Rankning: Slutspelet största besvikelser och överraskningar
När vi nu är mitt uppe i semifinalerna i Stanley Cup-slutspelet är det dags att se över ligans största besvikelser respektive överraskningar. Fem spelare plockas fram och kommenteras under varje kategori.
Slutspelet är mitt inne i andrarundan och precis som vanligt så kan man nu konstatera vilka spelare som har underpresterat och vilka som har överpresterat – eller vilka som har varit besvikelser respektive överraskningar. Rollspelare, stjärnforwards, offensiva försvarare och målvakter är bara några av alla spelartyper som tar en plats i rankningen.
Slutspelets fem största besvikelser:
5. Marian Hossa, Detroit Red Wings
[6 GP] [2 G] [2 A] [4 P] [+/- 0] [2 PiM]
Marian Hossa gjorde 40 mål och totalt 71 poäng i grundserien. Hittills under slutspelet har han gjort två mål och totalt fyra poäng. Det duger inte. 30-åringen med den härliga klubbtekniken och skridskoåkningen har varit en besvikelse för Red Wings hittills under slutspelet – framförallt i matchserien mot Anaheim.
Hossa gjorde samtliga poäng i matchserien mot Columbus, och båda målen kom i match fyra när Detroit ledde med 3-0 i matcher och säkrade avancemang mot ett oengagerat Columbus. Hossa kunde briljera i en avslagen match, men annars har han inte klivit fram på det sätt som Ken Holland hoppades när han värvade slovaken i somras.
Det gäller nu för Hossa att kliva fram rejält, och visa att han är värd sina 7,45 miljoner dollar, i de resterande matcherna mot Anaheim. Det står 1-1 i matcher och mot tunga Ducks behövs en Hossa i form.
---
4. Mike Green, Washington Capitals
[9 GP] [1 G] [5 A] [6 P] [+/- 0] [10 PiM]
Mike Green firade stora triumfer i grundserien, men hans brister har märkts oerhört tydligt i slutspelet. Ett mål och fem assist på nio slutspelsmatcher är förvisso ett godkänt facit för Green, men det är hans spel i övrigt som har brustit. Mot New York Rangers i förstarundan hade Green enorma problem i det defensiva spelet och slarvade i positionsspelet samtidigt som han var nonchalant i sin backchecking.
Ska man kunna bli nominerad till Norris Trophy krävs det att man håller världsklass även i det defensiva spelet, och inte bara i offensiven. På den nivån är inte Green ännu, utan han är alldeles för endimensionell, vilket nu har visat sig klart och tydligt i slutspelet – och att bli bortgjord av Rangers bristfälliga offensiv är inte allt för hett precis.
Washington har förvisso nu en 2-0-ledning mot Pittsburgh och Green har bara stått för en assist på de två matcherna. Penguins kommer att slå tillbaka med full kraft i Mellon Arena framför en fanatisk hemmapublik och då måste Green visa att han är värd sin Norris-nominering – för det är något som han inte har gjort hittills.
---
3. Teemu Selänne, Anaheim Ducks
[8 GP] [2 G] [1 A] [3 P] [+/- -1] [2 PiM]
Anaheims veteranforward Teemu Selänne har inte varit lyckosam i slutspelet. Gamlingen gjorde blott en assist på de fem första matcherna mot San José i förstarundan innan han äntligen prickade in ett mål i den sjätte matchen. Det målet skulle visa sig bli matchvinnande och av bara farten gjorde 38-åringen även ett mål i den första matchen mot Detroit, men blev återigen poänglös i match två mot Red Wings.
För Anaheims och Selännes skull får man hoppas att finländaren, som gjorde 27 mål i grundserien, börjar producera siffror som han är kapabel till. Trots åldern är han alltjämt en effektiv målskytt, framförallt i powerplay, och Ducks behöver någon som avlöser Ryan Getzlaf, Corey Perry och Bobby Ryan i offensiven om de i längden ska kunna besegra maskinen Detroit.
