Vilka spelare kan få sina genombrott 2005-2006?
Nu drar snart en ny NHL säsong igång och mycket har hänt sedan Tampa Bay Lightning blev mästare. Flera spelare kan komma att slå igenom på allvar. Här är några spelare att se upp med under den kommande säsongen.
Jason Spezza – Center - Ottawa Senators
Enda sedan Jason Spezza blev draftad 2001 har han haft enorma förväntningar på sig. Han draftades som nummer två totalt. Många trodde att han skulle gå direkt in i NHL och dominera. Men så lätt visade sig inte att gå. Säsongen 2002-2003 gjorde han sin debut för Ottawa Senators och det blev 33 matcher med 21 poäng (7+14). Den säsongen pendlade han mellan Ottawa och farmarlaget Binghampton. Ottawa hade ett bra lag och kände att de hade råd att låta honom spela i Binghampton. Motiveringen var att han skulle utvecklas på ett bättre sätt om han fick mer istid och fick vara med och spela power play och de sista minuterna i jämna matcher. Inför nästa säsong skulle Jason Spezza vara redo för NHL. Mycket riktigt fick Jason en hel säsong med 78 matcher och tidvis briljerade han även på denna höga nivå Han lyckades skrapa ihop 55 poäng (22+33). Spezza hade dock problem i playoff mot Toronto och fick inte spela särskilt mycket. Just som han var redo för att bli en spelare som snittar ett poäng per match så kom NHL strejken. Jason Spezza valde då att spela i AHL och inte åka över till Europa. Det blev 80 matcher för Binghampton och 117 poäng (32+85). 117 poäng var tillräckligt för att vinna poängligan, han blev vald som MVP i AHL och han var med i First All Star Team.
Jason Spezza ser nu ut att vara klar för att spela första center i NHL’s kanske bästa lag. Han kommer nog att få Martin Havlat och Daniel Alfredsson som yttrar. Med den omgivningen och den erfarenhet han skaffat sig ser det ut som om Jason Spezza kan slå igenom på allvar och leda sitt Ottawa. Att Jason snittar en poäng per match och till och med mer än så är ingen vågad gissning.
2005-2006: Första Center i Ottawa Senators och runt 80-90 poäng.
Eric Staal – Center – Carolina Hurricanes
Carolina Hurricanes tippas av många som ett klart bottenlag som kommer att få kämpa om att inte bli sist i grundserien. Men en viss ung Eric Staal vill dock ändra på det. Eric Staal kommer att få bära en tung börda redan sin andra NHL säsong. Han draftades 2003 som nummer två totalt. Många klubbar resonerar som så att unga spelare skall få spela klart sin tid som juniorer för att vara bättre förberedda på sin NHL karriär. Carolina bedömde dock att unge Eric Staal var redo för större uppgifter. Första NHL säsongen slutade med 81 matcher och 31 poäng (11+20). Den unge centern som många liknar vid Ron Francis på grund av sitt smarta spel spenderade förra säsongen i AHL. I Lowell spelade han 77 matcher och fick 77 poäng (26+51).
Den kommande säsongen kommer Staal att kämpa om platsen som första center med veteranen Rod Brind’Amour. Med snabba yttrat som Ray Whitney, Cory Stillman och Erik Cole så skall Staal inte sakna den nödvändiga hjälpen. Carolina ser onekligen något tunna ut på pappret, men det kommer att ge Staal flera möjligheter. Han kommer att ha råd att misslyckas i några matcher. Det kommer säkerligen att ge honom den tryggheten för att kunna slå igenom i NHL.
2005-2006: Första center i Carolina Hurricanes och runt 60-70 poäng.
