Halfway there: hur har första halvan av säsongen sett ut för Senators
Tim Stützle har imponerat under sin rookiesäsong.

Halfway there: hur har första halvan av säsongen sett ut för Senators

Första halvan av den nedkortade säsongen är spelad. Hur ser läget ut för det unga Senators?

Allting handlar egentligen om förväntningar. Att bara titta på tabelläget och utvärdera första halvan av säsongen ger en dyster bild av läget. Senators befinner sig återigen i botten av tabellen, sist i sin division och har bara Detroit och Buffalo efter sig i den totala NHL-tabellen. Men är det någon katastrof? Egentligen inte. Ottawa ska inte vara bra just nu, den här säsongen är ytterligare ett steg i klubbens rebuild. En säsong dedikerade åt att låta de yngre spelarna få känna på hetluften och förhoppningsvis samla på sig erfarenhet och även ett högt draftval när säsongen summeras.

Det intressanta är egentligen inte resultaten i matcherna utan hur, och med vilka spelare, dessa resultat har åstadkommits. Vi går igenom lagdel för lagdel.

MÅLVAKTER
Ömsom vin, ömsom vatten. Så går det att sammanfatta Senators målvaktsspel i allmänhet och Matt Murrays spel i synnerhet. Murray värvades till Senators inför säsongen och många hoppades nog på att den tvåfaldige Stanley Cup-vinnaren skulle kunna hitta tillbaka till gammal god form. Stundtals gör han det och agerar stabilt i kassen men det lugna och trygga spelet blandas med rent utsagt usla målvaktsingripande. Alldeles för enkla, och kostsamma, puckar släpps in och suger musten ur laget.

Svenske Marcus Högberg led av samma problem fram till sin skada. I hans frånvaro har Senators kanske mest spännande målvaktsprospect för tillfället klivit in, Joey Daccord. Daccord har gjort det så bra han har kunnat de matcher han har fått stå och med ett sviktande målvaktsspel från Murray är det allt fler röster som vill ge Daccord mer kontinuerliga starter. Återstår att se hur coach DJ Smith tacklar målvaktsfrågan men Daccord är framtiden just nu och bör få fler matcher för att bli varm i NHL-kostymen.

FÖRSVAR
Mycket av diskussionerna kring Senators blålinje har handlat om den svenske talangen Erik Brännström. Han var den stora delen i trejden som skickade ligans kanske bäste ytterforward Mark Stone från Ottawa till Vegas. På grund av den trejden och Stones spel i Vegas kommer nog Brännström alltid få leva med att leva upp till förväntningar om att han ska vara lika bra Stone för att trejden inte ska anses som en brutal förlust för Senators.

Det går att diskutera och analysera den trejden i evigheter men faktum är att jag faktiskt hellre har Brännström (om han används rätt, coach Smith har hittills inte verkat överdrivet förtjust i den unge svensken och Brännströms speltid har vacklat) än Stone i det läge som Senators befinner sig i.

Mark Stone blir 29 i vår och har precis skrivit på ett saftigt, och välförtjänt, kontrakt med Golden Knights. Stone har en ålder och ett kontrakt som jag inte är säker på hade passat så bra för Senators och dess rebuild. Även om Stone hade varit den ultimata "veteranen" och ledsagare till detta unga Senators så har jag hellre en ung Brännström i klubben. Men som sagt, detta förutsatt att han får chansen att utvecklas orderntligt. Hittills har det varit sådär med den biten och det återstår och se om coach Smith kan ändra sin syn på Brännström och ge honom den istid han behöver för att ta nästa steg.

Nu blev det långt om Brännström men det är som sagt han som ofta diskuteras när det handlar om försvaret i Senators. Thomas Chabot har haft en relativt tung säsong men då leder han ändå lagets interna poängliga. Chabot är jag minst orolig för, han behöver bara stöttning, dels i form av en stabil backpartner men också generellt i backuppsättningen. Så som läget är nu hamnar mycket istid och ansvar på Chabot och det är ett tungt lass att dra i ett lag som brottas med svagt målvaktsspel.

