Preview: Detroit Red Wings - Pittsburgh Penguins

För nästan exakt ett år sedan möttes Detroit Red Wings och Pittsburgh Penguins för första gången i en Stanley Cup Final. Endast ett år senare är det dags igen och frågan är och frågan är om historien upprepar sig eller om Penguins denna gången kan vinna sin första Stanley Cup på 17 år.

Det har nästan blivit en sanning i NHL att de lag som går till Stanley Cup ett år får betala ett dyrt pris året efter och åker ut tidigt eller än hellre missar slutspel. Att spela ishockey ända in i juni kostar oftast, men dessa båda lag har gått hela iväg igen och övervunnit ett antal hinder på vägen.

Detroits grundserie, var poängmässigt bra (trea i NHL), men spelet var något mer ojämnt än i fjol och defensiven, med en rätt hög GAA och ett kraftigt sviktande penalty kill har varit ett problem. Målvaktsspelet har legat i stort fokus och Chris Osgood var (nästan som vanligt) starkt ifrågasatt inför slutspelet efter en riktigt dålig säsong. Hans fina spel i slutspelet har dock varit en av de viktigaste anledningarna till att Detroit nu har chansen att göra det ingen gjort sedan 1998 - att vinna två år i rad.

Var Red Wings säsong något ojämn var Pittsburgh mycket dito. Efter en hygglig inledning gick laget in i en total svacka i december och januari och det slutade i att man var 5 poäng utanför slutspelsplats innan lagets tränare Michel Therrien fick sparken den 14:e februari. Rookiecoachen Dan Bylsma tog över och efter det har laget haft ett fantastiskt facit. Flera saker hände sedan under kort tid. GM Ray Shero tradade till sig Bill Guerin och Chris Kunitz som båda varit viktiga kuggar och Sergei Gonchar kom dessutom tillbaks i den vevan efter att ha missat 55 matcher med en axelskada.

I slutspelet gjorde Detroit processen kort med Columbus, innan laget gick en rejäl holmgång med Anaheim som Dan Cleary lyckades avgöra med tre minuter kvar av match sju. I konferensfinalen vann man tämligen enkelt i fem matcher mot Chicago trots vissa naggande skador som eventuellt kan bli en faktor även i finalserien.

Penguins började mot delstatsrivalerna Philadelphia som besegrades i sex matcher efter att pingvinerna vänt ett 0-3 underläge i Philadelphia i match sex. Nästa konkurrent Washington kunde betvingas i match sju efter att Penguins vänt ett 0-2 underläge och vunnit fyra av de fem sista matcherna. Med Carolina i konferensfinalen gjordes processen kort och det slutade i en sweep.

Spelare som utmärkt sig har för Detroits del helt klart varit förstakedjan med Henrik Zetterberg, Johan Franzén och Dan Cleary, målvakten Chris Osgood samt några rollspelare som Valtteri Filppula och Darren Helm. För Penguins har Sidney Crosby och Evgeni Malkin tagit en tung börda och dessa båda leder slutspelets poängliga med 28 poäng var. Bill Guerin har gjort sitt mest produktiva slutspel i karriören och Ruslan Fedotenko har än en gång visat varför han är känd som en playoff performer.

En intressant storyline som det kommer diskuteras mycket om i pressen inför finalserien är Marian Hossa som tradades till Penguins vid trade deadline i fjol och efter ett mycket lyckat slutspel med Penguins förra sommaren signade ett 1-årskontrakt i Detroit. Något som väckt mycket irritation i stålstaden. Alla ögon kommer att vara riktad mot Detroits nummer 81 som haft ett mindre imponerande slutspel än väntat, men som de sista matcherna visat gryende form. 

I fjol slutade mötet 4-2 till Detroits fördel och egentligen stod det 2-0 till laget från motown innan Penguins visste vad som hände. Sedan jämnades serien ut, men Detroit vann match fyra och match sex i Pittsburgh och kunde bärga sin fjärde Staley Cup på de senaste 12 åren. Skall Penguins ha en chans nu är man nog tvungna att inte låta sig överraskas av stundens allvar i finalerna och hänga med från start.

