Veckans Bastare & Isvaksbadare 08/09 # 1
Efter en något utdragen startsträcka kommer här "veckans" sammanställning av de lirare som inlett säsongen strålande och de som knappt kommit ur startblocken.
Veckans Bastare
Joni Pitkänen. Jo, ni läste rätt, blöjbarnet från Oulu kan vara på väg att växa upp till den storback man hoppades han skulle bli en gång i tiden. Tänk vad lite förtroende från ledning och minskad press kan göra. I Carolina finns ingen Sheldon Souray som bara ska ha Jonis pp-tid så snart han blir frisk. Han kan gå på Raleighs gator som en vanlig (nåja) man. Med tre poäng på lika många matcher, plus/minus på +3 (jo, det är sant) och hästskottet igångsparkat (10 på mål) har Joni 2.0 fått precis den start som behövdes.
***
Har Sean Bergenheim egentligen i NHL att göra? Visst, han är teknisk, men inte så teknisk. Han är snabb på skridskorna, men inte så snabb. Fysik? Pah! Men har han hjärta då, ställer han upp för sina lagkamrater? Klart han gör, vad trodde du? Han är ju från Finland. Då backar man inte för något. I ett trött och på förhand utdömt Islanders visar han prov på en härlig energi och självuppoffring. Då han också petar in poäng med jämna mellanrum blir svaret på den ursprungliga frågan ett självklart ja. Sträck på sig Sean!
***
Det är fantastiskt egentligen, på hockeyålderns höst har Teppo Numminen, i somras fyllda 40 visat sig lika bra som någonsin. Tillbaka i hetluften i HSBC Arena för första gången på sjutton månader och det är som inget har hänt, och om något har - så är det till det bättre. Lite klokare, mycket fräschare och det är plötsligt inget underligt och sentimentalt med Ruff och hans gelikars tal om betydelsen av att Teppo saknades förra säsongen. Två poäng har det blivit också, förvisso två oglamorösa assist, men likförbannat två poäng närmare Esa Tikkanen (622 mot 630). Låt oss bara hoppas att det får fortsätta, för vackert, det är vad det är.
Veckans Isvaksbadare
Miikka Kiprusoff och hans Calgary har fått en tuff start på säsongen. Premiär mot sin ärkenemesis Vancouver. Sex mål i baken. Dubbelmöte var det visst. Där kom fem till och så var det minikris på gång. Visst, Miikka står på huvudet och gör så gott han kan, men elva mål tillkommer inte enbart genom dåligt försvarsspel. Samma sega visa som de senaste två säsongerna, stabiliteten är lika med noll och den där matchvinnarkapaciteten som varit hans signum är borta med kyliga höstvinden som sveper över Alberta.
***
Vesa Toskala förtjänar egentligen inte att vara här. Det är inte han som vek ner sig i prestigekampen mot Montreal. Det är inte han som slår indianare eller är för inkompetent för att forsla ut en puck ur egen zon. Han slänger inte heller upp puckar över sargen eller sprätter upp klubban i ansiktet på antika snälltåg och framförallt heter han inte Ryan i förnamn och är dum i huvudet. Likväl ser hans siffror ut som skit, men det är inte hans skuld och han är därmed immun från att hamna här för ett tag framöver.
***
Teemu Selänne. Med en lätt överskådande svepning av Anaheims laguppställning finner man många gubbar och sådana är såklart trögstartade. Jomenvisst, men har dem ingen försäsong i Californien?
