Versus: Montreal – hundraårsfirandet som kom av sig – eller?
Inför säsongen snackades det om en storsatsning hos hundraårsfirande Montreal. Grundserien skulle bara bli en transportsträcka och organisationens jubileum skulle sedan krönas med en Stanley Cup-titel, men istället tvingas nu Canadiens kriga om en slutspelsplats. I en ny Versus diskuteras Montreals säsong.
Spekulationerna och förväntningarna inför säsongen handlade bara om en sak hos hundraårsfirande Montreal. Den jubilerande organisationen hade ett mål – att vinna Stanley Cup, och bestämde sig för att satsa rejält. Grundserien sågs som en transportsträcka och där skulle de utan problem håva till sig en topplacering.
Så har dock inte blivit. Montreal inledde förvisso säsongen starkt, men har sedan dess gått ner sig betydligt och man tvingas nu kriga om en slutspelsplats. Har hundraårsfirandet kommit av sig hos ett floppande Montreal – eller är de helt enkelt inte bättre än så här? SvenskaFans Niclas Viberg och Ken Söhrman gör upp om ämnet i en ny duell av Versus.
###
1. Montreal inledde säsongen med sju segrar på nio matcher i oktober och såg ruskigt starka ut, men sedan dess har det gått rakt nedför för Canadiens. Hur kommer det sig?
NV: Nyckeln till framgång i NHL är snabbhet, skicklighet och tuffhet. Montreal har snabbheten och skickligheten – men de saknar tuffheten bland sina toppspelare. Under säsongsupptakten när samtliga lag letade efter formen, timingen, positions- och styrspelet och hela köret så lyckades Montreals finlir och individuella skicklighet. Men när försvarsspelet började fungera för motståndarlagen gick det sämre för Canadiens.
I oktober snittade Montreal 3,7 mål per match, vilket är det bästa målsnittet den här säsongen för Canadiens. Liknande siffror har de endast kommit upp i vid ett tillfälle, under januari, men annars har man haft förtvivlat svårt att komma upp i samma fina siffror, utan har legat mellan 2,5 till 3 mål per match. Snittet ligger på 2,92 gjorda mål per match. När man då släpper in 2,96 mål per match så blir det inte enkelt att vinna matcher.
Montreal släpper helt enkelt in för många mål och gör för få mål. Man har ett anfallsspel som helt förlitar sig på teknik och till viss del snabbhet, men man har inga spelartyper – hos sina toppspelare – som är beredda att gå i bräschen för en seger. Det finns för lite muskler i Canadiens helt enkelt. De enda spelarna som på allvar kan åstadkomma farligheter med hjälp av fysiken är Guillaume Latendresse och Maxim Lapierre – och de två är långt ifrån redo eller kompetenta att bära Montreals offensiv.
Dessutom måste det in mer vilja och jävlar anamma i truppen. Klassiska Montreal ska bestå av stolta spelare, spelare som bär upp tröjan med hela hjärtat – så är det inte i dagsläget. För många spelare är mer fokuserade på namnet på ryggen än klubbmärket på bröstet. Montreal behöver en ombyggnad. Gamla och trötta spelare måste ut och unga, hungriga spelare måste kliva in.
KS: Lättja. Det gick lätt för Montreal i början, alldeles för lätt. Laget trodde att de skulle kunna köra på den inslagna vägen och det funkade inte riktigt så. Den första halvan av säsongen var ändå respektabel då slutspelsplatsen var konsoliderad men sedan All-Star Game har laget varit uselt.
När det går dåligt så behövs det spelare och ledare som träder fram och tar jobbet – för tillfället är det inte så – många spelare är bekväma eller så har de inte den naturliga fallenhet att i träda sig en ledarroll och föra trupperna framåt. Det handlar helt sonika om att jobba hårdare för varje puck och att åka mer skridskor – helt enkelt energi.
Montreal har för få energispelare, som bara kör på och mosar motståndarna eller som tar en fight för att skapa energi – den enda som gör det är Lapierre.
###
2. Den senaste tidens dåliga resultat ledde till att Guy Carbonneau fick sparken som headcoach, och Montreals general manager Bob Gainey tog själv över hans jobb – rätt eller fel?
NV: Guy Carbonneau motsvarade förväntningarna som en trupp av Montreals kaliber kan nå upp till. En snabb överblick av truppen visar att Canadiens är ett lag som ska vara inblandat i kriget kring slutspelsstrecket, det är inget snack om saken. De saknar riktigt bra toppspelare, de har för dålig bredd, de saknar muskler och de saknar spelare som på ren vilja kan avgöra matcher.