---


Nyckelspelare

Red Wings

Matchvinnaren: Johan Franzén 

Dött lopp egentligen mellan The Mule och skadade poängkungen Datsyuk. Valet faller ändå på svensken, framförallt baserat på dagsformen (och då inte bara på grund av att Datsyuk för tillfället går skadad). Hela tio av svenskens 44 mål under årets säsong - grundserie och slutspel - har varit matchvinnande mål. Som jämförelse har till exempel Sidney Crosby gjort 47 mål varav fyra har varit matchvinnande. Franzén har även gjort imponerande 23 mål på 32 matcher under de senaste två säsongernas slutspel, men det kanske mest imponerande är kanske ändå att svensken bara behövde 122 skott på sig för att göra dessa mål - vilket ger honom en skottprocent på mäktiga 18,8. Gör också många av sina mål helt på egen hand verkar när det som bäst behövs ofta kunna skapa målchanser ur ingenting.

Försvarsgeneralen: Brad Stuart 

Ett lite märkligt val tycker kanske vissa. Stuart har dock för andra slutspelet i rad - tredje om man räknar säsongen 06-07 då Stuart imponerade stort mot Red Wings med sitt dåvarande Flames - höjt sitt spel när det räknas som mest och den snart 30 år gamle kanadensaren börjar nu på allvar att leva upp till de förväntningar som fanns då han draftades som nummer 3 totalt av San Jose i draften 1998. I detta slutspel så har Stuart kanske spelat sin bästa hockey i karriären och har nu på allvar växt ut till en av de bästa defensiva backarna i dagens NHL. Epitetet försvarsgeneral passar perfekt för denne
stenhårde backklippa som enligt lagets forwards är den man är minst sugen att åka på en tackling av på träning, och då heter ändå Stuarts backpartner Niklas Kronwall.

Grovjobbaren: Henrik Zetterberg 

Höll under förra årets slutspel superstjärnan Sidney Crosby i stramma tyglar och lär med största sannolikhet få samma arbetsuppgift när årets finalspel inleds i helgen. Ställs gång efter gång mot motståndarnas bästa centrar och har så här långt klarat sig med bravur mot bland andra Ryan Getzlaf och nu senast Jonathan Toews. Med sin enorma arbetskapacitet så ger Zäta aldrig upp en puck - i någon av de tre zonerna - och har en otrolig förmåga att hålla pucken borta från jagande motståndare trots att svenskens matchvikt inte når upp över 90-strecket. Är förstavalet när man bara använder en forward för döda 3-mot-5 lägen, trots att en annan av lagets forwards (Datsyuk) är den som är nominerad till Selke Trophy som ligans bästa defensiva forward.

Doldisen: Dan Cleary 

Från att ha varit en hyllad, blivande storstjärna under juniortiden så har tidigare förstarundevalet och Newfoundland-födde Clearys karriär tagit en minst sagt krokig väg till att idag vara Stanley Cup-vinnare. Har efter att ha ratats av Chicago, Edmonton och Phoenix fått jobba sig upp genom lagets tredje- och fjärdekedjor - precis som så många andra i Red Wings - till att nu vara relativt etablerad bland lagets top-6 forwards. Utgör för tillfället lagets bästa formation tillsammans med Franzén och Zetterberg och det finns en anledning till varför dessa tre inte bara leder laget offensivt utan även ständigt matchas mot motståndarnas bästa kedjor: alla tre jobbar och sliter kopiöst över hela isen i alla lägen.

