Pat Burns: Livet är mer än bara hockey
12:e mars var en stor dag för Columbus Blue Jackets tränare Ken Hitchcock. Han hyllades i Nationwide Arena för sina 500 NHL-segrar och fick påhälsning av sin vän, forne stortränaren och nu canceroffret Pat Burns.
12:e mars 2009
Hitchcock har precis avtackats av publiken och NHL i Nationwide Arena för sin personliga triumf på 500 NHL-segrar. Hyllningskörerna har tonat ut och Hitchcock gör sig redo för att Columbus match mot ligans hetaste lag, Pittsburgh Penguins. Han tas ut sidan av den långväga gästen och sin vän, Pat Burns som har kommit från Tampa där han numera är hemmahavande: -”Jag hoppas att ditt lag är redo för det kommer att bli åka av med Pittsburgh”.
Columbus vinner matchen med 4-3 efter straffläggningen men lyckas kasta bort en tremålsledning på mindre än fyra minuter i tredje perioden och Pittsburgh är nära segern i övertidsperioden då laget träffar stolpen. Dagen efter funderar Hitchcock på hur det kommer sig att laget tappade bort ledningen i tredje perioden, då ringer telefonen. Det är Burns: -”Ni blev för bekväma och slutade spela med press. Då kan Pittsburgh spela ut”.
Det är precis den egenskapen som gör Burns till en av de mest omtyckta tränarna i NHL under de senaste decennierna. Han är alltid rak på sak och lägger aldrig några ord emellan. Det kan framstå som hårdfört och ohövligt men det är kvaliteter som behövs om du frågar Hitchcock: -”Vad jag tycker om med Burnsy (Burns smeknamn) är att han aldrig är politiskt korrekt. Han säger alltid som det är”.
Idag, dagen före Columbus bortamatch mot Tampa Bay
Idag förväntas Hitchcock åka och hälsa på Burns i dennes hem utanför Tampa enligt källor i Columbus Dispatch. Det kommer vara ett bitterljuvt möte vännerna emellan som visar på kontrasten i deras livsöden. Hitchcock håller på att bli en legendar i Columbus genom att ta laget till sitt första slutspel genom tiderna medan Burns slåss mot cancer for tredje gången på fem år.
Efter två holmgångar mot tarmcancer och levercancer får det vara nog – det blir inga fler operationer eller behandlingar – Burns har förliknat sig med tanken på att hans tid är snart kommen. Burns säger följande: -"Det ar slut på gråten. Vi har gått igenom allt det och jag har inre frid. Den här erfarenheten har gjort att jag har kommit närmare gud, min familj och mina vänner".
Början på en vänskap
Hitchcock och Burns vänskap började 1986 då de mötte varandra i Memorial Cup vilket är den kanadensiska juniorhockeyns finaste turnering. Hitchcock var vid tidpunkten tränare för Kamloops Blazers och Burns för Hull Olympiques. Ingen hade spelat ishockey professionellt men hade genom livets hårda skola och sina civila karriärer förstått att målmedvetenhet och disciplin är det enda som ger framgång (Hitchcock var sportförsäljare i Edmonton och Burns polisman i Gatineau).
De båda delade samma filosofi som tränare och hade lag som liknande varandra i det avseendet att de spelade med högt tempo, mycket fysik och hårdför defensiv. Dessutom var de taktiskt drillade och detaljer betydde allt. Finlirare gjorde sig inga besvär ens på juniornivå och än mindre på NHL-nivå skulle det visa sig. Hitchcock säger följande: -"Att inte ha något civilt jobb utan att endast ha tränarkarriären som försörjning var målet – oavsett hur jag skulle kunna komma dit och hur. Både jag och Burnsy skulle vara nöjda med att vara kvar som tränare inom juniorhockeyn men saker och ting ville annorlunda”.
###
Båda skulle komma bli NHL-tränare men det var Burns som var först.
###
NHL-karriärerna tar fart
1988 tog Burns över anrika Montreal Canadiens, inget dåligt uppdrag för en rookietränare men samtidigt ett av de tuffaste jobben du kan ha. Burns skulle försöka vinna över spelare som ungtupparna Chris Chelios och Patrick Roy samtidigt som han skulle få veteraner som Larry Robinson och Bob Gainey på sin sida. Det var ingen lätt uppgift och tufft till en början men han höll fast vid sin disciplin och hårda ledarstil – det blev så lyckat att han tog laget till final i Stanley Cup där man dock skulle förlora mot Calgary Flames. Följaktligen blev han utnämnd till NHL:s bästa tränare (Jack Adams Award) den säsongen.
