NHL-panelen summerar...
SvenskaFans summerar säsongen tillsammans med ett par av Sveriges främsta och bästa NHL-experter. Per Bjurman, Uffe Bodin och Thomas Mäkitalo lämnar tillsammans med några av SvenskaFans drakar sina omdömen om ett par heta frågor i vad som kom att bli säsongens längsta artikel.
Denna omgång av NHL-panelen har följande laguppställning:
Per Bjurman - Aftonbladets korrespondent i New York och innehavare av Sveriges största NHL-blogg
Uffe Bodin - stående gäst i NHL-panelen. Hockeysverige.se och Aftonbladet.
Thomas Mäkitalo - skribent och bloggare på http://nhl.blogs.eurosport.se
Andreas Holm - Svenskkollen och Buffalo på SvenskaFans. Pitepucken i radio.
Petter Fritz - Los Angeles Kings, SvenskaFans.
Rasid Becirovic - New Jersey Devils, SvenskaFans.
Ken Söhrman - Versus, krönikor, nyheter och Columbus på SvenskaFans
Niclas Viberg - Versus, krönikor, nyheter, NHL-tempen och Philadelphia på SvenskaFans
Notera att svaret på frågorna om Hart, Jack Adams och All Stars-team från SvenskaFansskribenterna, så hänvisar vi till SvenskaFans NHL-Awards 2009 HÄR
###
Vad är säsongens största överraskning?
Per Bjurman
- Steve Mason i Columbus måste ju nämnas. Det är rätt fantastiskt att en så ung kille kan komma direkt från juniorvärlden och spela en så avgörande roll för sitt lag. Men jag vill gärna nämna Loui Eriksson också. Om man innan säsongen spelat på att han skulle göra
36 mål, då hade man blivit rik. Columbus och St Louis är väl de lag som överraskat positivast.
Uffe Bodin
- Boston Bruins - ett starkt kollektiv som förvandlades till en ångvält som mosade allt i sin väg. Zdeno Chara, Tim Thomas och Marc Savard svarade för en suverän säsong, men Bruins styrka var bredden. Dennis Wideman, David Krejci, Blake Wheeler och Milan Lucic ... Listan på de som överträffade sig själva är lång.
Thomas Mäkitalo
- Det är verkligen svårt att peka på ett lag då det är många lag som varit stora utropstecken den här säsongen. Sett över hela säsongen känns Boston som den största överraskningen, jag trodde de skulle ta ett steg framåt men absolut inte ett så här stort steg. Ser man mer kortsiktigt är helt klart St. Louis Blues upphämtning något utöver det
vanliga. Man låg sist i väst den 18 februari och sen slutade man sexa, helt otroligt.
Andreas Holm
- Boston. De började succéartat och har haft en aningen nedåtgående trend stundtals på slutet, men vann ändå eastern med åtta poäng - och bara en poäng från Presidents. Jag trodde Boston skulle behöva kriga för en slutspelsplats i år, men icke. Även Blues bör nämnas som en positiv överraskning.
Petter Fritz
- Chicago Blackhawks - säsongen började lite tamt men efter att Quenneville tog över tränarrollen spelade Blackhawks över förväntan. Att ett av ligans yngsta lag hamnar på tredje eller fjärde plats (beror på hur man räknar) i sin conference är helt klart värt att uppmärksamma. Spelare som Jonathan Toews och Patrick Kane har visat varför de gick så tidigt i sina respektive drafter.
Man skulle även kunna säga att Columbus Blue Jackets och St. Louis Blues konkurrerar med Blackhawks, men samtidigt visste vi att Blue Jackets förr eller senare skulle ta sig till slutspel. I Blues fall så krävdes det ett hästjobb från årskiftet och framåt för att de skulle ta en plats i slutspelet vilket jag inte tycker riktigt når upp till Blackhawks insats.
Rasid Becirovic
- Boston Bruins är den största överraskningen. De flesta trodde nog att de skulle vara ett lag för slutspelet, men det var nog ingen som trodde att de skulle vara så pass dominanta som de har varit den här säsongen. Överlägsen etta i East och tvåa totalt i NHL var det ingen som trodde inför säsongen.