Målvakten: Chris Osgood 

Veteranen och trefaldige Stanley Cup-vinnaren Osgood har efter att ha varit utskälld och ifrågasatt under årets grundserie växt ut till detta slutspels kanske allra bästa burväktare. Med en GAA om 2.06 och en lika imponerande räddningsprocent om 92,5 så är publikfavoriten hemma i The Joe mer än redo för att ta sig an Penguins offensiva superstjärnor Crosby och Malkin. Just Osgoods psyke, att kunna vara utskälld och till och med hånad och ändå kunna göra de mest spektakulära och matchvinnande räddningar precis när hans lag behöver det, är det som har gett honom hans tre Stanley Cup-ringar och är även den främsta anledningen till att hans backar har allt förtroende i världen för lagets ack så viktiga sista utpost.

Lagkaptenen: Nicklas Lidström 

Lidas sitter redan på den mest bejublade - kanske inte alltid i Sverige men sannerligen i Nordamerika - och framgångsrika karriären som en svensk och kanske också europeisk spelare någonsin haft på nordamerikansk is.
Har som vanligt varit briljant i slutspelet och leder backarnas poängliga med sina 13 poäng (4+9). Bör vara tillbaka redan till nattens inledande drabbning trots att han inte deltog i ondagens avslutande match mot Chicago.
Även om man lyckades vinna den matchen utan sin svenska lagkapten så var alla efteråt ganska överens att man inte villa avvara Lidas under någon längre tid. När Detroit nu ska ta sig an två av de bästa offensiva spelarna i världen så kommer mannen med ett C på bröstet och nummer 5 på ryggen att än en gång vara ovärderlig.  

Coachen: Mike Babcock 

Ett av ligans mest respekterade tränarnamn som denna säsongen blev istorisk då han som blott den andre tränaren genom tiderna ledde sitt lag till fyra raka säsonger med 50 grundserievinster eller fler - legendaren och förre Red WIngs-tränaren Scotty Bowman var den förste att lyckas med bedriften. Han var dessutom den enda tränaren någonsin att göra detta under sian första fyra säsonger med ett lag.
Babcock kom till Detroit från Anaheim efter lockout-säsongen 2004-05 där han under sin första säsong hade varit med om att först slå ut just Detroit i fyra raka matcher för att senare förlora finalen mot New Jersey Devils i slutspelet 2003.
Har även tränat Team Canada där det blrv VM-guld 2004 och ses för närvarande som storfavorit till att få hedersuppdraget att leda Kanada i hemma-OS i Vancouver udner februari nästa år.

(Måste till sist ändå tillägga att det kändes lite konstigt att lämna tre superstjärnor som Pavel Datsyuk, Marian Hossa och Brian Rafalski utanför denna genomgång av nyckelspelare, men så blir det helt enkelt när man besitter den bredd som detta Detroit-lag gör. Förutom dessa tre så kunde mycket väl Valtteri Filppula, Mikael Samuelsson eller Jiri Hudler valts som lagets doldis, eller någon av Darren Helm och Tomas Holmström som lagets grovjobbare så de enda självklara valen var egentligen de som inte var några val: Målvakten, Lagkaptenen och Coachen.) 


Penguins

Matchvinnaren: Evgeni Malkin

NHL:s poängkung stod för 113 poäng under säsongen och har utan tvekan varit lagets bäste spelare under säsongen. Den nu 22-årige ryssen har arbetat hårt hela säsongen över hela isen och ledde hela NHL inte bara i poäng och assists, utan även i takeaways. Geno stod för 35 mål, 78 assist och var samtidigt bäst bland Penguins forwards med +17. Han leder, tillsammans med Sidney Crosby, slutspelets poängliga med hela 28 poäng. Han kan vinna matcher praktiskt taget på egen hand!

Försvarsgeneralen: Sergei Gonchar

När Penguins säsong vände från en smärre katastrof till en fenomenal upphämtning som sedermera slutade i hemmaplan i stundande slutspelsomgång sammanföll detta med ”Sarges” comebacken efter 57 matcher med axelskada. Gonchar är Mr. Everything för Penguins och loggar väldigt mycket istid. Han matchas mot motståndarnas toppkedjor, han dödar utvisningar och han är alltid en av NHL:s mest produktiva backar och en av de allra bästa power play quarterbacks som finns. 6 mål, 13 assist, +6 och över 25 minuter i snitt på 25 matcher blev den förkortade säsongens facit. 5 poäng inklusive det serieavgörande målet mot Philadelphia.