---
2. Erik Cole, Carolina Hurricanes
[9 GP] [0 G] [1 A] [1 P] [+/- 0] [10 PiM]
Erik Cole hade en bedrövlig säsong med Edmonton, men hittade tillbaka till sitt gamla effektiva spel när Carolina värvade honom inför trading deadline. Han parades omedelbart ihop med gamle radarpartnern Eric Staal och duon formligen flög fram under grundseriens slutskede. Men i slutspelet har Cole svalnat av betydligt medan Staal fortsätter att leda sitt Hurricanes.
På nio matcher har Cole bara mäktat med en ynka assist och har till och med blivit degraderad i kedjehierarkin. 30-åringen har gått från att spela omkring, och ofta över, 20 minuter i grundserien och i slutspelets inledning till att nu få nöja sig med 15 till 17 minuter per match. Hans första poäng kom i den senaste matchen mot Boston när han låg bakom Carolinas ledningsmål i 3-0-segern.
Cole är en spelare som bara måste höja sig och spela på sin högstanivå om Carolina ska kunna ta fyra matcher från Boston. När han är som allra bäst är han en fruktad powerforward som behärskar samtliga aspekter av spelet, men i dagsläget är han i en rejäl formsvacka.
---
1. Pavel Datsyuk, Detroit Red Wings
[6 GP] [1 G] [2 A] [3 P] [+/- 0] [2 PiM]
Pavel Datsyuk har blivit nominerad till Hart Trophy, Selke Trophy och Lady Byng Trophy, han gjorde imponerande 97 poäng (32+65) på 81 matcher i grundserien och är en mästare i samtliga tre zoner – men i slutspelet har poängen uteblivit. Ett mål och två assist från Datsyuks klubba är ett riktigt dåligt facit, och då hade ändå Detroit lekstuga mot Columbus i förstarundan.
Ryssen avslutade grundserien med bara en assist på de fyra sista matcherna, och den formsvackan har följt med honom in i slutspelet också. Datsyuk har förvisso på inga sätt gjort bort sig i slutspelet, men hans uteblivna poäng är ett rejält minus. Good is not enough when better is expected, som det så fint heter.
Pavel Datsyuk måste snäppa upp sig och börja leverera på det sätt som vi alla vet att han kan. Han har gjort det tidigare i slutspelssammanhang och han måste göra det igen.
---
Bubblare:
Rob Brind’Amour, Carolina Hurricanes
Jordan Staal, Pittsburgh Penguins
---
Slutspelets fem största överraskningar:
5. Michael Ryder, Boston Bruins
[6 GP] [5 G] [4 A] [9 P] [+/- +4] [2 PiM]
Vilken pånyttfödelse som Michael Ryder har haft i Boston! Han har återförenats med Claude Julien och började direkt göra mål igen efter en tung tid i Montreal. I grundserien blev det 27 mål, vilket bara det är ett bra facit, men i slutspelet har han lagt i minst en växel till. Med fem mål på bara sex matcher är han en av slutspelets bästa målskyttar och har efter Ryan Getzlaf bäst poängsnitt tillsammans med Sidney Crosby.
29-årige Ryder har återigen klivit fram som en effektiv powerforward och när han använder sin kropp skapar han en hel del ytor och både sig själv och sina kedjekamrater. Dessutom är hans skridskoåkning stark och Ryder passar in perfekt i Bostons spelsystem och deras snabba spelvändningar.
---
4. Jonas Hiller, Anaheim Ducks
[8 GP] [5-3-0] [95,1 Sv%] [1,83 GAA] [2 SO] [16 GA]
2002/03 blev Jean-Sebastien Giguere tilldelad Conn Smythe Trophy trots att Anaheim stod som förlorare i Stanley Cup-finalen. Sedan dess har Giguere varit ansedd som en av ligans bättre målvakter och hade en stor del i att Ducks vann Stanley Cup 06/07. Men den här säsongen har han fått se sig själv utmanövrerad av Jonas Hiller – och Hiller har varit fantastisk.
