Lagbanner
SvenskaFans rankar: 27. New York Islanders
Matt Moulson gjorde stor succé hos Islanders under den föregående säsongen. Ska den långhårige liraren återigen slå alla med häpnad?

SvenskaFans rankar: 27. New York Islanders

John Tavares gjorde en bejublad debut under förra året men när det gällde lagets framgångar blev det mest pannkaka. Kanske kommer laget ta sig upp ur träsket men det lär bli ännu en medioker säsong för Islanders som tippas sluta på en total 27:e plats i tabellen.

New York Islanders var utan tvekan en klubb som hade många ögon på sig förra säsongen i och med att Kanadas nya älskling John Tavares skulle göra debut i ligan. I efterhand får man ändå säga att Tavares gjorde en bra förstasäsong där han vann den interna poängligan men något slutspel blev det inte för klubben som slutade på en trettonde plats i Eastern Conference med bara Toronto och Florida bakom sig i tabellen. Hur det ska bli ändring på detta den här säsongen lär bli väldigt svårt då laget fortfarande har en hel del problem, däribland en dålig ekonomi vilket ger lagets general manager Garth Snow en tuff uppgift när det gäller att skramla ihop ett slagkraftigt lag. Även om lönetaket hjälper till så finns det inget med detta tak som hjälper en klubb som är fattig. För de flesta spelare är det heller inte så lockande att spela ute på Long Island, det pratades om i somras att ingen mindre än Ilya Kovalchuk var på väg till klubben men detta förblev enbart ett rykte. Inför den här säsongen är målvakten Rick DiPietro kry från sin skadeproblem som förföljt honom de senaste åren och förhoppningsvis ska han kunna visa sin sanna potential.

När det gäller sommarens värvningar har GM Garth Snow satsat helhjärtat på att i första hand förstärka försvaret som tidigare setts som lagets akilleshäl. Man har bland annat signat Mark Eaton från Pittsburgh, store Milan Jurcina från Washington och James Wisniewski från Anaheim Ducks. Denna uppgradering av försvaret har gjort laget mer defensivt stabilt och det känns väldigt positivt inför den kommande säsongen. En annan positiv sak är att John Tavares fått en säsong i kroppen vilket givit honom extremt mycket erfarenhet och den här säsongen lär han växa in i sin kostym ytterligare. Grabben är trots allt bara 20 år gammal och det finns självfallet mer att lära för honom. Att framtiden ligger på Tavares axlar är det inget att snacka om, får han bara rätt spelartyper omkring sig är det bara en tidsfråga innan även Islanders kan vara med och slåss i ett slutspel. För övrigt är det viktigt att laget får en ny arena eller åtminstone renoverar sin nuvarande som tyvärr är i ett bedrövligt skick. Återigen är det ekonomin som hindrar det hela och får inte klubben bukt på detta problem kan en flytt av det klassiska laget vara oundviklig. Framtiden får utvisa detta men än så länge får fansen på Long Island följa Tavares, Okposo och de andra i New York Islanders på nära håll.

---

Målvakter:

Skador har varit lite av Rick DiPietros närmsta vänner de senaste åren och han har egentligen aldrig fått chansen att visa vad han går för. Han sitter på ett väldigt långt kontrakt vilket ger oss beskedet om att lagledningen är redo att bygga laget runt honom. Han ser nu ut att vara skadefri och är han det så är DiPietro given som förstavalet i kassen. Sin bästa säsong i klubben gjorde han under 06-07 då han spelade 62 matcher. På dessa lyckades han fixa 32 segrar och enbart 19 förluster, trots att laget ständigt kämpat i botten av ligan. Det finns trots allt potential i 28-åringen som kanske äntligen blivit av med sina enorma skadebekymmer. För en bra målvakt, det är han verkligen.

Förra säsongen fick veteranen Dwayne Roloson stå i de flesta av lagets matcher. Trots den dåliga placeringen i tabellen lyckades Roloson avgå med fler segrar än förluster samtidigt som han noterades för 90,7% i räddningsprocent och ett GAA på 3.00 vilket får ses som godkänt i ett lag som New York Islanders. Iår lär den gamle veteranen få spela färre än sina 50 matcher från förra säsongen men trots sin ålder på 40 år så har han fortfarande minst en säsong att ge. Bakom dessa två är det rätt skralt och bli inte förvånade om klubben signar med någon ledig målvakt precis före säsongen sätter igång. I organisationen har man bland annat 20-åringen Kevin Poulin som vid skadeproblem kan hoppa in men att sätta något stort ansvar på honom skulle innebära en stor risk.

