Halvsäsongssummering 2006-07. Del 1, Topparna
Svenskafans NHL-redaktion tar en titt på det halva säsongen som nu avverkats. Vi delar upp summeringen i två delar. I första delen behandlas de spelare som infriat förväntningarna eller överträffat dem.
* Bästa spelaren
Niclas Viberg: Jarome Iginla, Calgary Flames
Jarome Iginla är kanske NHL:s mest kompletta forward i dagsläget, han kan allt. Calgarys lagkapten gör mål, spelar fram till mål och krigar i defensiven. Dessutom tvekar han inte att slänga handskarna om det skulle behövas för att tända sitt lag. Han ligger i topp i såväl mål-, assist- som poängligan. När Iginla är bra är Calgary bra.
Carl Nilsson: Sidney Crosby, Pittsburgh Penguíns
Ifjol hade Pittsburgh ett otroligt namnkunnigt lag på många platser men det fungerade inte. År är laget ännu yngre men betydligt bättre. Crosby är den som gör allt för sitt lag. Vid 19 års ålder är han redan bäst i NHL. Att han leder NHL's poängliga understryker ju bara detta.
Mattias Larsson: Sidney Crosby, Pittsburgh Penguins
Killen är bara 19 år fortfarande. Mer behövs egentligen inte sägas.
Jonas Gustavsson: Chris Pronger, Anaheim Ducks
Jag är en stor fan av Nicklas Lidström, men frågan är om inte Chris Pronger är ligans bäste back, och bäste spelare, för tillfället. Kanadensaren är fotskadad just nu men har under hösten varit backbjässen – tillsammans med Scott Niedermayer – som gett Anaheim den stabilitet man behöver bakåt. Pronger har höjt sin omgivning och agerar med pondus, och att laget då inte har någon bred backuppsättning spelar ingen roll. En poäng per match i snitt och +21. Imponerande.
Martin Jarl: Sidney Crosby, Pittsburgh Penguins
Trodde inte det skulle gå så fort för honom att bli bäst i ligan.
Claes Nordqvist: Sidney Crosby, Pittsburg Penguins
Sid ”the Kid” leder poängligan och kommer göra +100 poäng i år igen. Han leder ett allt starkare Pittsburgh och är största skälet till att pingvinerna kan nå slutspel. Kanske den enda spelaren i NHL med möjlighet att närma sig Gretzky’s och Lemieux’s höjder.
Rasid Becirovic: Sidney Crosby, Pittsburgh Penguins
Den här tonåringen fortsätter att briljera och förse oss fans med häpnadsväckande framtädanden om och om igen. Crosby har hållit en väldigt hög nivå under hela första halvan av säsongen och är den spelaren som imponerat på mig mest. Utan honom så är Pittsburgh bland de 5 sämsta i ligan, med honom så är de ett potentiellt slutspelslag.
Niclas Schaub: Sidney Crosby, Pittsburgh Penguins
Trots att Chris Pronger har haft en Hart-säsong så här långt, att Jarome Iginla spelat sin karriärs kanske bästa hockey och att Marian Hossa öser in poäng i Thrashers så finns det bara en kandidat till titeln bästa spelare. Penguins superstjärna Sidney Crosby är helt enkelt nummer ett, och han blir bara bättre. Han leder för tillfället NHL i poäng, assist, poäng per match (1.72) och poäng i spel fem-mot-fem, och har varit inblandad i över 50% av Penguins alla mål. Men det mest imponerande är ändå att han vid 19 års ålder visar upp en mognad och en pondus vissa veteraner bara kan drömma om. Crosby har inga brister i sitt spel och kommer att ta hem Art Ross Trophy som första tonåring någonsin - om han får vara frisk.
Patrik Nilsson: Marian Hossa, Atlanta Thrashers
Hossa, Ilya Kovalchuk och Slava Kozlov har varit skrällaget Atlantas nyckelspelare, men Marian Hossa är mest allround av dem tre. Han är kanske ligans bästa tvåvägsspelare, leder målligan med sina 26 mål, är omöjlig att ta pucken ifrån då han täcker den på ett föredömligt sätt, ger 100% i varje byte och är ett hot i alla situationer med sin explosivitet.