Carbonneau gjorde som sagt vad han kunde med sin begränsade trupp och förtjänade att få stanna kvar, framförallt eftersom han såg till att Canadiens överpresterade förra säsongen. Det är inte hans fel att truppen ser ut som den gör – det är istället Habs general manager Bob Gainey som ska få ta emot skiten. Men som så många gånger förr när det gäller general managers inser de inte – eller så blundar de – att det är deras fel att laget floppar.
Bob Gainey misslyckas gång efter annan att locka de riktigt stora spelarna till Montreal – och när man inte klarar av att locka spelare till klassiska Montreal, ja då är man en förbannat dålig general manager. Han borde se över sin egen anställning som general manager istället för att försöka måla ut Carbonneau som syndabock.
Gainey var en oerhört duktig spelare och en defensiv klippa, inget snack om saken – men som general manager är han ingen höjdare. Dessutom har han ett mediokert facit som headcoach. Montreal behöver – nej, det snarare krävs – att Montreal börjar om från grunden, både på spelarsidan och på ledarsidan. Plocka bort Gainey från organisationen, trots att han är en gammal hjälte, och börja bygga om. Bob Gainey är ett levande bevis på att man inte är en bra general manager och/eller coach bara för att man har varit en framgångsrik spelare.
KS: Fel – fullständigt fel! Vad rättfärdigar att laget sparkar Carbonneau som ifjol var runner-up till att Jack Adams Trophy som årets tränare – ingenting om du frågar mig. Carbonneau gjorde ett strålande jobb ifjol och hade i princip tillgång till samma lag i år bara att det har blivit ett år äldre.
Och om en ska sparka en tränare så ska den självfallet inte ersattes av en själv så som Gainey har gjort.
Gainey har varit general manager sex år i klubben snart och det är fantastiskt att han har fått vara kvar på posten så pass länge. Under hans ledning har de sparkat en tränare, Claude Julien som nu är en av ligans högst respekterade tränare och så har han sparkat Carbonneau. Under Gaineys ledning så har lagets främsta talang varit Carey Price vilket denna säsong framstår som ett mindre bra val. Vi ska inte ens gå igenom hans spelaraffärer då det räcker att nämna att sommarens främsta värvning var Georges Laraque!
Så det bästa Gainey kan göra efter denna säsong är att sluta – både för sig själv och för Montreal.
###
3. Alexei Kovalev och Alex Tanguay, två förväntade toppspelare i Montreal, har varit enorma besvikelser den här säsongen. Vad beror det på?
NV: Alexei Kovalev är NHL:s överlägset märkligaste spelare. När han är i form är han oerhört rolig att skåda och kan då göra en hel del poäng. Men när han är ur form är han helt osynlig och en av ligans osynligaste spelare, och gör mer skada än nytta på isen. Hungern är som bortblåst hos Kovalev och utan en brinnande vilja åstadkommer man inte mycket i NHL, så enkelt är det. De fornstora dagarna i Pittsburgh är som bortblåsta och när Kovalev nu inte längre spelar med superstjärnor åstadkommer han inte mycket.
Alex Tanguay å sin sida blev överhypad när han lirade med Peter Forsberg i Colorado, men sedan han lämnade Avalanche har han konstant varit en besvikelse, bortsett från första säsongen i Calgary. Under tiden i Avalanche spelad han i ett fysiskt starkt lag och han spelade med toppspelare i ligan – vilket gjorde att hans svagheter inte utmärkte sig lika tydligt som de gör nu.
Varken Kovalev eller Tanguay kan utmana stora, starka och aggressiva försvarare, de blir helt enkelt överkörda. För ett lag som tror sig vara ett topplag är de inte en duo som ska höra hemma i förstakedjan, snarare i en andra- eller tredjekedja. Om de nu av någon anledning skulle behöva användas i en förstakedja så krävs det att de har högklassiga spelare vid sin sida, som Tanguay exempelvis hade med Foppa i Colorado. Men eftersom så inte är fallet i Montreal framstår de som besvikelser när de i själva verket helt enkelt inte är bättre.
KS: Kovalev är en föredetting som numera glider runt i matcherna utan att förta sig – emellanåt tänder han till och då presterar han men för det mesta ser han mätt ut. Han har varit en fantastisk hockeyspelare en gång i tiden då han hade hungern – när den tillsammans med intresset är bortblåst, då tar Kovalev bara upp plats. Kovalev är definitivt ingen spelare som ett lag ska förlita sig på för att ta sig till slutspel.