Grovjobbaren: Chris Kunitz

Det fanns flera goda kandidater här med spelare som Maxime Talbot, Tyler Kennedy och Matt Cooke i laget. Kunitz har passat in perfekt i Penguins och kommer nog vara kedjekompis med Sidney Crosby ett bra tag framöver. Chris tradades från Anaheim veckan före trade deadline och har varit en rejäl injektion med sitt uppoffrade fysiska spel. Han älskar att gå på mål och gör dessutom nytta i power play framför motståndarnas kasse.

Doldisen: Robert Scuderi

En av de mer anonyma spelarna i Penguins är dock mycket viktigare än många tror. Scuderi har utvecklats säsong för säsong och är nu en utmärkt defensiv back som är oerhört bra i numerärt underläge, i synnerhet i spel 3-mot-5. Med +23 var han bäst i Penguins den gångna säsongen. Scuderi kommer ha en nyckelroll mot någon av Detroits två starka kedjor och kommer att logga mängder med istid i numerärt underläge där den här serien kan komma att avgöras. Hade för övrigt en utmärkt serie mot Philadelphia.

Målvakten: Marc-André Fleury

Hade en lite sviktande höst, men har varit en workhorse för Penguins i vår och spelat stabil en längre tid nu. Tystade många tvivlare när han på ett imponerade sätt ledde Penguins till Stanley Cup final i fjol och han har nu spelat 29 av de 31 sista matcherna för säsongen. Fleury hade en kortare skada under hösten och missade ett gäng matcher, men lyckades ändå vinna 35 för säsongen, slutade på ett GAA på 2.67 och räddade 91,2 % av skotten. Hade en mycket stabil serie mot Flyers där han stal den så avgörande match fyra. Trots att det känns som att Fleury varit med länge är han faktiskt bara 24 år gammal.

Lagkaptenen: Sidney Crosby

Många har tyckt att Sidney Crosby haft en dålig säsong och ändå slutar han på 103 poäng varav 33 mål och slutade trea i NHL:s poängliga trots att han missade 5 matcher på grund av skada. Detta säger lite om förväntningarna på den 21 årige kaptenen som de sista 2 månaderna spelat utmärkt hockey. Han är Penguins bäste tekare, jobbar stenhårt samtidigt som han är en av NHL:s bästa passningsspelare. Crosby måste visa vägen för Penguins som har NHL:s två bästa centrar och kanske också två bästa spelare.

Coachen: Dan Bylsma

Har varit hjärnan bakom Penguins stora slutspurt och har med sin positiva attityd och välkomnande ledarstil verkligen fått Penguins på rätt köl igen. Hans 25 första matcher som coach på NHL-nivå har inneburit ett record av 18-3-4 vilket är det delat näst bästa rekordet för en rookie-coach i NHL:s historia. Komiskt nog är det bästa också från denna säsong genom San Josés Todd McLellan vars hajar tog 43 poäng på sina 25 första matcher. Ett oprövat namn, men har en bakgrund som coach i AHL och dessutom assisterande coach på NHL nivå tidigare. NHL:s yngste coach med sina 38 år. Dan belönades efter matchserien mot Philadelphia genom att utses som coach ”på riktigt” efter att han skrev på ett treårskontrakt med Penguins och är inte längre interim head coach.

--- 


Så avgörs matchserien

Detroit vinner om man... 

...får tillbaka en Pavel Datsyuk i storform. Att man har kunnat spela såpass bra hockey som man gjort och tagi sig så här långt trots att man knappt har fått någon produktion alls - med sina sju poäng (1+6) parkerar ryssen på en extremt blygsam delad tondeplats i lagets interna poängliga. Datsyuks spel i finalserien kan vara helt avgörande för vilket lag som får kalla sig mästare efter den 12:e juni.