Daniel Park: Sidney Crosby, Pittsburgh Penguins.
Förra året förstorades varje framsteg han gjorde i media på grund av den enorma uppmärksamhet och de förväntningar som låg på honom. Han höll hela säsongen ut men gick miste om Calder Trophy. Kanske var det något som sporrade honom inför denna säsong då han leder poängligan med god marginal till namn som Jagr, Hossa och Iginla.
Peder Björn: Alexander Ovechkin, Washington Capitals.
Han får inte lika stora rubriker år nummer två men har kvar den ungdomliga intensiteten och det fantastiska spelsinnet. Så länge han fortsätter att göra vilda ” TV-puckshopp” efter en strut är han en given favorit.
Stefan Persson: Jarome Iginla, Calgary Flames
Där må vara spelare som gjort fler poäng, fler mål med mera, men Iginla är lagkapten och en bra sådan han leder sitt lag på ett ypperligt sätt. Iginla, precis som Calgary, inledde svagt. Oron för att Iginla återigen skulle göra en medioker säsong var stor, och han sågades från höger och vänster. Oj vad fel alla hade, Iginla var före sin skada på väg mot sin bästa säsong någonsin och han ligger med i den översta toppen i poängligan. Då ska det tilläggas att han bara gjort 15 poäng i power play, tänk vad killen kunnat åstadkomma om Calgary hade haft ett power play som Atlanta. Iginla vinner med en noslängd före Dominik Hasek, Vincent Lecavalier och Sidney Crosby. Hedervärt omnämnande bör ges till Martin Havlat, tyvärr blev han skadat för tidigt på säsongen för att kunna ges ett rättvis omdöme.
Niklas Rosholm: Sidney Crosby, Pittsburgh Penguins
Har varit helt outstanding och landar troligen på drygt 130 poäng när ligan summeras, trots några missade matcher. Visar match efter match upp sin otroliga skicklighet och troligtvis kommer han förbli ligans bäste de närmaste tio åren.
Stefan Hacker: Sidney Crosby, Pittsburgh Penguins
Vad skall sägas som inte redan är sagt om det nittonåriga fenomenet som verkligen tar alla i NHL med storm. Han kom in i ligan som den mest omtalade spelaren i mannaminne och har motsvarat och överträffat det mesta någon kunnat tro. Statistiken talar för sig själv! 1,7 poäng per match, +16 i ett lag som släpper in fler mål än de gör och en betryggande poängligaledning trots att han spelat minst matcher av samtliga spelare topp 20. Dessutom leder han sitt lag genom en lysande arbetsinsats över hela isen!
Andreas Holm: Marian Hossa, Atlanta Thrashers
Det är inte lätt att producera alltid men Marian Hossa har sett stabil ut säsongen igenom så här långt och har producerat otroligt många, framförallt viktiga, poäng.
Linus Hugosson: Nicklas Lidström, Detroit Red Wings
Jag har sett ett tiotal matcher med Red Wings i år och Nick har varit outstanding i allihop. Knappt ett misstag. Felpass existerar inte. Han har tagit sin nya kaptensroll på största allvar och gjort Red Wings till sitt lag. Lidström anno 06-07 handlar inte bara om fin statistik (det har han också), utan hans spel har nått en ny nivå där enbart perfektion är godkänt
Johan Andersson: Martin Brodeur, New Jersey Devils
I det nya NHL är målvakten viktigare än nånsin. Martin Brodeur gör skäl för namnet "bäste spelare". Han spelar år ut och år in i New Jersey Devils med samma gnista, skärpa och rutin. I år är inget undantag. Målvaktsstatistiken talar sitt tydliga språk. Två när det gäller antal insläppta mål per match. Två när det gäller räddningsprocent. Etta när det gäller antalet hållna nollor samt antal vinster (7).
***
* MVP (viktigast för sitt lag)
Niclas Viberg: Martin Brodeur, New Jersey Devils
Ligans bästa målvakt de senaste åren visar i match efter match varför han också rankas som en av de bättre målvakterna genom tiderna. Tidigare säsonger har det sagts att han bara är så bra för att han har ligans bästa försvar framför sig, men sedan framförallt Scott Stevens och Scott Niedermayer har försvunnit håller han fortfarande samma klass, om inte bättre? Fortsätter han i samma stil kan han mycket väl vinna sin tredje Vezina Trophy och sin första Hart Memorial Trophy.