Burns fortsatte i Montreal till 1992 och sedan blev hans fortsatta arbetsgivare Toronto Maple Leafs, Boston Bruins och New Jersey Devils. I New Jersey var han också stenhård och vek inte en tum. Målvakten Martin Brodeur fick bland annat känna på det då Burns tvingade honom göra armhävningar på isen efter en dålig träningsinsats.
Hitchcock kom betydligt mycket senare till NHL. Han äntrade scenen först 1996 och då hade Burns redan vunnit Jack Adams Award två gånger, Montreal 1988-89 som sagt och med Toronto 1992-93. Hitchcock hamnade i en bra omgivning med Dallas Stars. Laget var inte särskilt framgångsrikt och han kunde formera dem till en vinstmaskin som var effektiv men inte speciellt underhållande. Hitchcock fick också mycket riktigt vinna Stanley Cup 1998-99.
Två år senare skulle han dock få sparken från Dallas och istället blev det Philadelphia Flyers. Fascinerande nog fick han sedan 2002-03 se kompisen Burns vinna titeln med New Jersey. Trots att karriärerna gick i olika fas så var alltid vänskapen stark enligt Burns: -”Vi tappade aldrig kontakten. Ett av de första telefonsamtalen jag fick efter att ha vunnit Stanley Cup kom från Hitchcock". Båda hade vid denna punkt etablerat sig som NHL-tränare och hade konkurrenskraftiga lag men saker och ting skulle komma att ändras.
Cancern slår till
Under våren 2004 möttes Philadelphia och New Jersey i första omgången av slutspelet. Redan då anade Hitchcock oråd angående Burns hälsa då denna började missa träningar i New Jersey och under matcherna började svettas enorma mängder, något som inte hade skett tidigare. Philadelphia vann matchserien med 4-1 men Hitchcock var främst oroad över Burns.
Burns svarade inte på telefonsamtal och Hitchcock fick genom New Jerseys general manager Lou Lamoriello reda på att Burns hade drabbats av tarmcancer. För Burns var det ett fruktansvärt besked men det var även tufft för Hitchcock som förlorade båda sina föräldrar till cancer innan han fyllde 21 år: -"Det ar inte svårt for mig att prata om det men att höra om det. Jag undrade varför skulle det just drabba honom?".
Efter detta besked så fokuserade Burns på hälsan och han återvände inte som tränare till NHL. Han vann första omgången av cancern men i 2005 fick han reda på att han istället hade drabbats av levercancer. Det satte inte stopp för hans engagemang inom ishockeyn då han var scout för New Jersey och sedan 2006 även har agerat som Hitchcocks informella mentor sedan Hitchcock blev tränare för Columbus 2006.
Det har framgått att Burns och Hitchcock flertalet gånger under en säsong diskuterar Columbus framfart och även analyserar vad som måste förbättras. Det här är inte enda formen av samarbete de två har haft utan även under VM ifjol samarbetade. Hitchcock var huvudtränare för Kanada som slutade tvåa i hemma-VM medan Burns var en del av staben. Det var dock en kort lycka att vännerna fick samarbeta då det veckor senare framgick att Burns hade drabbats av cancer för tredje gången, denna gång i lungorna.
Slutet
Det blir som sagt inga fler behandlingar för Burns – hans sista tid kommer han spendera genom att umgås med frun Lynn och deras barn samt spela golf, köra motorcykel och båtar: -"Man vaknar upp varje dag med ett syfte har i livet" hävdar Burns.
När Hitchcock och Burns träffas så ser Hitchcock fortfarande de gamla dragen i Burns - även om det nu inte längre handlar om ishockey utan om livet – det är fortfarande samma gamla Burns: -"Han är i en situation där han låter det hända, oavsett om det är bra eller dåligt. Han har samma inställning som varje ledare har – göra det bästa möjliga nu. Han har spenderat varje dag som tränare med att få ut det bästa ur varje spelare - nu försöker han få ut det bästa ur varje dag".
###
Pat Burns, 56 [501 W] [353 L] [165 T/OT]
Montreal (1988-92), Toronto (1992-96), Boston (1997-01), New Jersey (2002-04)
En Stanley Cup-vinst (New Jersey 2003) på två försök och har vunnit tre divisionstitlar. Dessutom har han vunnit Jack Adams Award som NHL:s bästa tränare tre gånger (1989, 1993, 1998).
---
Ken Hitchcock, 57 [507 W] [342 L] [123 T/OT]
Dallas (1996-2002), Philadelphia (2002-06), Columbus (2006-)
En Stanley Cup-vinst (Dallas 1999) på två försök och sex vunna divisionstitlar. Dessutom varit assisterande tränare för Kanada i de två senaste OS-turneringarna.
