Krönika: Besvikelse
Det snackades om Jay Bouwmeester, Chris Pronger, Keith Tkachuk, Tomas Kaberle, Niklas Bäckström och Ryan Smyth, men vi fick nöja oss med att stjärnor som Olli Jokinen, Bill Guerin, Nik Antropov och Mark Recchi bytte klubbar. Och när Jokinen är den största spelaren att byta klubb vet man att trading deadline var en ren besvikelse.
Förhoppningarna och förväntningarna var som vanligt stora inför trading deadline. Superstjärnor som Jay Bouwmeester, Chris Pronger, Keith Tkachuk, Tomas Kaberle, Niklas Bäckström och Ryan Smyth spekulerades alla vara ute på marknaden inför gårdagens deadline, men på grund av olika anledningar skedde ingenting utan de stannade i sina klubbar.
Vancouver och Philadelphia kom längst i förhandlingarna med Florida angående Bouwmeester, men insåg att de inte är villiga att överbetala för en spelare som de kan få gratis i sommar. Panthers å sin sida visade genom att behålla Bouwmeester att man vill göra en rejäl satsning mot slutspelet, men det är mycket som talar för att Bouwmeester nu försvinner gratis till sommaren. Som bäst kan de kanske få något draftval av ett annat lag för rättigheterna att förhandla med försvararen i förtid.
Florida, ja. De fick behålla sin försvarsgeneral och visar som sagt att de nu går för en slutspelsplats med full kraft. Men vad händer sedan då? Florida kommer inte ha den minsta chans i slutspelet, inte med deras bristfälliga – men förvisso talangfulla – forwardsbesättningen. De har en bra defensiv, men offensiven väger alldeles för lätt, saknar rutin och de har helt enkelt för få forwards som kan avgöra matcher.
Andra försvarsstjärnor som ryktades vara aktuella för en trade var Tomas Kaberle och Anaheimduon Chris Pronger och Scott Niedermayer, men de stannade kvar i Leafs respektive Ducks. Det mesta tyder på att Toronto stressade fram en comeback av Kaberle för att få en sista chans att visa upp honom inför trading deadline, och då slog han upp sin handskada igen.
Anaheim valde av någon anledning att behålla både Pronger och Niedermayer – trots att man sålde ut en mängd olika viktiga kuggar. Samuel Påhlsson, Travis Moen, Chris Kunitz, Steve Montador och förvisso även Brendan Morrison lämnade alla laget inför deadline och bortsett från Ryan Whitney var det inte mycket vettigt man fick i utbyte. Ducks skickade ett klart och tydligt budskap till sina spelare, fans och framförallt hela ligan – ”Vi satsar inte på att vinna i år.”
---
Gårdagens vinnare då? Calgary står ensamma högst upp på tronen. De åtgärdade två av sina tre problem och hämtade in en duktig center och en offensiv försvarare, men problemet med målvaktspositionen kvarstår alltjämt. Flames säsong hänger på att Miikka Kiprusoff inte går sönder – skulle han göra det har inte Calgary en chans.
Olli Jokinen är ingen storstjärna i NHL och 780 grundseriematcher utan ett enda slutspelsframträdande talar sitt tydliga språk – men likväl är det en duktig spelare. Finländaren borde också passa in lagets mentalitet under Mike Keenan. Även värvningen av Jordan Leopold visar att Flames nu satsar på ett långt slutspel. Det är en försvarare som sedan tidigare känner till laget och staden och han var dessutom med när Flames var i Stanley Cup-final 03/04.
Strax efter Calgary kommer Boston och San José. Både Bruins och Sharks skaffade sig rutin och bröt inte upp kemin och sammanhållningen i laget genom att genomföra en stor trade. Värvningen av Mark Recchi är precis vad Boston behöver – och Recchi kan bli för Boston vad han blev för Carolina 05/06. Det vill säga grädden på moset.
41-årige Recchi har rutin i mängder och har tidigare vunnit Stanley Cup vid två tillfällen. Även om han givetvis har tappat en del med åren så är han alltjämt en stabil spelare och 13 mål och totalt 45 poäng på 65 matcher i Tampa Bay är ett bra facit. Dessutom plockade Boston in Steve Montador från Anaheim och skaffade sig ännu mer djup i backbesättningen – något som har visat sig vara oerhört viktigt.