Carl Nilsson: Martin Brodeur, New Jersey Devils
Jag tror inte att New Jersey hade varit ett slutspelslag om det inte var för det att de hade en viss kanadensare i mål. Brodeur spelar i stort sätt aldrig en dålig match och han har en enorm betydelse för sitt lag. Tack vare Brodeur har Devils en chans att gå långt i playoff.
Mattias Larsson: Yanic Perreault, Phoenix Coyotes
Drar till med en verklig Dark Horse här. Phoenix inledde säsongen uruselt och man beslöt att plocka in kontrakslöse Perreault. Ett lyckodrag. Trots 13 färra spelade matchen än lagkamraterna så leder han den interna skytteligan. Oerhört viktig med sin skicklighet vid tekningar. 278 vunna mot 169 förlorade. 62,2 %
Jonas Gustavsson: Marian Hossa, Atlanta Thrashers
Det finns ett koppel spelare som är oumbärliga för sina respektive lag, men frågan är vad Atlanta Thrashers skulle åstadkomma i NHL om man inte hade skyttekungen Marian Hossa under sina vingar. Loje Ilya Kovalchuk lär knappast kunna bära laget och i övrigt har man en ganska profillös laguppställning. Hossas kunnande, passion och vilja är det som driver och lyfter Thrashers.
Martin Jarl: Martin Brodeur, New Jersey Devils
Vet inte om Devils hade kunnat ta sig till slutspel utan honom.
Claes Nordqvist: Nikolai Khabibulin, Chicago Blackhawks
”The Bulin Wall” har denna säsong kommit tillbaks på ett imponerande sätt. I svaga Chicago får han oftast mota över 30 skott per match men ger trots det laget chans till seger nästan varje kväll. Skulle i ett bättre lag antagligen leda statistiken för målvakter.
Rasid Becirovic: Martin Brodeur, New Jersey Devils
Brodeur fick inte tillräckligt med cred när han hade killar som Scott Stevens och Scott Niedermayer framför sig. Nu har han killar som Brad Lukowich och Paul Martin, men han fortsätter ändå att bära sitt lag på sina axlar och är i toppen av varenda målvaktskategori när det gäller statistik. Han är den målvakt som på egen hand vinner flest matcher åt sitt lag.
Niclas Schaub: Sidney Crosby, Pittsburgh Penguis
Se Bästa spelaren
Patrik Nilsson: Sidney Crosby, Pittsburgh Penguins
Pittsburgh har förlorat de tre matcher som Crosby inte spelat i, dessutom har man har bara tagit en ynka poäng de åtta gånger som 19-åringen gått poänglös från isen.
Poängsnitt när Crosby producerat: 1.50 poäng/match
Poängsnitt när Crosby inte producerat: 0.27 poäng/match.
Daniel Park: Sidney Crosby, Pittsburgh Penguins
Han har satt upp hälften av Penguins mål och sätter en enorm prägel på matcherna. Han tar ett oerhört stort ansvar och är ofta skillnaden mellan att vinna eller förlora
Peder Björn: Dan Boyle, Tampa Bay Lightning.
Han bär upp defensiven och styr powerplay-spelet i Tampa med stor auktoritet och kryddar anrättningen med hattricks och spektakulära soloräder över hela isen.
Stefan Persson: Dominik Hasek, Detroit Red Wings
Att ”The Dominator” skulle vara så här bra tvivlade jag på. När Detroit valde att signa honom rynkade min panna sig, vad gör de tänkte jag. Oj återigen hade jag fel, Hasek har varit outstanding i mål. Hasek är nycklen för Detroits slutspel, för efter ett par år av misslyckanden är man sugna på att gå långt i Stanley Cup och det gör man inte utan Hasek.
Niklas Rosholm: Roberto Luongo, Vancouver Canucks
Var hade Vancouver legat om det inte hade varit för Luongo? Plats 15 i West? Laget gör knappt några mål men Luongo räddar dem match efter match med sitt smått otroliga målvaktsspel.
