Krönika: Eric Lindros förtjänar en plats i Hall of Fame
Ända sedan ett par säsonger tillbaka, när man förstod att Eric Lindros inte skulle hitta tillbaka till sin forna spelstil, med vilken han dominerade NHL under 90-talet, har det diskuterats huruvida han hör hemma i Hockey Hall of Fame eller inte. Många säger att han han inte gjort tillräckligt, medans vissa anser att det finns spelare som åstadkommit mindre än Lindros som ändå kommit in i hockeyns finrum, Hockey Hall of Fame. Även om det är ett par år dit, så tål det att diskuteras.
När Lindros var som bäst under mitten av 90-talet var det få som kunde stoppa honom. Med sin otroligt fysiska spelstil dominerade han fullständigt hela NHL och fick välförtjänt Hart Trophy 1995 som ligans mest värdefulla spelare. Hade det inte varit för dessa hjärnskakningar hade vi förmodligen fått njuta av 90-talets Eric Lindros en bit in på 2000-talet också. Men kanske var det just han spelstil som gjorde att han fick alla dessa skador.
Traden som tog Lindros till Flyers är känd sedan länge. Lindros draftades av Quebec Nordiques som totaletta 1991, men den rebelliske tonåringen vägrade att spela för det kanadensiska laget. Philadelphia Flyers och New York Rangers var de två lag som slogs om den unge stjärnan, där Philadelphia drog det längsta strået. Till Quebec Nordiques, som 1995 blev Colorado Avalanche, skickades en viss Peter Forsberg, Ron Hextall, Chris Simon, den talangfulle Mike Ricci, Kerry Huffman, Steve Duchesne, två st. förstarundeval samt 15 miljoner dollar. Ett astronomiskt pris alltså, för den största talangen sedan Mario Lemieux.
Många säger att just denna traden var en av de sämsta i NHL:s historia, och starten för Colorados dominans i slutet av 90-talet och en bit in på 2000-talet. Jag personligen är emellertid av en annan uppfattning angående traden. ”The E Train” fullständigt dominerade NHL under flera år med sin aggressiva spelstil. Den förkortade säsongen 1994-1995 belönades han med Hart Trophy som ligans mest värdefulla spelare när han på bara 46 matcher svarade för 70 poäng. Lindros fortsatte i samma stil och svarade nästkommande säsong för 115 poäng på bara 73 matcher. Säsongen därpå tog han sitt Flyers till Stanley Cup final, och svarade under slutspelet för 26 poäng på 19 matcher. Flyers förlorade visserligen mot Detroit Red Wings, men hade Flyers vunnit den serien är jag övertygad att många inte hade haft samma uppfattning angående Lindros, och angående traden. Hade han fått vara skadefri är det inte en vild gissning att Flyers kunde nått finalen flera gånger, och kanske med en annan utgång.
Av spelarna som skickades till Quebec var det endast Mike Ricci och Peter Forsberg som stannade en längre tid i Quebec/Colorado, och det var väl just Forsberg som hjälpte Colorado till sina två Stanley Cup segrar. Visst var det Quebec/Colorado som gick vinnande ur traden, men sämst i historien var den definitivt inte. Joe Thorntons trade till San Josè och Aleksei Yashins trade till New York Islanders är båda betydligt sämre enligt mig. Man har ju sett hur det har gått för de inblandade lagen; San Josè och Ottawa har varit på ständig uppgång sedan dess, och tvärtom för Boston och Islanders. När Scott Stevens sänkte Lindros i Conference-finalen 2000 var det förmodligen början till slutet för Lindros dominans. Han spelade inte fler matcher för Flyers och tradades till New York Rangers.
Även om Lindros platsat i NHL de senaste säsongerna har det varit tragiskt att se på. Det är en fantastisk karriär som nu fått ett sorgligt slut, men det är 90-talets som vi ska komma ihåg Lindros för. Sidney Crosby har förmodligen inte vunnit sin sista Hart Trophy, men han lär bli den första sedan Lindros att vinna den som ligans stora dominant.
En ständig parallell har dragits mellan Eric Lindros och Cam Neely. De hade en liknande spelstil och båda två har fått avsluta sina karriärer i förtid. Eric Lindros har presterat högre poängsnitt men har dessutom en Hart Trophy som väger tungt i dessa samanhang. Cam Neely var en fantastisk spelare, men det var även Lindros, som svarade för 372 mål och 865 poäng på 760 matcher. Visst var det lätt att känna sympati för en spelare som Cam Neely, som fick sin karriär spoilerad av en knätackling från Ulf Samuelsson. Men Lindros var en spelare som många älskade att hata, och lär inte få många sympatipoäng för sina skador. Om Cam Neely röstades in i Hall of Fame så ska definitivt ’The Big E’ också göra det.