San José plockade in Travis Moen från Anaheim och blev ännu större och ännu starkare. 26-åringen är villig att offra precis allting för att vinna och kan även bidra med ett och annat mål då och då. Dessutom har han redan vunnit Stanley Cup en gång och Sharks sitter nu på mängder med Stanley Cup-rutin.
Även lag som Edmonton, Carolina och Chicago förbättrades avsevärt. Oilers fick in duktige Ales Kotalik från Buffalo och talangfulla Patrick O’Sullivan från Los Angeles och gav enbart upp Erik Cole, en kommande UFA som dessutom var en stor besvikelse i Edmonton. Cole hamnade istället återigen i Hurricanes, laget han vann Stanley Cup med 05/06. Carolina kan därmed återförena Eric Staal och Cole – polarna som var en bärande kraft under Hurricanes seger.
---
Trading deadline handlar om att se över sina behov och rätta till dem – något som flera lag misslyckades med totalt. Enbart ett fåtal lag såg verkligen över sina behov och återgärdade dem medan andra lag förbättrade sina lag utan att se över det – eller de – primära problemen. Chicago och Ottawa är två exempel på lag som identifierade sin svaghet och återgärdade det.
Blackhawks behövde bättre djup bland sina centrar, och behövde framförallt då en defensiv klasscenter. När de samtidigt hade kompetenta försvarare så att det blir över skickade de iväg James Wisniewski till Anaheim och fick Samuel Påhlsson i utbyte. Även om Påhlsson inte har kommit upp i sin normalt sett så höga klass den här säsongen så är han en av ligans bättre defensiva centrar och kommer fylla en enorm lucka i Blackhawks.
Ottawa å sin sida fick en duktig målvakt – och trots att Pascal Leclaire ännu inte har spelat en enda match i Ottawas tröja kan det mycket väl visa sig vara ett av de klart bästa spelarbytena som Bryan Murray har gjort för Senators. En stabil målvakt är A och O i NHL – och det är någonting som Ottawa har saknat under i stort sett hela tiden sedan man gick in i ligan 1992.
---
Trading deadlines största frågetecken är som vanligt New York Rangers. Värvningen av Nik Antropov är klockren och Rangers får nu lite muskler och tuffhet bland sina toppforwards. 29-åringen kostade dessutom inte allt för mycket att hämta från Toronto. Däremot är värvningen av Derek Morris ett stort mysterium.
Rangers behövde plocka in en defensiv klippa som skulle kunna skärpa till försvarsspelet. Istället plockar man in en offensiv försvarare som blir UFA till sommaren – och man överbetalade dessutom något enormt för honom. Morris håller riktigt hög klass från offensiv blålinje och framåt, men har uppenbara svagheter i defensiven – och han fyller därmed inte Rangers behov.
Hela historien med Sean Avery är dessutom bara pinsam. Hur många matcher tror ni att det går innan John Tortorella får tuppjuck på divan och problembarnet Avery?
---
Toronto då? Det snackades om att Brian Burke skulle göra sig av med högavlönade stjärnor till höger och vänster för att kunna bygga upp en ny grund i Leafs – men det slutade med att det bara var Nik Antropov och Dominic Moore som försvann. Antropov fick de inte ens ett draftval i förstarundan för, trots att han gick till Rangers, men Moore klarar de sig definitivt utan, och ett draftval i andrarundan för honom är mycket bra betalt.
Nu står Leafs istället kvar med nämnde Kaberle och Pavel Kubina – två spelare som skulle ha kunnat ge ett riktigt bra utbyte. Dessutom har man fortfarande kvar överbetalda Niklas Hagman, Jeff Finger och Jason Blake – men det skulle krävas ett mindre mirakel för att bli av med bara en av den trion.