Stefan Hacker: Sidney Crosby, Pittsburgh Penguins
Pittsburgh har inte vunnit en enda NHL-match där Sidney Crosby inte gjort poäng under killens en och en halv säsong långa NHL-karriär. Hans höjer sina medspelare genom sitt hårda arbete och har gjort ett lag som slutade näst sist i hela NHL i fjol till ett lag som i högsta grad är med i slutspelsjakten, trots att laget inte har några anständiga yttrar alls och en mycket medioker backbesättning.
Andreas Holm: Alexander Ovechkin, Washington Capitals
Det är väl ingen större överraskning att Ovechkin är mer än halva Washington Capitals.
Den ryske talangen imponerar match efter match och gör mål på alla olika möjliga sätt.
Linus Hugosson: Sidney Crosby, Pittsburgh Penguins
Malkin, Staal, Fleury, Recchi, Gonchar får ursäkta, utan Sidney Crosby skulle Pittsburgh vara ett strykgäng. Lagets framgångar står och hänger med denne 19-årige fantom som redan är en av NHL:s bäste spelare. Går Penguins till slutspel tar han hem Hart Trophy – I promise.
Johan Andersson: Sidney Crosby, Pittsburgh Penguins
Valet kan tyckas enkelt men Sidney Crosby är inte bara viktig ur ett spelmässigt perspektiv (poäng och assistledare). Betänk också all den publicitet som han drar till sig och därmed också till klubben. Han är en "boost" för klubben, för staden och för NHL.
***
* Största positiva överraskningen, lag
Niclas Viberg: Atlanta Thrashers
Atlanta Thrashers är enligt mig höstens stora överraskningslag. Kari Lehtonen i mål glänser i match efter match samtidigt som han har ett försvar framför sig som inte direkt är NHL:s namnkunnigaste men som spelar varje byte som om det vore säsongens sista. Framåt producerar stjärnorna hela tiden och de gånger spelet inte funkar för Ilya Kovalchuk och Marian Hossa kliver jokrar som ettrige Jon Sim eller gamlingen Scott Mellanby fram.
Carl Nilsson: Atlanta Thrashers
Det ser ut som det blir slutspel för Thrashers för första gången. Coachen Bob Hartley har något stort på gång. Marian Hossa öser in poäng och Kozlov och Kovalchuk skapar också. Laget är otroligt beroende av att deras första kedja producerar, men det är precis det som de gör. Kommer med största sannolikhet att gå till slutspel trots att man tappade viktiga Marc Savarad till Boston under sommaren
Mattias Larsson: Phoenix Coyotes
Hade jag ingen som helst tilltro till före säsongen men spelar för tillfället slutspelshockey. Curtis Joseph har fått en rejäl nytändning med Mikael Tellqvist som konkurrent. Gretzky gjorde ett lyckodarg när han plockade in Yanic Perreault.
Jonas Gustavsson: Atlanta Thrashers
Att Anaheim, Buffalo och de andra topplagen skulle ligga där de gör är inte speciellt överraskande, även om de spelat bättre än vad jag trodde. Den största överraskningen för mig är utan tvekan Atlanta Thrashers som i mitt tycke inte borde vara tillräckligt bra för den tabellposition de just nu har. Men Kari Lehtonen i mål har blommat ut, försvaret spelar över sin förmåga och framåt producerar stjärnorna. Det räcker, och då spelar det uppenbarligen ingen roll att centeruppsättningen inte håller någon vidare klass.
Martin Jarl: Atlanta Trashers
Trodde jag inte alls på när säsongen drog igång, jag tyckte det såg svagt ut både på center och back sidan. Ack så fel jag hade.
Claes Nordqvist: Buffalo Sabres
Kanske inte så överraskande att laget ligger bra till men har stundtals spelat ruggigt bra. Har tre linor som alla kan avgöra när som helst. NHL’s snabbaste lag? En klar aspirant till att vinna Stanley Cup denna säsong.
