En tillbakablick på min rankning
Nu när Stanley Cup finalen är över, hockey VM har passerat sätter jag mig ner och tittar tillbaka på vad jag skrev vid säsongsrankningen.
Bästa nyförvärvet: Michael Ryder
Med sina trettiofem mål blev Michael Ryder just det. Han satte personligt rekord i mål på en säsong där han spelade i samtliga matcher och Stars behövde definitivt någon som kunde sätta pucken i nät . Detta gav Ryder en elfte plats i NHLs målliga.
Värsta förlusten: Brad Richards
Brad Richards gjorde sextiosex poäng (25+41) för New York Rangers.
Detta kan jämföras med Stars bäste poängplockare, Loui Eriksson, som hade sjuttioen poäng (26+45). Det skulle ju inte varit helt fel att ha haft kvar två spelare i den klassen. Visserligen hade de två förmodligen fortsatt att spela i samma kedja och många av poängen hade varit för samma mål.
Årets poängkung: Mike Ribeiro
Aj, här valde jag mellan Eriksson och Ribeiro. Efter mycket tvekan valde jag Ribeiro och skrev ”jag gissar att Ribeiro gör flest poäng och Eriksson flest mål.” Så går det när man försöker vara objektiv. De båda hade precis lika många assist, men Eriksson hade betydligt fler mål. Om man sedan tittar på +/- så hade Ribeiro +5 medan Eriksson hade +18.
Årets nykomling: Tomas Vincour
Även här valde jag mellan två spelare och valde fel.
Thomas Vincour spelade i fyrtiosju matcher och fick ihop tio poäng, men det tog tid, med ett genomsnitt på 1.4 skott mot mål per match.
Philip Larsen, som jag valde säsongen innan fick chansen på grund av skador, och tog den. Från att komma in som en åttonde back to han klivet in till en av de sex bästa och användes flitigt i matcherna, men spel i numerärt överläge var inte hans starka sida. Trots sin ringa storlek verkar han inte tveka närkontakt med betydligt större motståndare. Han bidrog med elva poäng och hans +/- på +11 var det bästa för Stars backar och en siffra han delade med Sheldon Souray.
Årets genombrott: Tom Wandell
För andra året i rad valde jag Tom Wandell, eftersom jag inte såg någon tydlig kandidat, och hoppades att han äntligen skulle få ett riktigt genombrott. Trots att han jobbade hårt i varje match så hände det tyvärr inte den här säsongen heller. Wandell spelade som bäst i fjärdekedjan och lyckades inte dra nytta av att spela i de högre rankade kedjorna när tillfället gavs på grund av skador.
Genombrottet får jag ge till Richard Bachman som knep platsen som andramålvakt från Andrew Raycroft. I sin tredje match höll han nollan och även om han inte fick chansen att hoppa in så många gånger. Han stod bara i arton matcher, så gjorde han bra ifrån sig mot verkligt tuffa motståndare, men släppte in ett flertal mål i de matcher som Stars förlorade. Hans räddningsprocent var 0.910.
----------------------------------------------
Enligt min åsikt så var de spelare som hade mest betydelse för Stars följande
Kari Lehtonen, som spelade strålande och räddade Stars i många matcher när dom skulle kunnat hamna i ett rejält underläge tidigt i matchen.
Loui Eriksson, som är befinner sig på rätt plats i rätt ögonblick och är en klippa både offensivt och defensivt.
Jamie Benn, som trots sin ringa ålder anses vara Stars nyckelperson. Han är orädd och har en otrolig förmåga att få med sig pucken förbi motståndarna.
Michael Ryder, var tyvärr ganska ojämn, men han gjorde dock betydligt fler mål än någon annan i laget. Loui Eriksson var närmst med nio färre mål.
Vad kommer då att ske inför säsongen 2012-2013?
Stars har äntligen pengar att spendera och det sägs att man vill satsa på att bygga upp ett lag kring sina unga stjärnor, närmare bestämt Benn och Eriksson. Inga andra spelare, förutom Kari Lehtonen och Goligoski lär kunna känna sig säkra på att få stanna.
På tal om att stanna eller inte stanna så kommer jag snart att flytta tillbaks till Sverige efter 11 år i Dallas. Att inte vara nära Dallas Stars är nog det som kommer att kännas värst. Jag kommer att försöka följa laget så gott jag kan även i fortsättningen, men det blir inte det samma.