Ken Söhrman
- Boston Bruins lagbygge har imponerat storligen på alla. Ett oerhört svårslaget och homogent lag som är komplett i alla avseenden. Jag visste att Boston var bra men att de skulle vara så här bra har varit en jätteöverraskning för mig.
Niclas Viberg
- St. Louis består av ett gäng småpojkar och en handfull veteraner. När sedan i stort sett samtliga veteraner gick sönder och missade mängder med matcher förväntades Blues falla djupt ner i ligans källare. Det gjorde dem förvisso också till en början – men vilken upphämtning de gjorde. Ett 27-10-7-record efter årsskiftet är sanslöst bra och ledde från sist i Western Conference till en sjätteplats, trots att spelare som Erik Johnson, Paul Kariya och Eric Brewer var skadade i stort sett hela säsongen. Det kräver respekt.
---
Vad är säsongens största besvikelse?
Per Bjurman
– Wade Redden är svår att komma runt för oss som följer Rangers. Vi visste att han inte skulle kunna leva upp till kontraktet Sather gav honom - han var ju på nedgång redan sista säongerna i Ottawa, men att det skulle vara sådan diskrepans mellan insats och
ersättningsnivå...det var ändå lite förbluffande. Inledningen på Stamkos rookie-säsong kan nämnas också, liksom Laget jag är mest besviken på är första Dallas. Jag trodde de var en contender. Ottawa har också varit en besvikelse, förstås.
Uffe Bodin
- Tampa Bay Lightning - mer på grund av vanskötseln än själva spelet. Ägare med storhetsvansinne och en förvirrad general manager som bevisligen har rätt usla hockeykunskaper. Spelarna? De såg ut som lamm på väg till slakt varje gång de beträdde isen.
Thomas Mäkitalo
- Dallas Stars utan tvekan. Förra säsongen förlorade man finalen i den västra konferensen mot Detroit med 4-2 i matcher och den här säsongen missade man slutspelet. Visst är det lätt att peka på Sean Avery men det var betydligt mer än det som inte var riktigt rätt i Dallas som egentligen brände chansen till slutspelet redan under den första månaden av säsongen. Till Dallas försvar drabbades man tufft av skador men trots det är man säsongens största besvikelse.
Andreas Holm
- Ottawa. Senators borde med det material som faktiskt inte förändrats alldeles för mycket sedan de var i Stanley cup-final åtminstone nå slutspelet. I år blev det ett stort fiasko. Man hade sin period då det pekade spikrakt uppåt och folk började tala om Ottawas rusning till slutspel, men man förstod ju själv att det inte skulle räcka. Ottawa är säsongens besvikelse, tätt följda av Dallas.
Petter Fritz
- Det här är en riktigt svår fråga att besvara. Det beror helt och hållet på hur man ser det. Trots att Pittsburgh Penguins till slut hamnade på fjärde plats i Eastern Conference var de en besvikelse den här säsongen. Det krävdes ett enormt arbete de sista månaderna för att de skulle ta sig till slutspel och till slut även få hemmafördel i slutspelet.
Samtidigt gjorde Dallas Stars en riktig plattsäsong. Efter en svag inledning, förmodligen mest på grund av Sean Avery, lyckades Stars hämta sig men tappade sedan åter greppet om slutspelsplatsen.
Rasid Becirovic
- Dallas Stars. Visserligen har de dragits med allvarliga skador på flera viktiga spelare, men att gå från det lag vi såg förra säsongen till det vi fick se i år är rent ut sagt uruselt. Marty Turco som vanligtvis tillhör en av de bästa målvakterna i ligan var bara en bråkdel av den målvakten i år. Att missa slutspel, att hamna på 12:e plats i Western Conference och bara skrapa ihop 83 poäng är ett enormt fiasko för en organisation som Dallas Stars.
Ken Söhrman
- Att Colorado Avalanche valde helt respektlöst att tanka i slutet av grundserien för att förbättra sina chanser till att landa förstavalet i draften. Det var pinsamt och löjligt - en klubb som har vunnit Stanley Cup ska agera mer professionellt än så.
