Kovalchuk-situationen får konsekvenser – andra kontrakt undersöks återigen
Under gårdagen underkändes Ilya Kovalchuks och New Jersey Devils 17-årskontrakt värt totalt $102 miljoner av en skiljedomare. Ligan fick därmed inte bara ett prejudikat inför kommande kontrakt – utan man väljer nu att återigen undersöka redan befintliga kontrakt som påminner om Kovalchuks kontrakt.
Under gårdagen beslutade skiljedomaren Richard Bloch att riva upp Ilya Kovalchuk och New Jersey Devils 17-årskontrakt värt $102 miljoner, då kontraktet ansågs vara en medveten handling att ta sig förbi lönetakets strukturer. Ligan har därmed inte bara fått ett prejudikat inför kommande kontrakt, man väljer nu även att undersöka redan befintliga kontrakt, som man en gång har godkänt.
Bloch nämner i sin rapport fyra övriga kontrakt som återigen undersöks av ligan, nämligen Vancouvers Roberto Luongo, Chicagos Marian Hossa, Bostons Marc Savard och Philadelphias Chris Pronger. Alla fyra kontrakten sträcker sig över en längre tid och avslutas med ett par år med en klart lägre lön, för att på så sätt få ner spelarens cap hit.
NHLPA hänvisade bland annat till dessa fyra kontrakt när de överklagade ligans beslut att underkänna Kovalchuks kontrakt. Spelarfacket menade då att även Kovalchuks kontrakt skulle godkännas eftersom ligan tidigare hade godkänt liknande kontrakt. NHL och skiljedomaren gick dock den motsatta vägen. Det beslutet ser nu ut att få konsekvenser runt om ligan, och exempelvis har Canucks redan blivit kontaktade angående Luongos kontrakt.
– Vi har gått med på NHL:s förfrågan att få in information och inväntar nu ytterligare instruktioner. Vi kan inte kommentera något mer i det här läget, berättade Vancouvers general manager Mike Gillis för Vancouver Sun.
Luongo skrev i september ett tolvårskontrakt värt totalt $64 miljoner med Vancouver, vilket ger en cap hit på $5.33 miljoner. Kontraktet, som inleds i och med den kommande säsongen, avslutas med tre år med en genomsnittlig lön på $1.2 miljoner, vilket bidrar till att sänka Luongos cap hit. Luongo, som är 43 år när kontraktet slutar, får alltså ut drygt 95 procent av den totala lönen under de nio första åren.
Den första juli förra sommaren skrev Marian Hossa ett tolvårskontrakt med Chicago värt totalt $63.3 miljoner. Under de fyra sista åren tjänar Hossa sammanlagt $4 miljoner, vilket bidrar till att hans cap hit blir blott $5.275 miljoner. Slovaken tjänar drygt 94 procent av den totala lönen under de åtta första åren och är 42 år när kontraktet går ut.
Den första december förra året skrev Marc Savard ett nytt sjuårskontrakt med Boston värt totalt $28 miljoner. Kontraktet, som inleds i och med den kommande säsongen, avslutas med två år värt $525 000 per säsong, vilket drar ner hans cap hit till strax över $4 miljoner. Savard, som är 40 år när kontraktet går ut, får därmed ut drygt 96 procent av den totala lönen under de första fem åren.
Chris Pronger skrev i juli förra sommaren ett sjuårskontrakt värt totalt $34.45 miljoner med Philadelphia och även det kontraktet inleds i och med den kommande säsongen. Likt Savards kontrakt avslutas det med två år värt $525 000 per säsong, vilket drar ner Prongers cap hit till strax över $4.9 miljoner. Pronger får därmed ut drygt 97 procent av den totala lönen under de fem första åren och är 42 år när kontraktet går ut.
I Prongers fall finns det dock en distinkt skillnad jämfört med de övriga kontrakten. Flyers skrev nämligen ett så kallat ”35-plus contract”, vilket innebär att hans cap hit räknas mot Flyers lönetak oavsett om han fullföljer kontraktet eller ej, vilket inte är fallet med exempelvis Luongo, Hossa eller Savard, eller Kovalchuk heller för den delen.
I jämförelse med de fyra ovan nämnda kontrakten består Kovalchuks kontrakt av sju avslutande år med en klart lägre lön. Ryssen skulle ha kvitterat ut $95 miljoner – vilket är 93 procent av den totala lönen – under de första tio åren, och därefter $7 miljoner under de avslutande sju åren. 27-åringen skulle därmed ha en cap hit på $6 miljoner och vara 44 år när kontraktet upphör.
Det finns flera likheter mellan de fem kontrakten. Alla är exempelvis rejält framtunga och slutar inom ett liknande åldersspann. Det finns dock även tydliga skillnader. Såväl NHL som skiljedomaren ansåg att de sju ”extraåren” var en för tydlig signal på att man enbart ville ha ner Kovalchuks cap hit, och det rejält.
Kontraktet bestod även inledningsvis av en no-movement-klausul, som i samma veva som lönen också sjönk kraftigt, ändrades till en no-trade-klausul. Ryssens kontrakt sågs helt enkelt som ett ”retirement contract”, vilket avser att spelaren inte har för avsikt att spela klart kontraktet.
– Strukturen på det här kontraktet reflekterar inte förhoppningar om att Mr. Kovalchuk kommer att spela ut hela kontraktet, utan snarare förväntningar om att han inte kommer att göra det, skrev Bloch i sitt utlåtande.
I och med att Bloch nu rev Kovalchuks och New Jerseys kontrakt återgår Kovalchuk till att vara unrestricted free agent, vilket innebär att samtliga lag kan erbjuda honom kontrakt. Los Angeles var intresserade av ryssen tidigare, och vissa rykten hävdar att de alltjämt är intresserade. Dessutom drar Kovalchuk åt sig ett starkt intresse från KHL.
New Jersey har dock för avsikt att komma överrens om att nytt kontrakt med Kovalchuk, men de intressanta frågorna är hur man löser det – och vilka konsekvenser Blochs beslut får för de övriga kontrakten. Kan ligan verkligen riva upp kontrakt som de redan har godkänt en gång? Vågar general managers i framtiden pressa ner spelarens cap hit med flera lågavlönade år mot slutet av kontraktet? Kan NHLPA verkligen motarbeta hela situationen utan en ledare?
---
Källor: Vancouver Sun, TSN, nhl.com
