Premiären i Globen: Nytt misslyckande för arrangörerna
Rent sportsligt fick vi bättre valuta för pengarna denna gången med varför skall det vara så svårt att presentera ett vettigt kringarrangemang?
Sverige hade fint främmande under helgen som gick, men arrangörerna i Globen kunde inte leva upp till förväntningarna och faktum är att kringarrangemangen gränsar till det pinsamma.
Redan ifjol var jag kritisk till arrangemanhet runt omkring och i Globen och det blev värre i år.
Bjuder man på ett spektakel av denna dignitet så måste man gå den där extra milen och löpa hela linan ut. Eller åtminstone försöka.
Tyvärr så erbjuder man bara åskådarna själva matchen. Chansen att få se en riktig rallarfight i år försvann direkt när det stod klart att det var Detroit som skulle stå på ena sidan. Men NHL är så mycket mer än så. Det skall vara en helhetsupplevelse.
Det skall inte vara varm korv, Ahlgrens bilar och Festis. Det skall vara pizza slice, popcorn och Mountain Dew. Det skall inte vara Pripps eller Åbro utan Budweiser.
I power breaken så skall micken fram och ut i publiken.
Det skall vara action i foajererna och på isen under periodpauserna och det skall erbjudas souvenirer från alla 30 NHL-klubbarna både i och utanför Globen.
Man vill naturligtvis inte bara marknadsföra de två spelande lagen, utan hela ligan.
Den stackars Idol-sökanden som man engagerat för att sjunga nationalsången gjorde visserligen ett habilt dagsverke, men det når inte de himmelska höjder som Charles Glenn når i Scottrade Center när han avslutar Star Spangled Banner med att pumpa med knytnäven tre gånger i luften.
I fjol hade Ottawa med sig sin maskot Spartacat. Jag tycker att man gott kunde ha lastat in Al The Octopus och Louie Blues i lasten till Arlanda denna gången.
För barnen fanns inte mycket mer att göra än köa för de upptagna spelpulpeterna som i princip var det enda nöjet som fanns ute i foajéerna.
Bottennappet var emellertid Niklas Wikegårds mellansnack och det faktum att man bjöd på exakt samma intervju två dagar på raken. Inte för att jag har något emot Jacob Josefson, jag vet i alla fall en som blev glad, men kunde man verkligen inte ansträngt sig lite mera och försökt att hitta någon annan till den ena dagen?
Matchen då? Vem spelade hemma och vem spelade borta?
Enligt uppgifter från alla håll så var det Blues som hade hemmamatch på fredagen, men uppträdde trots detta i vita bortaställ. Filmerna på jumbotronen hade emellertid en klar övervikt åt Blueshållet. Bland annat så körde man en hyllning till Keith Tkachuk på jumbotronen på fredagen.
På lördagen körde Blues med sitt tredjeställ medan Wings körde vita tröjor.
Filmerna på jumbotronen var precis som föregående kväll, väldigt varierande.
I efterhand visade det sig att Wings spelade "hemma" på fredagen och Blues "hemma" på lördagen.
Det kan kännas som bagateller för en vanligt idrottsintresserad, men som NHL-fanatiker så tycker jag att man kunde ha gjort så mycket bra av arrangemanget och det hade inte behövt kosta så värst mycket.
* I Stockholm finns redan Grays American Stores, en grossist för amerikanska livsmedel.
Här kunde man beställt några pallar med Dr. Pepper, Mountain Dew, Root Beer och Cherry Coke samt några boxar med Ding Dongs, Babe Ruths, Twinkies, Oreos och pretzels.
* Man borde som sagt organiserat större försäljningsytor för souvenirer och erbjudit merchendise från samtliga NHL-klubbar. Det var inte enbart St. Louis och Detroit-fans i Globen under dessa två dagar.
* Är det Blues hemmamatch så skall det vara Blues på jumbotronen och vice versa.
Detta måste vara världens enklaste grej att hålla reda på. Jag har svårt att se att detta kräver mer än en Cd-skiva eller ett USB-minne.
* Giveaways, herregud, var fanns alla giveaways? Tre hockeybilder skall man förvisso inte fnysa åt, men detta var ett gyllene tillfälle för företag att profilera sig. I USA och Kanada så är det cd-skivor med skärmsläckare, ölglas, kaffemuggar, t-shirts, puckar, klistermärken etc.
* Crowdpleasers. En snubbe eller tjej som går runt i publiken och får igång snacket i power breaks och i periodpauserna. Delar ut lite småvinster som tröjor, handdukar och annat smått och gott. Istället så fick ett Blues fan, killen i gul peruk, ta på sig rollen som Towel Guy och kasta ut en handduk till den förstummade Globenpubliken som fattade noll.
* Presentera gamla NHL-profiler innan matche och i periodepauserna. Sverige kryllar av gamla NHL-profiler.
NHL har kommit till Europa för att stanna. Det talas redan om att utöka med en match till tre städer nästa höst. Om det blir Sverige igen återstår att se. Jag har dock svårt att se hur man skall kunna toppa Detroit Red Wings rent intressemässigt i Sverige.
Kanske borde Sverige ta ett mellanår och släppa arrangemangen till länder som Tyskland och Schweiz för att sedan få tillbaka NHL 2011.
Då i Malmö Arena med en nybyggd citytunnel. Med Köpenhamn ett stenkast ifrån och med mig som arrangemangsansvarig. Då blir det banne mig åka av!