AHL:s betydelse för NHL
AHL är ju NHL:s farmarliga, men levererar ligan verkligen bra NHL-spelare? Denna frågeställning ställs på sin spets om vi ser tillbaka till fjolårssäsongen. Lockouten i NHL innebar oerhört många klasspelare i de europeiska ligorna, men samtidigt en uppryckning för AHL som fick möjlighet att kunna ta del av många unga talanger som skulle matchas in i NHL. Hur blev då utfallet? Det är självfallet en omöjlighet att granska hela AHL under säsongen 2004-05, varav vi istället granskar de 10 främsta i poängligan under detta år och ser hur dessa spelares säsonger har varit hittills i år.
De 10 spelarna som toppade AHL:s poängliga ifjol var följande:
Spelare GP G A P
Jason Spezza (Binghamton) 80 32 85 117
Mike Cammalleri (Manchester) 79 46 63 109
David Ling (St. John´s) 80 28 60 88
Kyle Wellwood (St. John´s) 80 38 49 87
Simon Gamache (Milwaukee) 80 29 57 86
Peter Sarno (Manitoba) 80 16 66 82
Andy Hilbert (Providence) 79 37 42 79
Chris Taylor (Rochester) 79 21 58 79
Denis Hamel (Binghamton) 80 39 39 78
Eric Staal (Lowell) 77 26 51 77
Jason Spezza vann poängligan i stor stil ifjol med sitt Binghamton Senators. Spezza har ju också varit fantastisk i årets säsongsinledning av NHL, där han har producerat 25 poäng på 13 matcher i sällskap med Dany Heatley och Daniel Alfredsson, troligtvis en av ligans absolut bästa anfallsformationer. Spezza är dock inte ensam spelare i Ottawa att gått från AHL till NHL. Spelare som Spezza har sällskap med i år som spelade för Binghamton är bland annat Antoine Vermette, Brandon Bochenski, Chris Kelly, Brian Pothier, Anton Volchenkov och Ray Emery. Många bra spelare som borde ha spelat hem Calder Cup, men som fick stryk av Wilkes-Barre/Scranton Penguins i kvartsfinalen. Denis Hamel som också gjorde en bra säsong ifjol har dock inte mäktat med övergången från AHL till NHL och sliter fortsatt på i Binghamton.
Mike Cammalleri å andra sidan vann säsongen 2004-05 Willie Marshall Award som AHL:s bästa målskytt. I år har han också äntligen bevisat för Los Angeles Kings att de gjorde rätt som draftade honom som nummer 49 i draften. Visserligen var Cammalleri petad under årets säsongsinledning, men han har genom sin poängproduktion visat att han ska vara ordinarie. 10 poäng på 14 matcher är väldigt bra, om han fortsätter i den här takten kan han stanna på omkring 60 poäng. Kings har dock inte matchat upp lika många spelare som Senators från NHL, utan det är enbart Cammalleris kedjekompis från Manchester, Dustin Brown som har etablerat sig på allvar.
David Ling, blev trea i fjolårets poängliga, men återfinns idag i Spartak Moskva. Alldeles för gammal och för dålig ansåg Toronto Maple Leafs att Ling var och därför erbjöd de honom inte något nytt kontrakt. Ling har också haft sina chanser i NHL men inte tagit dem. Lings kedjekompis, Kyle Wellwood har dock slagit igenom stort i Toronto. 11 poäng på 15 matcher och stort defensivt ansvar gör honom till en framtida center i andrakedjan. Maple Leafs ångrar nog inte att de valde Wellwood som nummer 134 i draften 2001. Toronto hade många intressanta spelare i sitt farmarlag ifjol och då framförallt en stor pool av talangfulla försvarsspelare som Carlo Colaiacovo och Andy Wozniewski. Även Matt Stajan och Clarke Wilm fick lira i AHL ifjol.
Spelare som Simon Gamache, Peter Sarno och Chris Taylor har visat sig vara mycket duktiga hockeyspelare i AHL, men i NHL har de aldrig lyckats ta chansen och så är det även i år. Gamache har spelat 9 matcher i Nashville utan poäng, medan Sarno har varit skadedrabbad och spelat ett fåtal matcher i AHL. Taylor återfinns än idag i Rochester men är 33 år gammal varav hans tåg har gått för längesedan. Taylor är en kille som jag tycker ofta har visat prov på mjuka handleder och fint spelsinne, men av någon anledning har det inte funkat för honom i NHL. NHL-karriären har omfattat 149 matcher och 32 poäng och så många fler lär det inte bli. I AHL är dock Taylor stabiliteten personifierad, då han har snittat nästan en poäng per match under sina tretton säsonger.
Namnet som troligtvis överraskar mest på denna lista måste vara Lowells Eric Staal. Staal gjorde visserligen 77 poäng på lika många matcher ifjol, men den som på förhand trodde att han skulle göra 27 poäng på de 14 inledande matcherna i år och enbart vara petad av Peter Forsberg i NHL:s poängtopp räcker upp en hand! Det vara inte så många uppräckta händer, ser jag, med all rätta. Staal har varit otroligt bra i år, men har fått fint understöd från sina polare Mike Zigomanis, Mike Commodore och målvakten Cam Ward som alla har bidragit till Carolina Hurricanes förvånande topplacering.
AHL är uppenbarligen en väldigt fin plantskola som NHL kan skatta sig lycklig över. Detta tycker jag nämligen bevisas bäst av det faktum att fjolårets Calder Cup-mästare Philadelphia Phantoms har sex spelare ordinarie i årets Philadelphia Flyers, där toppnamnen är den spelskicklige Joni Pitkänen och Jonathan Sim. Det laget som Phantoms besegrade med 4-0 i finalserien,
Chicago Wolves har 6 utespelare i NHL, bland annat Stephen Weiss och Jay Bouwmeester i Florida Panthers, samt Brad Larsen och J.P. Vigier i Atlanta Thrashers. Sedan att tre av fjolårsmålvakterna i Chicago Wolves, Kari Lehtonen, Adam Berkhoel och Michael Garnett har fått spela i årets Thrashers har större samband med att Atlanta har taskigt fysträning än en lysande målvaktsakademi.
Som sagt så har AHL verkligen stärkt sina aktier under de senaste åren, då ligan uppenbarligen har plockat fram flertalet talanger och då har jag ju ändå inte nämnt att ett lag som Wilkes-Barre/Scranton Penguins hade spelare som Ryan Whitney och Marc-Andre Fleury i laget ifjol. AHL gör ett strålande arbete med att förbereda spelare inför NHL och förgyller NHL med många nya, intressanta spelare som börjar tar för sig. Det är onekligen en stor skillnad gentemot 1990-talet då AHL höll på att konkurreras ut av IHL, som NHL:s främsta plantskola.
Källor: www.hockeydb.com, www.nhl.com, www.tsn.ca, www.theahl.com, www.caldercup.com,
