog så en då 30-årig Roberts beslutet att hans tio säsonger långa karriär var över. Den 17 juni 1996 offentliggjordes det och en stolt stad hade förlorat en stolt spelare.

Omstarten

Efter att ha varit hockeypensionär under en säsong (1996-1997) kände sig Roberts plötsligt bättre, rent ut sagt frisk. Kroppen mådde helt enkelt bra av att få vila. Kanadensaren beslutade sig för en comeback. Flames var inte säkra på Roberts status med tanke på allt Roberts och Flames gått igenom. När så Carolina Hurricanes erbjöd Andrew Cassels och Jean-Sebastian Giguere kunde Flames inte motstå. Trevor Kidd och Roberts fick flytta och därmed skedde Roberts återkomst inte i Flames utan i Hurricanes. I Carolina tillbringade forwarden tre säsonger, till mestadels hel men visst missades runt tio matcher varje säsong på grund av skavanker. Poängsnittet var okej, runt 50 per säsong men Roberts var inte längre den där kraften han varit tidigare.

Roberts flyttfågeln

Efter säsongen 1999-2000 var Roberts free agent. Han var en bit över 30 och att betrakta som en veteran. När Toronto Maple Leafs gav honom lukrativt erbjudande kunde han inte motstå och resväskorna packades för en flytt tillbaka till Kanada. Det blev fyra säsonger i Leafs, poängmässigt lika de i Hurricanes, bortsett från att han syntes oftare i målprotokollet. Dessutom blev det slutspel varje säsong i Leafs något han bara spelat en gång under de fem säsonger som föregick. I slutspelet var han en av Leafs mest tongivande spelare med en topprestation 2001-2002. Då tog Leafs sig ända fram till ”Conference Final” mot Hurricanes och vänstervingen noterades för 19 poäng på 19 matcher. Säsongen 2002-2003 tvingades veteranen dock till en axeloperation som höll honom borta från 57 matcher. Säsongen efter återförenades Roberts med barndomsvännen och förre lagkamraten Joe Nieuwendyk. Under säsongen noterades en snart 40-årig Roberts för 72 matcher och även sin 1000:e match sedan var tiden i Leafs förbi.

Tåget gick till en soligare plats och han tog det tillsammans med Nieuwendyk. Båda skrev som free agents på med Florida Panthers efter att säsongen 2004-2005 blivit inställd. I Panthers var poängsnittet och matchantalet ungefär detsamma. Panthers var emellertid usla och när Pittsburgh Penguins mot slutet av 2006-2007 hörde av sig om hans tjänster var varken han eller Panthers sena på att nappa. Således flyttade Roberts vidare till Pittsburgh i utbyte mot Noah Welch. Det såg bra ut i Penguins där Roberts fick en del istid och på sina 19 matcher noterades han för 13 poäng. Roberts förlängde efter säsongen sitt kontrakt med Penguins, tyvärr bröt Roberts benet i en match mot Buffalo Sabres. Då Roberts tidigare blivit hyllad för sin 900:e poäng vägrade han bäras ut på bår, han skulle gå ut. Skadan fick honom att missa 43 matcher. Roberts spelade sedan i slutspelet och stod för två mål, båda mot Ottawa Senators. I och med det blev han 2008 den äldste spelare att göra mer än ett mål i en slutspelmatch, Roberts var då 41 och skulle ungefär en månad senare fylla 42. Efter detta var tiden i Pittsburgh över och flyttlasset gick (tillsammans med Ryan Malone) ännu en gång till soliga Florida denna gång i utbyte mot ett tredjerundsval.

Det var emellertid rivalen Tampa Bay Lightning som var destinationen, väl där visade sig att åldern tagit ut sin rätt. Skadad eller dålig var de två alternativen under 2008-2009. Roberts hann dock bli den äldsta ensamma målskytten i en match mot Islanders (givetvis 1-0). Lightning waivade Roberts i mars 2009, ingen var intresserad och den sjätte mars offentliggjorde en 42-årig Roberts att karriären var över för gott.

Roberts noterades i grundserien för 21 säsonger, 1224 matcher, 438 mål och 910 poäng samt 2560 minuter i botbåset. Slutspelet gav Roberts 93 poäng på 130 matcher.

Efter karriären har Roberts har efter karriären tränat juniorer och blev 2010 utsedd av Nieuwendyk till Dallas Stars Player Development Consultant.

Summan av kardemumman

Roberts var och förblir en personlig favorit. När Flames nummer tio försvann gjorde det ont. Det gjorde mer ont för varje år, mest för att hans karriär blev så osannolikt lång trots ideliga skadebekymmer. Hade Flames vetat att man hade kunnat räkna med Roberts mer än ett decennium till hade den kanadensiske power forwarden sannolikt inte fått lämna (inte vid den tiden han gjorde i varje fall).

Roberts är åtta på listan över flest gjorda poäng i Calgary Flames med sina 505 poäng på 585 matcher, varav 257 är mål. De 257 målen ger honom en fjärdeplats. Totalt spelade Roberts elva säsonger till och istället för 585 matcher och 505 poäng blev det 1224 matcher och 910 poäng. Tiden efter Flames var Roberts till mestadels relativt hel men han spelade inte alls på det sätt han gjort sig ett namn. Trots det har den kanadensiske vänstervingen sedan genombrottet förblivit ett aktat och respekterat namn karriären igenom. Hård som flinta och suverän som målskytt. En spelare som alltid klev fram i tuffa matcher, framförallt i slutspelet.

På sätt och vis kan man dra paralleller till Peter Forsberg, deras karriärer har mycket gemensamt. Den stor skillnaden är att Forsberg aldrig lyckades med den där comebacken.

Källor:

http://en.wikipedia.org/wiki/Gary_Roberts_(ice_hockey)
http://www.tsn.ca/nhl/teams/players/bio/?id=38
http://www.legendsofhockey.net/LegendsOfHockey/jsp/SearchPlayer.jsp?player=11386