...inte spenderar för mycket tid i utvisningsbåset. Lagets spel i numerärt udnerläge har knappast imponerat under säsongen och av de 16 lag som tog sig till slutspel så besitter man ligans tredje sämsta statistik i numerärt underläge - endast Columbus och Calgary har varit sämre. När man nu dessutom möter två av ligans bästa offensiva spelare så har man helt enkelt inte råd att vara en man mindre på isen.

...får stopp på firma Crosby/Malkin. För även om Pittsburgh har en del duktiga rollspelare så är man otroligt beroende av sina två unga superstjärnor.
Under fjolårets finalserie så var Malkin helt osynlig då han försvann fullständigt när det gällde som mest, och även om Crosby var bättre än sin ryske lekkamrat så levde inte helelr han upp till sin potentiall. Under detta slutspel så har dock de båda varit bättre än någonsin och om Detroit inte lyckas få stopp på de två så kan denna final vara över illa kvickt.    


Pittsburgh vinner om...

...man lyckas vinna målvaktsmatchen, som kommer bli oerhört avgörande. Marc-André Fleury måste nästan vinna denna och även om Osgood har gjort ett utmärkt slutspel så är han, hur man än vrider och vänder på det, Detroits svagaste punkt. Fleury å sin sida behöver vara ännu bättre än vad han har varit i detta slutspel.

...man dominerar special teams. Detroit har haft ett starkt power play men riktigt dåligt penalty kill, både i säsongen i stort och i slutspelet. Penguins har i båda dessa delmoment varit hyfsade och nu kommer det krävas en än bättre insats. 5-mot-5 har Penguins varit starka hela säsongen.

...man lyckas äga puck mer än Detroit. Detta är två lag som haft ett klart spelövertag i sina matchserier fram till finalserienoch båda kommer att kämpa om att förlägga spelet till offensiv zon. Något Penguins coach Dan Bylsma har förespråkat ända sedan han tog över som ny coach.

---


Inbördes möten säsongen 2008-09

11/11/09 - Pittsburgh Penguins @ Detroit Red Wings 7-6 OT (1-2, 1-2, 4-2, 1-0)

Lagens första möte för säsongen var en sprudlande tillställning där Detroit länge verkade kontrollera matchen. Man lyckades dock aldrig skaka av sig gästerna som med fem minuter kvar av den tredje perioden fortfarande var i tvåmålsunderläge men som dock med eftertryck visade att man aldrig kan räknas ut fullständigt.

Under dessa fem minuter hann nämligen Jordan Staal inte bara med att reducera utan också att kvittera Detroits ledning. Staals tredje mål för kvällen kom med endast 23 sekunder kvar av den tredje perioden och var den store centerns tredje mål under blott tolv minuter - alla givetvis i samma period.

Ruslan fedotenko kunde sedan avgöra matchen 3:49 in i förlängningen och en minst sagt osannolik upphämtning var ett faktum.

8/2/09 - Detroit Red Wings @ Pittsburgh Penguins 3-0 (0-0, 1-0, 2-0)

I lagens andra möte så stod en viss Marian Hossa i fokus då matchen spelades i stålstaden och lagets supportrar knappast hade hunnit glömma hur Hossa i deras ögon hade svikit laget ganom att lämna dem för finalmotståndarna utan ersättning.

Efter att ha blivit utbuad matchen igenom så fick dock slovaken sin revansch när han tystade hemmafansen med sitt 2-0-mål i den tredje perioden. Innan dess hade Pavel Datsyuk gett gästerna ledningen och det var också ryssen som satte spiken i kistan med sitt 3-0-mål drygt två minuter från slutet.

Med varsin vinst så är det alltså som upplagt för ännu fler heta drabbningar de kommande 10-14 dagarna mellan två lag som inte lär vara i Stanley Cup-final för sista gången.

---


Slutspelsstatistik

3 kommentarer

Stefan Hacker och Robert Bjurström2009-05-30 15:00:00