Rasid Becirovic: Atlanta Thrashers
Bob Hartley har äntligen börjat få ordning på ett Atlanta som är på god väg mot sitt första slutspel. Anförda av sina tre stora stjärnor: Slava Kozlov, Marian Hossa och Ilya Kovalchuk så har Atlanta spelat sin bästa hockey sedan deras inträde i ligan. Med en målvakt som Lehtonen så har man den stabiliteten som behövs för att bli ett topplag. Lehtonen är förvisso förtfarande ung och oerfaren, men med tiden så kommer han att bli en toppmålvakt att räkna med i många år framöver. Precis som Atlanta kommer bli som lag.
Niclas Schaub: Detroit Red Wings
Jag trodde inte alls på Red Wings i år, mycket tack vara Brendan Shanahans tack och hej, men Detroit har lyckats mala på med den väldige Nicklas Lidström som stor härförare. Och Dominik Hasek har plötsligt blivit NHL:s kanske bästa målvakt igen. Trots att Yzermans arvtagare Henrik Zetterberg haft en motig höst har Red Wings trummat på, mycket tack vare ligans bästa försvar. Med 98 insläppta mål på 41 matcher behöver inte Wings göra 4-5 mål per match. Dock har senaste veckans två förluster – t ex 4-9 mot Sharks - visat att laget är sårbart.
Patrik Nilsson: Atlanta Thrashers
Att Atlanta ligger tvåa i Eastern Conference är för mig en stor gåta. Inför säsongen såg det verkligen inte bra ut då man hade en svag centeruppsättning där gamle Steve Rucchin och Bobby Holik skulle vara ledarna på mitten, en alldeles för tunn, trög och defensiv backuppsättning samt en skadebenägen förstemålvakt i Kari Lehtonen.
Laget lever dock mycket på Hossa, Kovalchuk och underskattade Slava Kozlov som producerat poäng i massor samtidigt som Kari Lehtonen har storspelat i målet och Niclas Hävelid är stöttespelaren i försvaret.
Daniel Park: Atlanta Trashers
Missade slutspel förra året och ligger nu i toppen av Eastern Conference. Med reservation för en svacka på fyra matcher i november så har Trashers spelat jämnt och vinsterna rullat in. Det verkar som om de fungerar mer som ett lag än en summa av individuell skicklighet.
Peder Björn: Vancouver Canucks
Att Canucks utan Todd Bertuzzi är med i toppen av stentuffa Northwest division, trots att Markus Näslund haft en lång måltorka, är en smärre sensation.
Stefan Persson: Nashville Predators
Svårt val, generellt har säsongen sett ut ungefär som förmodat. Att till exempel Buffalo, San José och Anaheim skulle vara så bra är inget som förvånar mig. Bland topplagen är det bara Nashville, Montreal och Atlanta som känns som en överraskning, dock ingen större sådan. Nashville drar det längsta strået då man spelat (stora) delar av säsongen utan sin stjärnmålvakt Voukon och förstacenter Arnott. Väljer även en Dark Horse bland lagen: Toronto Maple Leafs, efter säsongen är det inte omöjligt att de har stått för den största överraskningen.
Niklas Rosholm: New York Islanders
Jag trodde att Islanders skulle hamna absolut sist i East denna säsong men en pånyttfödd Yashin samt en storspelande DiPietro håller slutspelsdrömmarna vid liv i New Yorks andra stad.
Stefan Hacker: Nashville Predators
Mycket stark säsong av ett lag utan de allra namnkunnigaste spelarna och trots skadeproblem på viktiga positioner. Av topplagen i höst är detta den klart största överaskningen för mig. Tvåa i hela western conferance och fyra poäng före divisionsrivalen och ständiga topplaget Detroit är lika överaskande som imponerande!
Andreas Holm: New York Islanders
New York har imponerat, har slagit sina rivaler New York Rangers ett antal gånger och har kontakt med slutspelsplatserna.
Linus Hugosson: Vancouver Canucks
Har någon märkt dem eller? De leder tuffa Northwest Division på något märkligt sätt, trots att Roberto Loungo sett ut som vilken dussinmålvakt som helst och Markus Näslunds målkänsla verkar stannat kvar i Ö-vik. Vad är svaret? Jag vet inte. Väldigt få vet. Frågan är om det räcker till slutspel i vår. Jag tror det.