Niclas Viberg
- Inför säsongen spåddes Dallas kunna gå långt i slutspelet, men man floppade rejält. Stars slutade på tolfte plats i Western Conference, missade slutspelet för första gången sedan 01/02 och vinstprocenten var den lägsta sedan 95/96. Faktum är att det dröjde till julhelgen innan Stars lyckades vinna två raka matcher och den bedriften klarade man sedan bara av ytterligare fyra gånger. Visserligen påverkar skadorna på Brenden Morrow och Sergei Zubov men Dallas har en trupp för slutspel även utan Morrow och Zubov.
---
Mike Green har haft en enorm säsong rent offensivt i Washington Capitals. Är han ett namn för Norris Trophy eller bör man införa ett pris till den mest offensiva backen precis som man har till defensiva forwards?
Per Bjurman
– Det är möjligt att man ska, men nu är det ju som det är och jag tycker inte det känns helt fel om just Green är den som bryter Lidas otroliga svit.
Uffe Bodin
- Visst är han ett namn för priset, men i mina ögon inte det starkaste. Zdeno Chara är den back som har varit mest komplett. Norris Trophy räcker som backpris. Att införa nya utmärkelser leder bara till inflation.
Thomas Mäkitalo
- Självklart är Green ett namn för Norris Trophy. Enligt mig kommer det att stå mellan Zdeno Chara som på ett utmärkt sätt visat vägen för Boston den här säsongen och just Green som slagit de flesta rekorden för backar sett till offensiven. Jag tror inte att det kommer något nytt pris till ligans bästa offensiva back även om den här säsongen är ett perfekt exempel på att det skulle behövas då det är väldigt svårt att jämföra Chara och Green som är två helt olika typer av spelare.
Andreas Holm
- Det sistnämnda, eller så tar man bort Selke helt. För att vinna Norris Trophy bör man vara en bra back och dens huvudsakliga uppgift är att försvara. Därmed anser inte jag att Green ska vinna Norris, även om hans målsnitt är oerhört imponerande. Men att införa ett nytt pris vore inte helt fel - men samtidigt måste man då bryta en gammal tradition utan den.
Petter Fritz
- Jag tycker att Mike Green förtjänar priset som NHL:s bäste back. Visst att han inte är jättebra defensivt, men 32 mål på en säsong är galet bra. Den senaste backen i NHL som gjorde över 30 mål på en säsong var Kevin Hatcher säsongen 1992/93. Två intressanta faktum:
1. Kevin Hatcher spelade för Washington Capitals 1992/93, precis som Mike Green gör nu.
2. Chris Chelios vann Norris Trophy säsongen 1992/93.
Ska man se historiskt sett borde alltså inte Green vinna Norris Trophy i år. Vore det inte rätt komiskt ifall Chris Chelios "snor" priset från Capitals mästerskytt även den här säsongen?
Rasid Becirovic
- NHL älskar offensiv statistik. Det är ett bekräftat faktum och så kommer det alltid att vara tyvärr. Det finns som sagt ett specifikt pris som delas ut till defensiva forwards, men det är sällan den bästa defensiva forwarden som får priset. Istället brukar priset gå till en duktig defensiv forward som har den bästa offensiva statistiken. Tyvärr, men sant. Det är i princip samma sak med Norris Trophy. Mike Green är egentligen inte ett namn för Norris Trophy, men han kommer att vara det på grund av hans offensiv. Jag hade gärna velat se NHL införa ett nytt pris som då skulle gå till den bästa offensiva backen. En backs primära uppgift är spelet i egen zon, och det heter ju defenseman på engelska av en anledning. En back som inte håller värdsklass defensivt ska inte kunna tilldelas priset som ligans bästa back. Så enkelt är det.
Ken Söhrman
- Green är NHL:s bästa back offensivt, inget snack om den saken men han är inte mest komplett och därmed bäst. Zdeno Chara i Boston Bruins är en mycket bättre back och Green får nöja sig med att vara en av kandidaterna till Norris Trophy - han behöver förbättra sitt defensiva spel om han ska kunna vinna titeln i framtiden speciellt då jag inte tycker att det ska införas ytterligare ett backpris som bara ser till offensiva kvaliteter - det känns bara som ett påhitt som gynnar PP-specialister.