29-årige Tanguay tycker jag inte har varit någon besvikelse. Han har levererat det som kan förväntas från honom vilket nästan är en poäng per match denna säsong vilket motsvarar hans facit när han även spelade i Colorado och Calgary. Tanguay har haft otur med skador i år men när han väl har spelat så har han varit duktig. Han har mycket talang och kan göra det mesta men han skulle behöva driva på ännu mer med sin skridskoåkning för att utmana motståndarbackarna och skjuta mer då han har ett bra skott.
Kovalev är en besvikelse men Tanguay har varit precis så bra som Montreal kunde önska.
###
4. Även Carey Price har varit oerhört ojämn den här säsongen. Är ungtuppen överskattad som få, eller helt enkelt inne i en klassisk sophomore slump?
NV: Visst är Carey Price en talangfull målvakt, inget snack om saken – men att han skulle vara nästa Patrick Roy, som det spekuleras en del om, är ett skamligt hån gentemot Roy. Han har inte åstadkommit någonting på NHL-nivå och viker konstant ner sig när han behövs som allra mest – vilket vi inte minst såg i slutspelet förra säsongen.
Under förra säsongens grundserie var Price duktig och var lugn och säker mellan stolparna. Den här säsongen ser han dock allt annat än lugn ut och misstagen avlöser varandra. Visserligen får han alldeles för dålig hjälp i försvarsspelet av sina utespelare, men en målvakt med Prices potential ska hålla en högre klass.
21-åringen är dessutom svag på höga skott, trots sin storlek, och det är någonting som har blivit smärtsamt uppenbart. Med trafik framför mål eller efter en sidledspassning från motståndarna får han konstant problem, och även om en sophomore slump troligtvis har letat sig in hos Price så har han likväl inte motsvarat förväntningarna den här säsongen.
Att Bob Gainey dessutom skänkte bort Cristobal Huet inför förra säsongens trading deadline och istället valde att satsa på två ungtuppar i Price och Jaroslav Halak är helt oförståeligt. För det första saknade de Huets rutin under slutspelet när Price floppade och för det andra är varken Price eller Halak redo för att bära ett lag, varken i grundserien eller i slutspelet.
KS: Price spelar i fel organisation – en målvakt i Montreal kommer alltid att jämföras med Roy och det är en omöjlighet att leva upp till sådana förväntningar – det har en hämmande inverkan. Price har haft ett tufft år och inte spelat bra i alla matcher, han har dock inte gynnats av axelskadan som gjorde att han missade 28 matcher denna säsong – den har haft inverkan på hans spel sedan han återvände i början av mars.
Montreal har inte varit snälla mot Price eller Halak. Att begära av de två ynglingarna att föra klubbens stolta målvaktstraditioner vidare samtidigt som de ska vinna Stanley Cup är övermäktigt, speciellt med tanke på deras bristfälliga rutin och den övermäktiga arbetsbelastning de får utstå då försvaret tillåter alldeles för många skott match efter match – grundfelet är Montreals försvar som inte är tillräckligt bra för att styra bort motståndarna och hjälpa sina målvakter med arbetsbelastningen.
Price kommer att bli en bra målvakt men behöver en lättare arbetsbörda och en rutinerad backup som kan ge honom avlastning när det väl behövs men framförallt behöver han ett bättre försvar framför sig.
###
5. Flera viktiga spelare i Montreal har utgående kontrakt, så som Mike Komisarek, Saku Koivu, Alexei Kovalev och Alex Tanguay. Har de en framtid i Canadiens eller borde de söka sig någon annanstans?
NV: Montreal kommer säkerligen att försöka förlänga med alla fyra – men de borde inte göra det. Som jag hävdade ovan så är det dags för Montreal att starta om och bygga upp laget från grunden igen. De har flera fina, unga talanger på väg upp och det är nu dags att börja planera för en framtid med de talangerna som bärande spelare.
Den enda av Komisarek, Koivu, Kovalev och Tanguay som jag skulle ge en framtid i Montreal är Komisarek. Han är en försvarstyp som samtliga lag behöver. Han krigar, tacklas, blockerar skott och är överlag ett härligt föredöme på isen – kort och gott offrar han alltid precis allting för att vinna. Men för hans egen skull borde han lämna Canadiens och under sommaren söka sig till en contender, och inte stanna kvar i Montreal, en pretender.
Koivu har inte åstadkommit någonting under sin karriär, och är dessutom på nedgång. Det är dags att ersätta denna mediokra lagkapten med en klart bättre, mer passionerad och – framförallt – franskkanadensisk lagkapten. Kovalev och Tanguay behandlade vi i fråga 3, och det klart bästa som Montreal kan göra är att låta dem vandra iväg och – som jag har hävdat flera gånger nu – bygga om från grunden.