Johan Andersson: Nashville Predators
Laget leder just nu Central Division förre mäktiga Detroit. Laget har mycket bra målvakter såsom Chris Mason och Tomas Voukon. Vidare finns det flera intressant spelare såsom Erat, Kariya och Legwand. Det vore en imponerande bedrift att vinna Central Division. Väl i slutspel kan man säkert bli en av de större överasskningarna i år.
***
* Största positiva överraskningen, spelare
Niclas Viberg: Daniel Cleary, Detroit Red Wings
Inför säsongen hade Daniel Cleary som bäst gjort 35 poäng (14+11) under en och samma säsong och de tre senaste säsongerna hade han gjort sammanlagt 13 mål. I år har han redan gjort 17 mål och 28 poäng. I oktober spelade Cleary som vi är vana vid att se honom och hade bara en assist på 11 matcher, men sedan dess har han exploderat och leder numera den interna skytteligan före namn som Henrik Zetterberg och Pavel Datsyuk. Vem hade trott att det var Daniel Cleary som skulle ta över rollen som målkung i Detroit när Steve Yzerman och Brendan Shanahan var försvunna?
Carl Nilsson: Alexander Semin, Washington Capitals
Alla vet vem Alexander Ovechkin är i Capitals, men nu är det dags att lägga en annan ryss på minnet. Semin har imponerat stort så här långt och öst in poäng. Nu behöver inte Caps bara lite på att Ovechkin skapar offensivt, nu har de även andra som kan producera
Mattias Larsson: Chris Mason, Nashville Predators
17 segrar på 27 matcher. Sexa i GAA-ligan och fyra hållna nollor. Mason har tagit upp kampen med Tomas Vokoun på allvar. Har i skrivandets stund startat 20 raka matcher för Nashville.
Jonas Gustavsson: Alexei Yashin, New York Islanders
Finns en hel del att välja mellan, som nykomlingen Anze Kopitar och poängsprutande Alexander Frolov, båda i Los Angeles, eller Maxim Afinogenov i Buffalo som efter ett otal säsonger med brända målchanser äntligen sätter puckarna. Men den största överraskningen måste ändå vara Alexei Yashins uppvaknande. Veterancentern har visserligen svalnat något på sistone men att det överhuvudtaget fanns någon tåga kvar i ryssen trodde jag verkligen inte. Hoppas han fortsätter på den inslagna vägen, då finns det helt plötsligt hopp för Islanders. Senast Yashin snittade en poäng per match måste ha varit längesen.
Martin Jarl: Marc Savard, Boston Bruins
Har varit grymt bra i Boston och visar att han är värd sina fem miljoner.
Claes Nordqvist: Anze Kopitar, LA Kings
Kopitar har imponerat stort under sin första NHL-säsong. Kan vara på väg mot 60-70 poäng i ett Los Angeles som inte har en av sina bästa årgångar. Spelar oftast i första linan och får mycket istid i powerplay. Kopitar utmanar främst Malkin om titeln årets rookie.
Rasid Becirovic: Daniel Cleary, Detroit Red Wings
En doldis som innan förra säsongen inte visste om han skulle ha ett jobb. Den här säsongen har Dan Cleary vuxit fram som en av de stora målskyttarna i NHL, samtidigt som han blandar det med sitt fina defensiva spel. Pga sitt hårda jobb så har Cleary fått mycket förtroende av coach Mike Babcock och han har bidragit en hel del till Detroits fina första halva på säsongen.
Niclas Schaub: Martin St. Louis, Tampa Bay Lightning
Att Martin St. Louis skulle ha kvar 90-95 poäng i kroppen har kommit som en stor överraskning för mig. Efter att ha vunnit Art Ross Trophy 2004 mäktade han bara med mediokra 61 poäng förra säsongen, och minus 3 var ingen höjdare. I år har han sprutat in mål och assist. Han hade kvar krut i bössan i alla fall. Det ska bli intressant att se hur hans 2007 kommer att se ut.