Backar:

Lagets stora affischnamn när det gäller backarna är utan tvekan schweizaren Mark Streit som är en viktig kugge i lagets powerplay, ungefär lika viktig som Sergei Gonchar var för Pittsburgh Penguins. Med hans skott och spelförståelse är han oerhört giftig och sina defensiva brister har han verkligen gjort någonting åt då han förra säsongen slutade med en nolla i plusminus. Ett tecken på sin status i hemlandet är att han iår finns med på framsidan av tv-spelet NHL 11 i Schweiz.

Det är Streit som kommer styra uppspelen och tillsammans med honom lär vi få se hans partner från stora delar av den förra säsongen, nämligen Bruno Gervais som gör mycket skitgöra i det tysta. Han är en stabil herre som under 2009-10 spelade 71 matcher i grundserien. Den långe 25-åringen är inte den bästa vad det gäller poäng men när det gäller defensivt arbete klarar han uppgiften fullt godkänt. Skulle det inte funka så finns det alternativ till Gervais i det första backparet.

Den som står närmast att kunna få en plats där är den f.d mästaren och pingvinen Mark Eaton som under sin tid i Penguins sällan gjorde en dålig match. Han gjorde dessutom en hel del viktiga mål, bland annat i en match mot lagets rivaler Philadelphia Flyers som hjälpte laget vidare i slutspelet. Eaton har utvecklats till en mycket bra tvåvägsspelare där han dock är bättre i egen zon. Det är det defensiva som blir hans första uppgift i det andra backparet.

Tillsammans med Eaton lär vi hitta ett annat av klubbens spännande nyförvärv inför den här säsongen. James Wisniewski hämtades in från Anaheim under sommaren och även han har ett bra skott från blålinjen. Han är mer offensivt lagd än vad Eaton är och därför är det högst troligt att dessa två kommer placeras i samma backpar. De båda har dock potentialen att ta sig högre upp i hiarkin. Wisniweski är även snabb på grillorna och förra säsongen noterades han för 30 poäng i Duckströjan.

När det gäller de övriga backarna kommer de alla kunna slåss om de två återstående platserna i det här laget. Först ut är Jack Hillen som gjorde en riktigt bra säsong förra året då han på 69 matcher stod för totalt 21 poäng och minus fem i statistiken. Han är dessutom en stark spelare som sällan gör dåligt ifrån sig i den egna zonen. Ihop med Hillen är det väldigt öppet men valet i den här artikeln faller på den ett år yngre Andrew McDonald som förra säsongen fick chansen att spela 46 matcher och på dessa gjorde sitt jobb på ett föredömligt sätt.

Som inhoppare i truppen återfinner vi den store men ack så långsamme Milan Jurcina som tyvärr bara har storleken gemensamt med Bostons back Zdeno Chara. Han blir lätt rundad av snabba spelare och han finns med i truppen mest som utfyllnad. Dessutom är han inte alltför dyr i drift. För övrigt har lagledningen tillgång till veteranen Radek Martinek som dock sett sina glansdagar.

Forwards:

För en gångs skull kommer inte den unge stjärnan nämnas först av lagets forwards utan istället riktar vi blickarna i första hand på en annan viktig pusselbit, ingen mindre än amerikanen Kyle Okposo. Konstigt nog fick han ingen plats i det amerikanska OS-laget men nästa gång lär han få chansen. Med Okposo i laguppställningen har Islanders en poängproducerande powerforward och han påminner en hel del om Anaheims stjärna Ryan Getzlaf i spelstilen. Han är bara 22 år men detta innebär att han har än mer tid på sig att utvecklas före han når sin absoluta topp. Detta är guld värt för en klubb som New York Islanders som annars har det rätt ont om spelare av den här typen.

John Tavares spelade mestadels av förra säsongen på kanten trots att han egentligen är center. Ibland fick han dock hoppa in som vikarie när laget hade skadebekymmer men annars startade han matcherna som ytter. Både media och fans hade stora förhoppningar på Tavares när han gjorde sin debut under den förra säsongen. Han kanske inte riktigt nådde upp till maximum men han vann den interna poängligan med sina 54 poäng fördelat på 24 mål och 30 assists vilket är bra med tanke på kvalitén på hans lagkamrater.