27-åringen fick chansen tidigt på säsongen efter flera tveksamma insatser av Giguere och ju närmare slutspelet vi kom, desto tydligare blev det vem av Anaheims två målvakter som tog hand om förstaspaden. Hiller avslutade grundserien med ett 23-15-1-record, 91,9 i räddningsprocent och ett GAA på 2,39. Fina siffror, men på inga sätt spektakulära. I slutspelet har Hiller däremot spelat fantastiskt bra.
Han har startat samtliga av Ducks matcher, nollade San José två gånger om i förstarundan, har en räddningsprocent på otroliga 95,1 och ett GAA på finfina 1,83. Fortsätter Hiller på det inslagna spåret så kommer Detroit få problem med Anaheim.
---
3. Sami Salo, Vancouver Canucks
[5 GP] [3 G] [3 A] [6 P] [+/- +1] [2 PiM]
Sami Salo smällde in fem mål på 60 matcher i grundserien för Vancouver. Hittills i slutspelet har veteranförsvararen gjort tre mål på fem matcher. Finländaren har klivit fram på allvar för Vancouver och styr och ställer från deras blålinje. 34-åringen är långt ifrån ligans bästa försvarare, men han är klok, rutinerad, placeringssäker och har ett riktigt tungt skott.
Salo har däremot haft skadeproblem även under slutspelet. Han missade 22 matcher under grundserien med diverse skador och missade den sista matchen mot St. Louis i förstarundan. Dessutom fick han lämna den senaste matchen mot Chicago efter bara två minuters speltid på grund av en lower body-injury – och då hade han redan hunnit med ett mål.
Vancouver får nu under den närmaste tiden klara sig utan Salo, som är uppsatt som day-to-day – och det är ett rejält avbräck för Canucks.
---
2. Chad LaRose, Carolina Hurricanes
[9 GP] [2 G] [6 A] [8 P] [+/- +4] [6 PiM]
Chad LaRose är i vanliga fall en rollspelare full av energi, men har under det här slutspelet klivit fram som en rejäl powerforward. 27-åringen stod visserligen för 19 mål under grundserien, men att han skulle leverera på löpande band i slutspelet var det ingen som förutsåg inför slutspelet.
Amerikanen, som inte ens tjänar en miljon dollar per säsong, har nu stått för imponerande åtta poäng (2+6) på nio slutspelsmatcher och bara fyra spelare har mer passningspoäng än LaRose. Han har dessutom belönats med en plats jämte Eric Staal och Ray Whitney i Carolinas förstakedja – där han gör ett utomordentligt arbete.
---
1. Simeon Varlamov, Washington Capitals
[8 GP] [6-2-0] [94,5 Sv%] [1,51 GAA] [2 SO] [12 GA]
När Washington bestämde sig för att släppa iväg Cristobal Huet och istället värva José Theodore var det många som höjde på ögonbrynen, och farhågorna blev bekräftade under slutspelet. Theodore imponerade inte under grundserien och inledde förstarundan mot New York Rangers på sämsta möjliga sätt med fyra insläppta mål på 21 skott. Det innebar att Washington istället slängde in den 21-årige rookien Simeon Varlamov och ryssen har sedan dess varit strålande.
Under grundserien blev det sex matcher och fyra segrar för den oprövade burväktaren, men nu spelar han som en fullfjädrad veteran och hade en stor roll i att Washington vände ett 1-3-underläge mot Rangers till avancemang med 4-3 i matcher och att man nu har tagit en 2-0-ledning mot Pittsburgh.
Fortsätter Varlamov på den inslagna vägen kan Pittsburgh få det jobbigt, och för Penguins gäller det att få Varlamov till att flytta sig i sidled och screena honom mycket. Det är då, precis som de flesta målvakter, som Varlamov får problem.
---
Bubblare:
Mark Eaton, Pittsburgh Penguins
Jussi Jokinen, Carolina Hurricanes
---
Noterbart är att det enbart är spelare från lag som alltjämt är kvar i slutspelet som är aktuella för rankningen.
