Slutspel till slut
Efter många om och men blev det ändå slutspel för Montreal till slut. Laget såg ut att slarva bort slutspelsplatsen, men GM Bob Gainey tog själv tag i det hela och räddade säsongen, den 100:e, från ett praktfiasko.
I ärlighetens namn såg det inte ut att bli något slutspel för någon månad sedan, när svackan var som djupast och Montreal blev utspelade i match efter match. Tränare Guy Carbonneau svarade på varje mindre lyckad match med att jonglera kedjorna, och det var inte många som fick spela med samma kedjekamrater två matcher i rad.
Till slut ansåg GM Bob Gainey att det fick vara nog. Han började med att ta in Mathieu Schneider vid deadline, med det klara målet att få igång det tidigare så magnifika powerplay man visat upp i Montreal. Detta får väl se som en av de mer lyckade traderna under säsongen. Schneider lyfte sig efter ankomsten, och har svarat för fem mål och 17 poäng på sina hittills 22 matcher.
För en vecka sedan åkte han dock på en skada, och råddes av sin läkare att operera skadan. Han verkar dock ha valt att satsa allt på ett kort, för i matchen mot Boston var han åter med på isen och svarade för en sedvanlig powerplaypoäng i form av ett mål. Schneiders vikt för lagets powerplay kan lätt påvisas, bland annat genom powerplaymål i åtta raka matcher han medverkat i, medan man inte fick någon utdelning i de två matcher han missade i början av veckan. Dessutom har Montreal under säsongen sju gånger lyckats göra tre powerplaymål i en match, varav sex av gångerna efter Schneiders intåg i laget.
Nog om Schneider. Inte långt efter trading deadline valde Bob Gainey också att avsätta sin gode vän Carbonneau från tränarposten. Han valde att själv ta över sysslan för resten av säsongen, likt han gjorde 2006 när Claude Julien fick foten. Den gången slutade om inte lyckligt så iallafall tillfredsställande. En slutspelsplats och gott motstånd i matchserien mot Carolina var mer än godkänt med det spelarmaterialet man hade till förfogande den gången.
Även denna gång verkar hans drag visa sig lyckosamt. Det tog ett par veckor men sedan fick han ordentlig ordning på laget. Defensiven såg en klar förbättring. Man agerade mer noggrant i defensiven, vilket resluterade i färre skott mot Jaroslav Halak och Carey Price, som nu slapp rädda strax under 40 skott per match.
När Gainey sedan valde att satsa allt på ett kort och sätta ihop sina tre offensiva stjärnor i samma kedja, ja då var lyckan total. Alex Kovalev vaknade till på allvar, och började spotta ut poäng i en takt som vi knappt ens såg under monstersäsongen för ett år sedan. Sju mål och 15 poäng svarade han för under de första sex matcherna i kedjan. Nu har han visserligen kylts av något, men har ändå två mål på de tre efterföljande matcherna.
Allt hade varit väldigt uppåt i Montreallägret vid det här laget, om det inte hade varit för en liten detalj; Andrei Markovs skada. Lagets klart viktigaste spelare har haft en riktigt bra säsong, och förutom sin fina defensiv svarat för tolv mål och 64 poäng framåt. Markov är Montreals fältherre och precis som Schneider också mycket viktig för lagets powerplay. Det är Markov som matar Schneider med passningar för direktskott. Det är Markov som lägger de omöjliga passningarna genom slottet till en fristående Kovalev. Det är Markov som obemärkt smyger upp på bortre stolpen och förvaltar den delikata passningen genom målgården.
Utan Markov känns Montreals spel tafatt och stundtals ganska ofarligt. Det känns som det fattas någonting. Uppspelen från egen zon blir inte lika bra, och den vanligen så säkre Mike Komisarek ser vilsen ut när han inte har sin All Star-defenseman vid sin sida. Precis på samma sätt som Craig Rivet tappade en dimension i sitt spel när Komisarek ersatte honom som Markovs backpartner för några år sedan.
Det jag vill komma fram till är att Markov är ofantligt viktig för Montreal, och utan honom lär det bli mycket svårt att ta sig förbi vare sig giftiga Washington eller stabila Boston. Ovechkin har själv sagt att Markov är den back som är svårast att spela mot i NHL. Om han talade sanning eller bara ville hylla en landsman låter jag vara osagt, men nog är chansen att neutralisera Ovechkin eller Kessel större med honom än utan.
Hur som helst så ser jag fram emot en underbar matchserie, där Montreal har allt att vinna.