Niclas Viberg
- Visst är Mike Green en härlig spelare som kan utföra stordåd i offensiven. Hans förmåga att leverera snabba uppspel, transportera upp pucken och hela tiden fylla på som en fjärde forward är mästerligt – men i defensiven har han uppenbara problem och kan då och då kännas som en säkerhetsrisk. Ska man vara aktuell för Norris Trophy ska man kunna dominera i samtliga tre zoner, och där inte Green än. Att inför ett pris för bästa offensiva försvarare låter som en utmärkt idé, och kanske skulle det få ytterligare några spelare att våga ta fler offensiva initiativ.
---
Inte en säsong utan att Sean Avery hamnar i hetluften. Den här säsongen ett par gånger dessutom. Bör ligan införa nolltolerans och eventuellt utesluta Avery eller behöver ligan spelare av denna typen?
Per Bjurman
– Nej, tvärtom. Jag anser å det bestämdaste att han höjer underhållningsvärdet på hela ligan. Men så spelar han i ”mitt” lag också...
Uffe Bodin
- Nej, ligan behöver alla typer av spelare. Att bara ha välkammade korgossar som snällt ställer in sig i ledet skulle göra sporten tråkig. Precis som i resten av samhället behöver hockeyn individer som sticker ut. Sedan finns det naturligtvis gränser för vad det där med att sticka ut innebär.
Thomas Mäkitalo
- Ligan mår absolut bättre av spelare som Sean Avery som bryter mönstret och skapar rubriker inför matcherna. Visst går han över gränsen ibland och då bör han även straffas men för det mesta är han en härlig krydda till en match. Speciellt nu när det väntar slutspel passar Avery in perfekt, han är en spelare som nästan på egen hand kan göra skillnaden
mellan en medioker och strålande matchserie.
Andreas Holm
- Det vore bara larvigt att utesluta honom. Man kan ha förståelse för att folk stör sig på honom. Enda anledningen till att utesluta honom skulle vara om han gjorde något i klass med Chris Simon, men Avery använder mest käften. Avstängning men inte mer. Sen om NHL behöver honom eller ej, det är varken eller. NHL tar inte skada av det...
Petter Fritz
- NHL mår bra av en sådan som Sean Avery. Jag tycker personligen att det är löjligt att han får så mycket uppmärksamhet för mindre saker, så som det lätta salget han tilldelade Tim Thomas mask förra veckan. Han är en pajas och ger alla ett gott skratt, så varför inte låta honom hållas?
Kommentaren om Elisha Cuthbert tycker jag är något som hör hemma på TV, precis som den gjorde. Det var inte något som hände på planen och det var helt rätt att Dallas Stars stängde av honom men att NHL stängde av honom är för mig ett stort mysterium. Han har hittills inte gjort något riktigt dumt, så som Chris Simons berömda baseball-sving. Så vitt jag vet är inte heller Chris Simon avstängd från NHL på livstid.
Rasid Becirovic
- NHL som liga fick mest publicitet runtom i Nordamerika när det var Sean Avery som stod för rubrikerna, och det var ingen positiv publicitet. Om ligan vill bli ytterligare smutskastad och bespottad så tycker jag att de kan låta Sean Avery vara kvar. NHL behöver karaktärer som gör ligan roligare att följa och som får NHL att växa i en positiv bemärkelse. Det Sean Avery gör är att han gång på gång gör narr av ligan och visar att han kommer undan med det. Vi pratar inte om ett enstaka fall här, utan vi pratar om en spelare som inte vet var gränserna går och han överskrider dem om och om igen. NHL borde säga ifrån och säga att nu är det nog. Han bör uteslutas så att den här ligan kan återgå till att vara den bästa och mest respekterade i hela världen. Med spelare som Sean Avery är det svårt att åstadkomma.
Ken Söhrman
- Jag ogillar Avery skarpt och tycker att han är en clown. Jag tycker inte att han har tillräckliga kvaliteter som hockeyspelare för att vara i NHL egentligen men lyckas ändå hålla sig kvar. NHL behöver dock sina pajaser som skapar rubriker under en lång grundserie då all reklam är bra reklam även om reklampelaren heter Avery.