Spelare som Guillaume Latendresse, Maxim Lapierre, Matt D’Agostini, Carey Price, bröderna Kostitsyn och en hel del något yngre talanger är Montreals framtid. Spela in dem redan nu, försök krydda truppen med free agents som Francois Beauchemin, Scott Niedermayer, Erik Cole, Ales Kotalik, Jay Bouwmeester eller Nik Antropov – och varför inte på allvar ge sig efter en förstacenter som Vincent Lecavalier, Patrice Bergeron eller Chris Drury, eller en högklassig/talangfull powerforward som Shane Doan, Ryan Smyth eller Blake Wheeler?
Montreal behöver muskler, vinnarskallar och passion – något som de i stort sett helt saknar för tillfället.
KS: Montreal behöver börja på rätt ställe så se till att bli av med general manager Gainey först – efter det så kan Koivu och Kovalev får gå. För bådas skulle så vore det bäst att avsluta NHL-karriären och antingen sluta eller återvända hem till sitt hemland som en firad stjärna. Det skulle vara en snyggare avslutning än att fortsätta i NHL i något annat lag.
Varken Koivu eller Kovalev har den gnista eller energi som kan hjälpa Montreal längre – det är bäst om de får lämna.
Tanguay är en bra spelare som gör nytta för klubben, dessutom är han franskkanadensare och det hjälper alltid. Komisarek är en av lagets bästa försvarare och utgör grundstommen, han måste Montreal definitivt behålla om de ska ha någon typ av konkurrenskraft.
Montreal har fina talanger så det är bara att ge dem mer istid så att utvecklas än mer, det bör sedan mixas upp med mer ledaregenskaper och energi gärna i form av fler franskkanadensare som har stolthet och känsla för Montreal och som skulle brinna för klubben. Det behöver inte vara de största namnen men spelare som skulle ge allt för att göra Montreal konkurrenskraftigt igen.
###
6. Vad har hänt med Georges Laraque? För bara någon säsong sedan var han en av ligans mest fruktade och villiga fighters, men numera en lat och oengagerad klump. Hur ser Laraques framtid ut?
NV: Georges Laraque verkar inte veta sin roll i Montreal – och återigen visar det sig vilken dålig fingertoppskänsla Bob Gainey har. Laraque var en enorm besvikelse redan under tiden i Pittsburgh och hans rykte som en av ligans toppfighters har stigit honom åt huvudet. 32-åringens mean streak är som bortblåst och han har bara gått åtta fighter den här säsongen.
Visserligen har han haft skadeproblem den här säsongen och bara kommit upp i 29 matcher, men likväl är det alldeles för dåligt för en spelare av Laraques kaliber. Är han inte beredd att kriga på isen så måste han kompensera det med att fightas konstant – men Laraque gör ingenting för tillfället. Han är en skugga av sitt forna jag och att Gainey kunde ge honom ett treårskontrakt värt 1,5 miljoner dollar per säsong är obegripligt.
En spelare som bara kan slåss är inte värd den summan, och när Laraque numera inte ens fightas tillräckligt mycket är det ett helt sanslöst dåligt kontrakt. Om Laraque inte hittar tillbaka till sina fornstora dagar – och det är inte mycket som tyder på det – så måste Montreal agera. Antingen får de försöka byta bort honom eller så får de helt enkelt göra sig av med honom på annat sätt.
För som Laraque spelar för tillfället är han inte värd en plats i en laguppställning i NHL – framförallt inte med den lönen han har.
KS: Laraque – i sina bästa stunder var han en underhållande fighter som också kunde chippa in med ett mål här och där – men framförallt agera som livvakt åt superstjärnorna i sitt lag så att motståndarna inte kunde ta sig friheter. Men den Laraque försvann för länge, längesedan.
Jag tror att Montreal har haft en negativ inverkan på Laraque då han har sett avsaknaden av vilja och jävlar anamma inom klubben men det är också konstigt då det är han som ska leda vägen när det gäller det. Men i sanningens namn så har Laraque varit på dekis som fighter sedan 5-6 år tillbaka så det är inte förvånansvärt. Det är snarare imponerande att han har upprätthålla bilden av sig själv som en makalös fighter så länge.
Laraque är ingen bra hockeyspelare och Montreal behöver bra spelare, därför bör de göra processen kort och köpa ut hans kontrakt. Det kommer vara surt för Montreal att erkänna att de har gjort en dålig affär men det får de leva med – Laraque måste gå tillsammans med många andra.