Den som kändes som Chabots perfekte vapendragare är succén Artem Zub. Invärvad direkt från KHL var det många som inte riktigt vad de skulle förvänta sig av ryssen men han har gjort succé för Senators och redan spelat till sig en plats i laget och fansens hjärtan. Klok, rörlig och hamnar sällan fel är Zub en utmärkt försvarare och även om samarbetet med Chabot börjat lite skakigt är jag övertygad om de två herrarna just nu är Ottawas två bästa backar.

Sedan kommer vi till utfyllnadsspelarna; de som fyller ut resten av backuppsättningen innan ungtupparna som Jacob Bernad-Docker, Jake Sanderson och Lassi Thomson förväntas ta plats.

Erik Gudbranson - en back från den gamla skolan. Trög och inte särskilt puckskicklig men tuff och stark. Omodern helt enkelt. Han bör plockas ur laget så snart som möjligt och göra plats för Christian Wolanin. Wolanin har inte rosat marknaden hittills men han har inte heller fått chansen ordentligt, trots att han hunnit bli 25 år. Wolanin behöver få speltid för att bygga självförtroende och han kan vara en del av den framtida backuppsättning, det är inte Gudbranson.

Nikita Zaitsev - har faktiskt spelat upp sig från förra säsongen och gör det okej i år men inte heller han bör vara en del av framtidsplanerna. 

Mike Reilly - har spelat upp sig avsesvärt från den katastrofala inledningen av säsongen och anses vara bra för tillfället men inte heller han bör vara en del av den framtida backuppsättningen.

Braydon Coburn - en ärrad veteran som pendlar in och ut från laguppställningen och borde vara utanför den. 


ANFALL
Precis som med försvaret finns det i anfallet ungdomarna som är framtiden för Senators och ett gäng utfyllnadsspelare som spelar nu tills ytterligare yngre förmågor kommer upp och tar deras plats. Om vi börjar med de unga och spännande spelarna.

Brady Tkachuk - fortsätter vara lika enerverande för motståndarna som nyttig för Senators. Sliter, skjuter och gör allt för lagkamraterna. Framstår mer och mer som den framtida kaptenen för detta lag. Tidigare har det funnits en rivalitet vad gäller kaptensbindeln mellan Tkachuk och Chabot. Vissa har föredragit Chabot och menat att Tkachuk ska fortsätta vara Tkachuk och att ett eventuellt C på bröstet skulle göra att han skulle behöva uppföra sig på ett annorlunda sätt. Men den diskussionen har svalnat och alltfler verkar vara överens om att detta är Tkachuks lag.

Drake Batherson - jag skrev en kort artikel om Batherson när han hade sin målstreak igång, sju mål på sex raka matcher, tangerat klubbrekord. Nu missade han att förlänga streaken och det stannade på sex matcher i rad men det vittnar också om Bathersons säsong. Han har blommat ut ordentligt och är numera given i topp sex för Ottawa. Både han och Tkachuk ska ha nya kontrakt nästa säsong och det blir spännande och se hur de kontrakten skrivs. Båda bör givetvis få bra betalt och gärna med en rejäl längd på kontrakten.

Josh Norris - bästis med Tkachuk och en del av den beryktade Erik Karlsson-trejden. Redan ifjol såg vi Norris kapacitet i AHL och han har fortsatt på inslagen bana i NHL. Han ser otrolig mogen ut i sitt spel och går en ljus framtid tillmötes. Hade det inte varit för en viss Kirill Kaprizov, som får sägas leder racet till att vinna Calder Trophy som årets rookie, så hade Norris definitivt varit en huvudkandidat till priset. Så bra har första halvan av hans första NHL-säsong varit.

Tim Stützle - här skulle man kunna bli hur långrandig som helst. Stützle har charmerat fansen rejält och taket för honom känns precis hur högt som helst. Bländande skridskoåkning kombineras med kreativitet och ett dödligt skott. Han kan ha det lite tufft längre bak i planen och hans underliggande siffror är inte de allra mest smickrande hittills men han är bara 19 år och att han ens spelar i NHL och har producerat som han gjort hittills, 15 poäng på 29 matcher, är imponerande.