Tuomo Ruutu – Högerforward – Chicago Blackhawks
Tuomo Ruutu har länge ansätts som Finlands framtid på forwardssidan. Medan Sverige har haft svårt att ta fram unga talanger de senaste åren så kommer det flera från Finland. Joni Pitkanen, Kari Lehtonen och Mikko Koivu är andra som kommit fram. Tuomo Ruutu har redan hunnit med en säsong för Chicago och World Cup spel för Finland. Ruutu draftades 2001 som nummer nio totalt. I Finland spelade Ruutu för HIFK Helsingfors och Jokerit innan han kom över till NHL. Det var inte helt lätt för Chicago att få över honom, men till slut kom de överens om ett kontrakt. Under sin rookiesäsong spelade unge Ruutu alla 82 matcherna och fick ihop 44 poäng (23+21). Det var dock under den andra delen av grundserien som de flesta poängen kom. Han hade svårt att till en början anpassa sig, men på slutet såg det riktigt, riktigt bra ut. I februari till april spelade han 29 matcher och fick ihop 28 poäng.
Chicago Blackhawks har stora förhoppningar på den finske forwarden. Tillsammans med nyförvärven Nikolai Khabibulin och Adrian Aucoin ser Chicago bättre ut än på länge. Ruutu kommer att få kämpa om en plats i första kedjan. Den främsta konkurrensen på högerkanten kommer ifrån NHL veteranen Martin Lapointe som kommer ifrån Boston Bruins. Chicago ser dock lite tunna ut på forwardsidan, men det kommer bara att ge Ruutu större möjligheter för mycket istid.
2005-2006: Första kedjan i Chicago Blackhawks och runt 65-75 poäng.
Niklas Kronwall – Back – Detroit Red Wings
Efter Niklas Kronwalls säsong 2004-2005 så är det inte svårt att tro att ett genombrott i NHL kommer att komma mycket snart. Han spelade ett utmärkt VM som räckte till en fjärdeplats för Sverige. Men kanske mer imponerande var hans säsong i AHL, Grand Rapids. Han belönades med Eddie Shore Trophy som ges till den bästa backen i AHL. Självklart var han även med i First All Star Team. På 76 matcher i Grand Rapids fick Kronwall 53 poäng (13+40). Niklas har redan spelat lite i NHL. Under 2003-2004 fick han 20 matcher i Detroit försvaret. Men en fotskada stoppade honom.
Det nya kollektiv avtalet har gjort att Detroit har varit tvungna att släppa iväg flera spelare för att klara sig under lönetaket. Men deras backbesättning ser dock fortfarande mycket stark ut. Nicklas Lidström är onekligen chefen längst bak, men Detroit råder även över Chelios, Fischer, Schneider och svenska Andreas Lilja. Niklas Kronwall skrev nyligen på ett nytt två års kontrakt och Detroits GM Ken Holland har uttalat att han har stora förhoppningar på Niklas säsong. Det ser ut som om Niklas Kronwall kommer att få Power play tid i andra backparet efter Mathieu Schneider och Niklas Lidström.
2005-2006: Andra backpar i Detroit Red Wings och runt 30-40 poäng.
Rick DiPietro – Målvakt – New York Islanders
Rick DiPietro valdes som nummer 1 totalt i draften 2000 Det skall sägas att det inte är vanligt att en målvakt blir vald som nummer ett. Men Mad Mike i New York tyckte sig se en stor målvakt som skulle dominera i NHL många år framöver och då fanns det ingen anledning att ta någon annan. Ni kanske kommer ihåg hur Daniel och Henrik Sedin stoppades av DiPietro under hemma J-VM. I den matchen förstod nog även svenska publiken att den här målvakten var något alldeles speciellt. Rick gjorde sin debut redan 2000-2001, då han fick 20 matcher med Islanders. Det gick väl så där med endast tre segrar. De kommande åren kom han att pendla mellan AHL och NHL. Det var först 2003-2004 som han för allvar fick stå i NHL. Han fick 50 matcher och vann 23 av dem.
Nyligen så har det gått rykten om att Mad Mike ville ge DiPietro ett 15-års kontrakt, men det föll på den höga försäkringspremien som skulle betalas av DiPietro själv. Men om inte annat så visar det att Islanders organisation har stora planer för den fortfarande unge målvakten. Den uppkommande säsongen kan Rick se fram emot att vara klart första val hos Islanders. Garth Snow kommer med all säkerhet att få vakta båsdörren.
2005-2006: Förstemålvakt i New York Islanders och runt 60 matcher.