Niclas Viberg
- Sean Avery är pinsamheten personifierad. Gång på gång skämmer han ut sig själv och sitt lag, antingen genom några av sina idiotiska uttalanden, genom sina tramserier på isen eller genom att försöka ge sig på motståndarnas minsta spelare. Dessutom backar han allt som oftast undan när han utmanas av någon fighter. Håller man på med sådana dumheter som Avery gör så måste man vara redo att stå upp och ta konsekvenserna. Om inte ligan ser till att Avery skärper sig så kommer han så småningom att tas om hand av en spelare, och då kan det sluta riktigt illa.
---
Detroit nya stil verkar var att signa spelare mitt i karriären och ge dem kontrakt som löper mellan 10-12 år. Toppladdade de första åren för att sedan sjunka betänkligt de sista åren när spelaren närmar sig 40. På detta sätt får man en genomsnittlig caphit som gör att man får in sina stjärnor under taket. Är detta ok eller bör NHL gå in och regeländra?
Per Bjurman
- Mja, syftet med taket sätts onekligen ur spel. Och jag är anhängare av det - taket alltså. Så NHL bör åminstone se över situationen.
Uffe Bodin
-Så länge det finns regler kommer det att finnas kryphål. Om NHL går in och ändrar på reglerna kommer det bara att dröja någon säsong innan någon hittar ett nytt sätt att ta sig runt dem. Men naturligtvis är det ironiskt att ägarna, som ville införa ett lönetak, är de som godkänner affärerna.
Thomas Mäkitalo
- Det här är en väldigt knepig fråga och visst är det en gråzon som lagets general manager Ken Holland rör sig i. NHL har även sagt att man ska granska kontrakt av den här typen extra noga men samtidigt är det en chansning från Detroit. Även om man självklart inte räknar med att de är några stjärnor i slutet av kontrakten så vet man aldrig hur ligan utvecklas och att då sitta där med flera långtidskontrakt kan bli kostsamt. Just nu är det självklart lysande för Detroit men frågan är om det är lika uppskattat om åtta-nio år.
Andreas Holm
- Samtidigt som de skriver kontrakten tar de en stor risk de första åren. Det känns mer som ett taktiskt drag än någon form av att utnyttja det ekonomiska, och därav ser jag ingen anledning till att faktiskta regeländra.
Petter Fritz
- Red Wings är inte det första laget att göra så här. När Daniel Briere skrev på för Philadelphia Flyers sommaren 2007 lade man upp kontraktet på följande vis: $10M första året, $8M andra och tredje året, $7M fjärde till sjätte året, $3M sjunde året och $2M åttonde året. Det är i princip samma sak som Red Wings nu gör med sina stjärnor. Jag ser inget direkt omoraliskt med det, så länge klubben, spelaren, NHL och NHLPA är överens. Det som stör mig är att Ken Holland får all credit för kontrakt som läggs upp på det viset som han nu har gjort med t ex Zetterberg och Franzén.
Rasid Becirovic
- Jag anser att det är helt OK det Detroit gör. Det är upp till varje lag att sköta sina egna affärer på ett sätt som passar dem. Sedan har också varje spelare rätten att ta de beslut de anser är de bästa för dem själva. Det finns redan ett lönetak på plats och det fungerar som det ska. Detroit har valt att göra på det här sättet eftersom de anser att det är det rätta för dem och spelarna i fråga har gått med på det. Något annat lag kanske inte skulle göra på samma sätt, men det är upp till dem. Därför har jag inga som helst problem med det.
Ken Söhrman
- Klubbarna fick in ett lönetak och får vara nöjda med det - att det sedan finns klubbar som Detroit som utnyttjar detta maximalt genom långa kontrakt är inte någonting som de ska straffas för genom en regeländring. Förvisso är det tråkigt för oss fans då det har minskat antalet trades sedan lönetaket genomfördes men det här är linjen NHL nu har valt och då får de stå för den.
