Hur ska man matcha fram en rookie?
För varje supertalang som slår igenom direkt så som Sidney Crosby så finns det flertalet exempel som behöver tid för att ta sig in i NHL så som Phil Kessel - men vilket tillvägagångssätt ska klubbar ta till för att göra sina rookies till etablerade NHL-spelare?
Studie ett kan heta Steven Stamkos i Tampa Bay Lightning. Årets självklara förstaval skulle bli den nya Crosby i Tampa Bays organisation men för tillfället så har det bara blivit en enda poäng, och -3 på sina åtta matcher - där han får begränsat med speltid med sina 11 minuter per match. Fansen börjar redan bli frustrerade, inte bara över att Tampa Bay har inlett dåligt utan att Stamkos inte har motsvarat förväntningarna. Många förstår att det är den begränsade istiden som är en faktor men samtidigt så var det många som hoppades att säsongen skulle motsvara Chicagos Patrick Kanes genombrott ifjol där han gjorde 71 poäng på 82 matcher. Stamkos skulle må bra av att spela juniorhockey och få istid och självförtroende tillbaka där.
Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Det är roligt att se rookies lyckas och i år har spelare som Jake Voracek i Columbus Blue Jackets (sju poäng så här långt) och Luke Schenn (draftad som nummer fem totalt) i Toronto Maple Leafs gjort det bra bland nykomlingarna. Voracek har visat prov på tvåvägsspel och näsa för mål medan Schenn spelar som en veteran och loggar mycket istid i ett försvar som verkligen har varit i behov av en uppgradering. Men de är ju trots allt undantag, de flesta rookies har problem i början så som Stamkos och även Columbus ryska underbarn, Nikita Filatov. Så om Stamkos och Filatov borde inte oroa sig alltför mycket angående sin egna utveckling då de har mycket talang och inse att alla inte kan bli världsspelare över en natt så som Sidney Crosby blev 2005-06 utan istället analysera vår andra studie, Phil Kessel i Boston Bruins.
I slutet av 2005 bar den nu 21-årige Kessel epitetet, "USA:s Sidney Crosby". "Phil the Thrill" såg självklar ut att bli vald som nummer ett i draften 2006 men ett misslyckat JVM för USA Och den enorma hypen runt grabben blev för mycket. Det gjorde att han tappade form och attityd, två faktorer som är drivande för att skapa en ung superstjärna. Som ett resultat av det så droppade Kessel till nummer fem (med Erik Johnson, JOrdan Staal, Jonathan Toews och Nicklas Bäckström framför sig) och karriären tog sig en ojämn början där hans kamp mot testikelcancern hade tydlig inverkan på hans spel och det blev följdaktligen bara 29 poäng på 70 matcher.
Men efter att ha matchats in lugnt i Bostons organisation så är han nu en av deras bästa spelare. Han hade en bra men ojämn slutspelserie mot Montreal Canadiens i förra säsongens slutspel (blev petad i tre matcher men lyckades ändå göra fyra poäng på fyra matcher varav några vara highlight reals) vilket har blivit ett avstamp för den kvicke yttern i år. Det har också resulterat i hans bästa start i karriären. Sex mål och sju poäng har det blivit på nio matcher så här långt, vilket gör honom näst bäst i Boston. Om han upprätthåller den formen så kommer han krossa sina poängnoteringar från föregående säsonger och tillsammans med Patrice Bergeron har Boston nu någonting som de har saknat länge, två farliga offensiva kedjor (Marc Savard centrar den andra).
Kessel är inte det enda exemplet på en spelare som matchats in lugnare. På västkusten återfinner vi San Joses Devin Setoguchi som 2005 draftades i samma kull som Crosby, Alexander Ovechkin, Cary Price och Anze Kopitar. Setonguchi fick tid att spela ut sina juniorår i WHL med Saskatoon och ifjol delade han tid mellan San Jose och Worcester i AHL. Som rookie blev det 17 poäng på 44 matcher vilket är OK men i år har han varit i mästerligt slag med åtta poäng på nio matcher vilket är lika bra som Joe Thornton och Dan Boyle.
Så det finns inget entydigt svar hur klubbarna ska matcha fram en rookie men överlag så måste en organisation ha tålamod - man kan inte lämna dem åt vargarna direkt, såvida man inte har tillgång till en exceptionell spelare som Crosby. Att tvinga in en rookie in i hetluften kan i många fall förstöra potentialen och självförtroendet fullständigt något man till exempel kan se med Columbus. En organisation som har haft en förkärlek att matcha fram sina talanger alldeles för tidigt med bland annat löften som Gilbert Brule och Alexandre Picard. Båda var "the next big thing" inom organisationen och det förstörde dem.
I Brules fall så illa att han har blivit bortbytt till Edmonton, där han nu huserar i deras farmarlag medan Picard har tagit sin sista chans i NHL genom att blivit en grinder. Det är därför inte underligt att Columbus egentligen bara har lyckats drafta till sig en enda superstjärna under sina åtta år, Rick Nash. Trots att Nash också var en exceptionell talang så var hans säsong medioker med endast 39 poäng.
Så tålamod är nyckeln och därför måste Stamkos och Filatov låta tiden arbeta för dem. Ta ett extra år i juniorligan eller AHL är ingen nackdel då det resulterar i mer mognad - för ingen vill ju se dem utvecklas till ett nytt före detta superlöftet liknande Alexandre Daigle.