Något överraskande var det också att Toronto såg till att säkra upp både Olaf Kolzig och Martin Gerber. Kolzig – som dessutom är skadad för tillfället – kom från Tampa Bay tillsammans med Jamie Heward, Andy Rogers samt ett draftval och Richard Petiot hamnade i Lightning. Gerber i sin tur plockades upp från waivers.
I samma veva bestämdes det också att Vesa Toskala mycket klokt ska genomgå en ljumskoperation som kräver fyra månaders rehabilitering. Finländaren kommer därmed att vara redo för nästa säsongs training camp, men Leafs står nu med tre målvakter – Curtis Joseph, Kolzig och Gerber.
---
Lagen som inte gjorde något då. Är verkligen lag som Washington, Detroit, Nashville, Minnesota, Vancouver, Dallas och New Jersey nöjda med sina trupper?
Red Wings skulle ha behövt en klart bättre målvakt, men det skulle de inte ha kunnat åtgärda utan att ge upp alldeles för mycket – och de vann trots allt Stanley Cup i fjol med Chris Osgood mellan stolparna.
Att lag som Nashville, Minnesota och Dallas inte gjorde någonting kan man inte säga mycket om. De krigar för fullt om en slutspelsplats och ville troligtvis inte störa kemin i gruppen genom att skicka iväg eller hämta in någon spelare. Stars plockade förvisso in Brendan Morrison från waivers, men det gör ingen större skillnad för Dallas chanser att ta en slutspelsplats.
Washington går bra, men möjligtvis skulle de ha behövt ytterligare en offensiv försvarare bakom Mike Green. De kunde även ha nytta av en riktig klassmålvakt, men att göra sig av med Jose Theodore i samma veva är inte det enklaste.
New Jersey gjorde sin deal i måndags då de hämtade in Niclas Hävelid och skaffade sig ännu mer djup bland sin backbesättning. Dessutom hämtade man in Brendan Shanahan tidigare under säsongen och fick precis tillbaka Martin Brodeur från en långtidsskada.
Devils ser äckligt starka ut men skulle de ha fått in en offensiv försvarare av hög klass skulle de ha ett komplett lag.
---
Trading deadlines största besvikelse var utan tvekan Vancouver. De har en av ligans bästa backbesättningar, och den blev bara bättre häromdagen då de plockade Ossi Väänänen från waivers, och Roberto Luongo vet vi vad han går för. Däremot saknar man en riktigt högklassig forward som kan spela vid Mats Sundins sida.
Nu tvingas man använda Ryan Kesler som forward jämte Sundin – och det i sin tur resulterar i att man inte längre har något djup i sin centerbesättning. För tillfället är Kyle Wellwood tredjecenter i Canucks – och det är ingen tredjecenter man går långt i Stanley Cup med.
Vancouver visade när man värvade Mats Sundin att man går för Stanley Cup den här säsongen – men man följde inte upp den värvningen genom att värva någon lekkamrat till honom.
---
Gårdagens roligaste är situationen med Keith Tkachuk. Veteranforwarden kallades tillbaka till St Louis arena Scottrade Center och bads att avsäga sig sin no-trade-klausul då Blues hade en deal på gång. Tkachuk skrev under alla papper, tog farväl av lagkamrater, tränare och annat folk – men det blev ingen trade. Förhandlingarna hade brutit samman och Tkachuk stannar därmed i Blues.
---
Överlag var dock gårdagens trading deadline en stor besvikelse. Storstjärnorna stannade kvar, endast ett draftval i förstarundan bytte ägare (från Calgary till Phoenix i Olli Jokinen-affären), dagens ekonomisk läge innebar att general managers blev försiktiga och säljarens marknad blev köparens marknad, och dessutom blev Samuel Påhlsson och Mikael Tellqvist de enda svenskarna som bytte klubb under gårdagen.
Nu är däremot trading deadline-hysterin över. Spelare kan koncentrera sig på hockeyn istället för att fundera över om de ska bli bortbytta eller ej. Coacher vet vilka trupper de har att jobba med. General managers kan börja förbereda sig inför sommarens draft och free agent-släpp.
Besvikelsen över trading deadline lägger vi bakom oss.
Det är nu NHL-säsong drar igång på allvar!
