Reflektioner efter trade deadline
Den här säsongens trade deadline är över och som vanligt har flera spelare bytt klubbar. SvenskaFans Niclas Viberg sammanfattar, kommenterar och analyserar händelserna.
Allt som allt bestod den här säsongens trade deadline av 25 spelaraffärer där 45 spelare och 23 draftval var involverade. Den största stjärnan som bytte klubb under dagen var utan tvekan Marian Hossa, som lämnade Atlanta Thrashers till förmån för Pittsburgh Penguins tillsammans med Pascal Dupuis. I motsatt riktning gick Eric Christensen, Colby Armstrong, Angelo Esposito och ett förstaval i nästa sommars draft.
En liten överbetalning om Hossa endast stannar säsongen ut och sedan lämnar till sommaren, men förlänger han sitt kontrakt med Pittsburgh kan han göra succé tillsammans med Sidney Crosby eller Evgeni Malkin. Tänk er själva en powerplay-uppställning med Crosby, Malkin, Hossa, Sergei Gonchar och Ryan Whitney. Hur kan det inte bli mål då?
Dessutom är Dupuis en bra förstärkning. Han är en klart kompetent energispelare som inte går bort sig på isen och som kan gå in i en förstakedja vid behov.
Men vad ska Pittsburgh med Hal Gill till? En gammal och långsam föredetting som har en förmåga att ställa till det för både sig själv och laget med felaktiga beslut. Visserligen är han duglig i numerära underlägen när han slipper åka skridskor, men när man ger bort två draftval för honom ser det allt mer ut som en panik-trade. Någonstans känner jag att Penguins mycket väl skulle ha kunnat skaffa sig en klart bättre spelare än Gill för samma kostnad.
---
Dagens stora fråga är vad Montreal Canadiens håller på med. De ger bort Cristobal Huet, i sina bästa stunder en av NHL:s bästa målvakter, till Washington Capitals för i princip ingenting och samtidigt förstärker man inte laget överhuvudtaget. Fokuserade man helt och hållet på Marian Hossa utan en backup-plan i bakhuvudet får man dock skylla sig själva.
Visst är Carey Price och Jaroslav Halak oerhört talangfulla, men klarar de redan nu att leda Canadiens i ett slutspel? Jag tvivlar.
---
Det lag som gjorde den klart bästa förstärkningen är San José Sharks när Brian Campbell värvades från Buffalo Sabres. Sharks har redan ett oerhört starkt lag och saknade endast en offensiv försvarare som bidrar med fina offensiva siffror. I och med värvningen av Campbell har Sharks ett komplett lag och blir hyperfarliga i Stanley Cup-slutspelet.
Det svider säkert lite att man var tvungen att ge upp Steve Bernier och ett förstaval, men det är helt uppenbart att Sharks siktar in sig på Stanley Cup-bucklan på allvar den här säsongen. Tänk nu bara om Patrick Marleau kan vakna till och Jonathan Cheechoos återfunna målform kan hålla i sig.
---
Brad Richards i Dallas Stars är en annan grym förstärkning. Han är en bevisad matchvinnare, har en enorm vinnarskalle och vet vad som krävs för att vinna Stanley Cup. En centeruppsättning med Richards, Mike Modano och Mike Ribeiro imponerar minst sagt, eller kanske kommer två ur den trion att spela tillsammans?
Visserligen är det tungt att tappa defensivspecialisten Jeff Halpern, lovande målvakten Mike Smith och straffspecialisten Jussi Jokinen, men för en spelare av Richards kaliber är det definitivt värt det.
Frågan nu är ju hur många matcher som Johan Holmqvist kommer få stå? En sak är i alla fall säker, i Stars får han klart mycket bättre hjälp av sina försvarare än vad han fick i Tampa Bay Lightning.
---
Washington Capitals och Columbus Blue Jackets har liknande positioner och utgångslägen i tabellen, men när de kom till trade deadline agerade de minst sagt olika. Capitals hämtade in Sergei Fedorov från just Columbus och fick Cristobal Huet för ett riktigt reapris. Dessutom hämtade de in tuffe Matt Cooke från Vancouver Canucks.
Med spelare som Alexander Ovechkin, Viktor Kozlov, Alexandre Semin, Nicklas Bäckström, Chris Clark, Sergei Fedorov, Mike Green, Cristobal Huet och Ollie Kolzig i laguppställningen ser det minst sagt spännande ut för Capitals.
Columbus å sin sida gjorde sig av med nämnde Fedorov och lagkaptenen Adam Foote, vilket i mina ögon definitivt signalerar att man har gett upp säsongen.
---
När vi ändå är inne på Adam Foote… Colorado Avalanche verkar tro att det är 1998 och inte 2008. Man plockar ”hem” de före detta Avalanche-spelarna Peter Forsberg och Adam Foote i ett sista desperat försök att nå en playoffplats. Det kan bli en enorm succé, men också en gigantisk flopp. Själv satt jag bara och väntade på att Rob Blake skulle hämtas in och att Ray Bourque, Adam Deadmarsh och Valeri Kamensky skulle göra comeback.
---
Och Toronto Maple Leafs. Dessa Lönnlöv. Det är en massa snack om att man ska göra sig av med sina överbetalda och underpresterande stjärnor och bygga om laget från grunden, men vad gör man? Jo, man skickar iväg Hal Gill, Chad Kilger och Wade Belak. Inte direkt några spelare man får intressanta ersättare för.
---
Anaheim Ducks fortsätter att förstärka en redan imponerande backbesättning. Till Scott Niedermayer, Chris Pronger, Mathieu Schneider, Francois Beauchemin, Joe Dipenta och Sean O’Donnell lägger man nu Marc-Andre Bergeron.
Bergeron såg riktigt, riktigt bra ut tillsammans med Chris Pronger under tiden i Edmonton Oilers. Blir det en återförening i Ducks?
---
Skrämda av förra säsongens skadekris på blålinjen valde Detroit Red Wings att plocka in Brad Stuart från Los Angeles Kings och blev utan förstärkningar på forwardssidan. Red Wings har ett grymt starkt lag, men saknar secondary scoring bakom den fruktade förstakedjan med Henrik Zetterberg, Pavel Datsyuk och Tomas Holmström.
Personligen hade jag väntat mig en rejäl forwardförstärkning av Ken Holland.
---
Vad kan man avslutningsvis säga om svenskarna då? Johan Holmqvist kommer till ett lag med stark chans till Stanley Cup-seger. Christian Bäckman och Fredrik Sjöström kommer till New York Rangers, där vad som helst kan hända. Det stora svensksnacket handlar dock inte helt otippat om Peter Forsberg.
Han återvänder till Avalanche och den stora frågan är om han om några månader fortfarande kallas för Foppa – eller blir det Floppa?