En del experter kring prospects har till och med börjat omvärdera sin syn på höstens draft och rankar nu Stützle över Byfield, som gick ett val innan Stützle, och anser att den unge tysken ligger allt närmare draftettan Lafreniere vad gäller kvaliteter. Stützle kommer även han nämnas i diskussionen kring Calder Trophy och årets rookie men precis som för Norris så är tyvärr Kaprizov något steg före i den rankingen. Men Senators ska inte misströsta att de eventuellt inte har en Calder-vinnare i laget, i Tim Stützle har Senators en superstar in the making.

Colin White - hade en väldigt konstig start på säsongen. Var utanför laguppställningen till en början, vilket redan då kändes absurt, i förmån för sämre veteraner men allt eftersom säsongen rullat på har han spelat till sig en plats och känns nu given som andracenter. Tyvärr skadade han sig precis men de första rapporterna säger att det inte ska vara alltför allvarligt. Goda nyheter för både White och Senators.

Nick Paul - både Colin White och Nick Paul är väl egentligen gränsfall på ungdomar, båda är 25, men vi väljer att klassa dom som unga. Framförallt är dessa herrar en viktig del av framtiden för Senators. Paul har tagit enorma kliv i år och framstår mer och mer som en komplett spelare i en tredjekedja. Han är stor, rörlig och sliter över hela banan. Lägg där till att han ser allt mer bekväm ut med pucken och med lite bättre kedjekamrater skulle han kunna rada upp en del poäng. 

Här följer några äldre spelare som jag ändå tycker gör nytta. Antingen som veteraner som visar vägen för det yngre eller rentav som bytesspelare att samla på sig ytterligare draftval.

Evgeni Dadonov - nyförvärvet och den nya pappan i laget. Dadonov har blandat och gett och ska ärligt säga att mina förväntningar på ryssen var högre. Kanske var de för högt uppskruvade då Dadonov haft en bra omgivning i Florida och har spelat med både Barkov och Huberdeau.

I Senators är hans lagkamrater inte fullt lika imponerande och det märks på Dadonovs prestation och produktion på isen. Han är trots det en vettig veteran att ha i laget men frågan är hur man agerar kring deadline med honom? Byta bort mot draftval eller behålla för att stötta upp den unga forwardssidan även nästa år?

Connor Brown och Chris Tierney - du får svårt att övertyga mig om att dessa två herrar inte är samma spelare. Hade de inte haft olika vinklar på klubborna hade jag blandat ihop dessa två jämt och ständigt. De fyller dock sin funktion i laget, de gör jobbet och visar vägen för de yngre genom sin arbetsmoral.

Tyvärr verkar både Brown och Tierney lida av något slags syndrom till att missa klara lägen. Hade det utnyttjat sina lägen, och frilägen, hade till och med deras poängproduktion varit respektabel och då hade jag nog lobbat ännu hårdare för dessa två.

Problemet idag är att vi ofta ser dessa två lite för högt upp i laghierarkin. Jag ser dessa två herrar som perfekta spelare för en tredjekedja. De får istället istid i både första- och andrakedjan tillsammans med betydligt skickligare vilket gör Brown och Tierney till två sänken för den skickligare tredjelänken.

Båda två sitter på relativt okej cap hit vad gäller deras löner och jag skulle nog inte ha något emot att båda fortsätter över nästa säsong, förutsatt att de spelar i tredjekedja med till exempel Nick Paul.

Austin Watson - värvades in och många ser han nog som en fighter som ska stå upp för de yngre. Även om den typen av kultur är på väg bort i NHL har Watson absolut vara funktionsduglig i lagets fjärdekedja och jag tycker faktiskt han är perfekt i den rollen.