Niclas Viberg
- Kryphål är till för att utnyttjas och det är inte bara Detroit som har gjort det. Det gäller att göra allt man kan för att gynna organisationen och självklart kommer klubbarna att fortsätta med det här. NHL skapade själva det här problemet när man uppenbarligen inte tänkte tillräckligt långt när man införde de nuvarande reglerna. Nu får man ta konsekvenserna och sedan försöka omförhandla kontrakt när det går ut.
---
Vad kan bli konsekvenserna på sikt av detta?
Per Bjurman
- Om man förbjuder den ”lösningen"? Taket får återigen den effekt det ska ha. Talangen sprids och ligan blir jämnare. Men jag tror ju inte att man inför ett retroaktivt förbud. De kontrakt som är skrivna måste gälla, man kan inte riva upp de avtal exempelvis Zäta och The Mule just signerat.
Uffe Bodin
-Om finanskrisen tilltar och lönetaket krymper innebär det att klubbar som Red Wings och Flyers sitter med svarte Petter på hand. Deras möjligheter att förstärka sina lag blir obefintliga. Det kommer på sikt också att innebära att allt fler spelare blir utköpta ur sina kontrakt.
Thomas Mäkitalo
- Jag tror att NHL kommer dra upp klarare och tydligare regler vad gäller längre kontrakt för det här känns absolut som en trend som fler än Detroit kommer haka på.
Andreas Holm
- Att vi får fler långtidskontrakt så klart, och det har både för- och nackdelar. Antagligen skulle trading deadline osv bli otroligt mycket torrare.
Petter Fritz
- Häromdagen satt jag och diskuterade Detroit Red Wings hägrande Marian Hossa-problem med en kompis. Mitt förslag var att Red Wings skulle ge honom ett kontrakt med maxlön i tio år och ytterligare 490 år med en minimilön, det känns som något Ken Holland skulle kunna försöka sig på. Klart, han skulle få hela NHLPA efter sig.
För att svara på frågan: nej, jag tror inte att det blir några allvarliga konsekvenser på grund av det här. Om man vill sjunka till sandlåde-nivå (och det vill jag i det här fallet) kan man säga så här: "men alla andra gör ju så!"
Rasid Becirovic
- Som sagt så handlar det om ett enskilt lag i det här fallet. De tog ett beslut som passar den egna organisationen och det är deras val. Hur de kommer att påverkas av det senare återstår att se, men jag har svårt att se att det kommer att påverka resten av ligan på något sätt. Det här handlar om enskilda spelare som ville stanna kvar i klubben under resten av sina karriärer. Då är man samtidigt villiga att skriva kontrakt av den typen.
Ken Söhrman
- Att fler klubbar kommer göra som Detroit och låsa sina spelare på långa kontrakt - det är en naturlig utveckling om ett lag vill hålla sig konkurrenskraftigt.
Niclas Viberg
- Konsekvenserna kan ju helt enkelt bli att det så småningom kommer att florera omkring mängder med flerårskontrakt, och många organisationer kommer att försöka knyta upp sina superstjärnor till långa kontrakt. Därmed riskerar man att utbudet i en av ligans mest intressanta perioder minskas betydligt – givetvis menar jag free agent-marknaden.
---
Ligans värdefullaste spelare (Hart Trophy) bör gå till?
Per Bjurman
- Ovetjkin. Han är bäst på alla möjliga sätt och vis – och otroligt betydelsefull för sitt lag.
Uffe Bodin
- Lås in Evgeni Malkin och Alexander Ovechkin i ett rum och låt dem slåss om saken. Den som kommer ut levande vinner får trofén. Nej då, men det känns som dött lopp mellan dessa båda dominanter. Jag väljer Ovechkin på grund av målen, men är väldigt splittrad.
Thomas Mäkitalo
- Det är nästan omöjligt att säga om Evgeni Malkin eller Alexander Ovechkin kommer vinna men någon av dem blir det helt klart. Malkin är en betydligt bättre tvåvägsspelare än Ovechkin och är den spelare med flest takeaways i hela ligan och han vann även poängligan. Ovechkins 56 mål är skrämmande bra och speciellt med tanke på hans svaga start (två mål första elva matcherna) men att han bara har +8 i plus/minus i
topplaget Washington imponerar dock inte. Trots det tror jag ändå på Ovechkin som genom det vinner Hart Trophy för andra säsongen i rad.