Patrik Nilsson: Alexei Yashin, New York Islanders
Den ryske björnen har vaknat ur sitt ide. Efter att han glidit sig igenom sina fyra tidigare säsonger ute på Long Island var det ingen som trodde att det skulle bli en ändring på det. Men nye coachen Ted Nolan ville annat. Det har varit en fröjd att se Yashin i år då han jobbar hårt över hela isen, även i defensiven (!), dödar utvisningar och har en imponerade poängskörd (34 poäng på 26 matcher efter december). I skrivande stund är ryssen dessvärre inne i en "down-period" och vi får hoppas att det bara är en tillfällighet.
Daniel Park: Anze Kopitar, LA Kings
Hade inga jättestora förväntningar på sig inför säsongen, men har klivit fram och tagit stort ansvar poängmässigt för Kings. Ligger två i poängligan för rookies och delad tvåa i Los Angeles interna poängliga där han medverkat till en fjärdedel av målen.
Peder Björn: Anze Kopitar, Los Angeles Kings
Från SSK till LAK på röda två. Slovenen tog ett snabbt steg från kvalserien till rookietoppen i NHL. Enastående att som nykomling producera så många poäng i ett Kings som i övrigt går trögt.
Stefan Persson: Daymond Langkow, Calgary Flames
Det trodde jag aldrig, hoppades gjorde jag. Jag sa inför säsongen till min polare T att förhoppningsvis får Langkow ett Briere genombrott......han skrattade. Visst, kanske har inte Langkow lika mycket offensiv talang som Briere, han är kanske egentligen inte särskilt bra på något alls, men ingen skrattar åt Calgary förstacenter längre. En skeptiker säger säkert att han glider räkmacka på Iginlas framgång, till viss del gör han det, men det tillhör spelet, en kedja hjälps ju åt. Vändningen kom redan förra säsongen när Huselius blev en Calgary spelare. Sedan dess har Langkows spel blivit bättre och bättre (så även Iginlas). I takt med att spelet börjat stämma har även självförtroendet växt sig starkt. I Calgarys match mot Dallas sist imponerade Langkow stort, trots avsaknaden av Iginla. Langkow vinner i hård konkurans av Thomas Vanek, Chris Mason och Jason Blake.
Niklas Rosholm: Mikko Koivu, Minnesota Wild
Den yngre av bröderna Koivu har efter en stabil rookiesäsong tagit jättekliv i utvecklingen till denna säsong. Koivu bemästrar alla delar av spelet lika bra; en tillgång i powerplay, boxplay samt 5 mot 5. Speciellt i powerplay har han imponerat denna säsong, det är nästan som att se Forsberg i den högra tekningscirkeln när man ser Koivu hantera pucken och leverera perfekta passningar. Jag skulle vilja påstå att Koivu är en av ligans absolut mest kompletta forwards.
Stefan Hacker: Yannic Perreault, Phoenix Coyotes
Ingen ville ha honom förrän en bra bit in på säsongen, men så plötsligt efter många rykten tog Phoenix chansen och vips så är den 35-årige tekningsspecialisten lagets främsta målskytt! Dessutom har laget spelat avsevärt bättre hockey, efter en horribel säsongsstart med Perreault i truppen. Att han är NHL:s bästa tekare var ingen överaskning, men ändå imponerande!
Andreas Holm: Thomas Vanek, Buffalo Sabres
För en Buffalofantast är österrikarens prestationer så här långt en stor överraskning. Vanek har utvecklats något enormt sedan förra säsongen.
Linus Hugosson: Daniel Cleary, Detroit Red Wings
Hans 20+ målsäsong kommer från Landet Ingenstans. Clearys pånyttfödelse som ishockeyspelare är lika fascinerande som Foppas medicinska journal och får Hockeytown att säga: ”Shanahan, who?”
Johan Andersson: Ray Emery, Ottawa Senators
Det finns många spelare som överraskar i en liga som NHL men om jag måste välja en spelare så faller valet på Ray Emery. Det är också är en spelare jag gillar. Ottawas förstekeeper född 1982 har goda framtidsutsikter. Han har liksom övriga Ottawa spelare börjat försiktigt men allteftersom säsongen gått från klarhet till klarhet. Han har god talang och har med råge konkurrerat ut Sverigebekantingen Martin Gerber.
***