Ryan Dzingel - tillbaka i Senators och har börjat peta in puckar direkt. Har alltid gillat Dzingel, han har bra driv i skridskoåkningen och hans skott är livsfarligt. Åren börjar dock rinna på för honom, 29 år fyllda, och frågan är hur hans framtid i klubben ser ut. Det ideala hade nästan varit att Dzingel gör en stark andra halva av säsongen och att han då kan bytas bort mot ett val i andra rundan till en klubb som behöver förstärkning i ett stundande slutspel. Tyvärr talar hans ålder, och vart Senators befinner sig, emot att han får förlängt kontrakt.

Michael Peca - har faktiskt gjort det förvånansvärt bra när han väl fått chansen. Borde få chansen lite oftare nu när Senators dras med lite skador men han bör inte vara en del av Ottawa nästa säsong.

Sen kommer vi till veteranerna som egentligen bara måste bort. Idag agerar de onödigt dökött som snor isitid från unga spelare som behöver testas på NHL-nivå. Logan Brown och Alex Formenton som huserar i AHL borde åtminstone få känna på NHL-spel under en längre period denna säsong.

Derek Stepan - skadad axeln och är borta resten av säsongen. Hade detta hänt i början av säsongen hade jag inte brytt mig nämnvärt men precis innan skadan började faktiskt Stepan få upp både fart och kemi tillsammans med Batherson så skadan kom faktiskt ganska olägligt. Stepan hade varit en perfekt veteran i laget om han hade fått fortsätta på den inslagna vägen innan skadan satte stopp.

Artem Anisimov - långsam och gammal. Den gode Anisimovs dagar i NHL ser ut att vara räknad. Åtminstone borde de vara det och det är så Senators borde se på honom. Ju snabbare Anisimov plockas ur laguppställningen desto bättre.

Michael Haley - bör inte vara i närheten av en Senators laguppställning.


ÖVRIGT

Coach DJ Smith - början av säsongen bådade inte gott. Smith hade konstiga uttalanden om "unga misstag" och satte ett åldrat lag på banan. Han premierade veteraner framför de unga spelarna som borde få istid men det positiva är att han verkar lära snabbt. Ganska omgående har Smith blivit varse det som de allra flesta sett från sina TV-soffor; att ungdomarna helt enkelt är bättre än veteranerna. Ju längre säsongen lidit ju klokare och vettigare har Smith känts kring sin coachning och laguttagning. Jag är dock inte helt säker på att Smith är rätt coach i det långa loppet.

Jag hade hellre sett till exempel Gerard Gallant bakom bänken men tvivlar starkt på snåle ägaren Melnyk är beredd att punga upp de pengarna som krävs för att locka Gallant till den kanadensiska huvudstaden. Smith är dock fortfarande en ung coach i NHL-sammanhang, detta är blott hans andra säsong som huvudtränare, så nog ska han få tid på sig att bygga detta lag tillsammans med de unga talangerna innan vi börjar ropa om hans avgång. Att resultaten på tabelltavlan uteblir är inget att anmärka på, det vore snarare ett mirakel om DJ Smith hade coachat detta lag till en högre tabellplacering.

Pierre Dorion - det är svårt och veta var man har Dorion. Han känns gedigen vad gäller draftningen av spelare. Tillsammans med huvudscout Troy Mann känns det ofta som Senators plockar spelare som kanske inte varit konsusens att plocka när klockan tickar för Senators på draftdagen men hittills verkar de allra flesta spelare vara än mer lovande än när de draftades.

Det finns som sagt en rad spännande namn på väg upp och in i organisationen så draftningen verkar Dorion ha god koll på. Det som känns som hans svagare sida är trejdandet. Inför säsongen skedde en rad nyförvärv och bara det att det skedde en rad nyförvärv fick en att ana oråd. Det här är säsongen då flertalet unga spelare ska plockas upp och få känna på NHL-spel och att då värva in en rad veteraner som helt plötsligt gjorde det väldigt trångt i laguppställningen kändes kontraproduktivt. 

Det blir spännande och se hur Dorion agerar kring trade deadline. Några smarta trejder där skulle kunna bygga på draftkapitalet och ytterligare förstärka Senators prospects pool. 

Henrik Malmberg2021-03-12 12:27:00
Author

Fler artiklar om Ottawa

Tkachuk kan avgöra Senators framtid