---
Och Jack Adams för bästa coach till?
Per Bjurman
– Claude Julien i Boston. Han har gjort ett fantastiskt lag av ett manskap som på papperet inte ser SÅ fruktansvärt talangfullt ut.
Uffe Bodin
- Lätt! Andy Murray tog ett hårt skadeskjutet St. Louis fullt av ungtuppar från bottenregionen till slutspel. Det är värt en utmärkelse om något.
Thomas Mäkitalo
- Det känns som att det är många som förtjänar att vinna Jack Adams den här säsongen. Brent Sutter (Devils), Ken Hitchcock (Blue Jackets), Andy Murray (Blues) och Todd McLellan (Sharks) har alla fina säsonger bakom sig men jag tror och hoppas att Bostons Claude Julien vinner. Julien som sparkades av Montreal 2006 och av Devils 2007 har gjort underverk i Boston. Säsongen innan han tog över laget var man ett bottenlag, förra säsongen tog man sig till slutspelet och den här säsongen vann man den östra konferensen och Julien är hjärnan bakom framgången.
---
Ta ut ett All Star team från grundserien.
Per Bjurman
Steve Mason
Mike Green, Nicklas Lidström
Alexander Ovetjkin, Evgeni Malkin, Nicklas Bäckström (ja, jag är rätt stor Sverige-vän..)
Uffe Bodin
Tim Thomas
Zdeno Chara, Mike Green
Alexander Ovechkin, Evgeni Malkin, Pavel Datsyuk
Thomas Mäkitalo
Målvakt: Tim Thomas (Boston)
Backar: Mike Green (Washington), Zdeno Chara (Boston)
Forwards1: Evgeni Malkin (Pittsburgh), Alexander Ovechkin
(Washington), Pavel Datsyuk (Detroit)
---
Tippa ett finalpar och en vinnare i slutspelet
Per Bjurman
– Jag sa före säsongen att Detroit skulle slå Pittsburgh i finalen i år också. Det kan fortfarande hända. Men skrällparet Vancouver- New jersey har på sistone börjat spöka i min hjärnsubstans...
Uffe Bodin
- Vancouver - Pittsburgh. Vancouver vinner.
Thomas Mäkitalo
- San Jose Sharks möter Boston Bruins i finalen och Sharks vinner den extremt underhållande serien med 4-3 i matcher.
Andreas Holm
- Final: San José - New Jersey
Vinnare: New Jersey
Petter Fritz
- Mitt tips utgår ifrån att Chris Osgood håller sitt ord och höjer sitt spel märkbart i slutspelet. Jag tror att Detroit Red Wings och New Jersey Devils kommer göra upp i finalen med Devils som segrare. Stora delar av New Jersey-laget må ha varit skakigt den senaste tiden, men jag tror att alla - inklusive Martin Brodeur kommer att spela så bra de bara kan nu när slutspelet drar igång. Trots att de möter ett hett Carolina Hurricanes i åttondelsfinalen så ska de kunna ta sig segrande ur den striden och sedan tåga vidare mot Stanly Cup. Red Wings är Red Wings - hela laget är i stort sett bra och kan bidra offensivt, men det räcker inte ända fram i år.
Tips: New Jersey Devils - Detroit Red Wings 4-2
Rasid Becirovic
- Boston Bruins - San Jose Sharks i finalen. San Jose vinner Stanley Cup
Ken Söhrman
- New Jersey Devils - Detroit Red Wings 4-3
Niclas Viberg
- Calgary – New Jersey
Två av ligans bästa målvakter kommer att föra sitt respektive lag till Stanley Cup-final – där Calgary och Miikka Kiprusoff så småningom står som segrare. Calgarys fysik, tyngd och rutin kommer att nöta sig igenom Western Conference och med Jarome Iginla i första ledet kommer Flames att vinna slag efter slag och så småningom hela kriget. Lagmaskinen New Jersey kommer att eliminera samtliga lag i Eastern Conference med sitt tunga och effektiva spel, men någon ny Stanley Cup-ring blir det inte för Martin Brodeur.