De senaste åren har vi kunnat se många av 90-talets giganter lägga skridskorna på hyllan men det finns fortfarande dem som vägrar att sluta. En av dessa är den gamle räven Doug Weight som nu hunnit att bli 40 år gammal. Han inledde karriären i början av nittiotalet och växte snabbt till en fruktad center av absolut högsta rang. Förra säsongen fick han i uppgift att vara lite av en mentor för John Tavares och det funkade bra de matcher kroppen höll för honom. Tyvärr hade han lite problem med känningar vilket kanske inte är så konstigt när man spelat så länge på hög nivå. Med tanke på att Weight går in på sitt sista år på sitt kontrakt med Islanders är det högst troligt att han väljer att lägga skridskorna på hyllan och låter Tavares ta över manteln som center i förstakedjan.

När det gäller gamla rävar känns veteranen Trent Hunter redan som en sådan trots att han bara är 30 år gammal. Med sin tuffa spelstil är han jobbig att möta samtidigt som han kan producera framåt. Han är lite av en powerforward av den gamla skolan som kämpar och nöter ner sina motståndare med sitt intensiva sätt att spela. Detta gör att han skapar mycket möjligheter för sina lagkamrater.

Varje säsong dyker det upp spelare från ingenstans som gör omedelbar succé i ligan. Förra säsongen fick vi se en kille vid namn Matt Moulson ösa in mål i Islanderströjan. Denna långhårige kille har mer hockey i sig än vad Hanson-bröderna från filmen slagskott hade. Det var styrningar, returer och alla möjliga mål som Moulson fick in i moståndarnas kasse. Han kanske inte är den som bjuder på de mest häpnadsväckande dragningar men han är lite av en måltjuv som finns på plats när ett farligt läge dyker upp. Förra säsongen stod han för imponerande 30 mål vilket alltså är fler än vad lagets stjärna John Tavares gjorde, smaka på den!

Som center mellan Moulson och Hunter lär vi som förra säsongen hitta den unge Josh Bailey som trots sin ringa ålder på 20 år ändå har en hel del spelförståelse. Precis som många förutspådde har han kunnat utvecklas i lugn och ro i skuggan av allas uppmärksamhet på John Tavares. Bailey starka sidor är att han är bra på att hålla puck och att han har ett farligt målsinne. Under sina totalt två säsonger hittills i Islanderströjan har han skrapat ihop totalt 60 poäng.

Danskarna har inte särskilt ofta lyckats producera några stjärnor när det kommer till ishockey men när det gäller Frans Nielsen har vi ett undantag. Den förra Malmöspelaren har klassats lite som en så kallad late bloomer och har blivit allt bättre genom åren. Detta blir hans femte säsong i klubben och han kommer axla en viktig roll i lagets tredjekedja.

Vid hans högersida är det mest troligt att vi hittar en annan av lagets talanger, då pratar vi alltså om högeryttern Blake Comeau som under den senaste säsongen gjorde 17 mål vilket är hans överlägset högsta i karriären. 24-åringen från Kanada har mycket bra spelförståelse och han kan mycket väl komma att flyttas upp till de två övriga kedjorna ifall det skulle bli någon form av grus i maskineriet.

På den vänstra sidan är det väldigt öppet men här tippar vi att Jon Sim till en början kommer att få finna sin plats. Sim är en medelmåttig spelare som ändå skrapade ihop 22 poäng under den förra säsongen fördelat på 13 mål och 9 assists vilket är bra för en spelare som honom. Sim har spelat i många klubbar under sin karriär och det är nästan så att man tappat räkningen men detta är hans åttonde klubb totalt i NHL vilket visar att han enbart är en utfyllnadsspelare. Det verkar iallafall som att han hittat sin plats i det mediokra laget från Long Island.

Varje lag har en tuffing som får sitta mycket i utvisningsbåset och under sommaren har man plockat in den hårde slovaken med det coola namnet Zenon Konopka som bara det låter som en tuff lirare. När han spelade för Tampa Bay Lightning under förra året noterades han för ”fantastiska” 265 utvisningsminuter vilket krönte honom till utvisningskung i ligan där han alltså blev totalt etta. Om detta är en bra bedrift lämnar vi åt sidan men en sak är i alla fall säker och det är att laget skaffat sig en tuffing av högsta rang.

Vid sidan om sig i den fjärdelinan lär Rob Schremp spela till höger om den hårt spelande slovaken. Den 24-årige amerikanen gjorde en bra föregående säsong där han gjorde 7 mål och 18 assists. Skulle det krisa uppåt i hiarkin är Schremp en full god ersättare att till exempel sättas in som center i en tredjelina men för tillfället får han acceptera en plats som ytter i den fjärde kedjan.

Sist men inte minst, spelaren som gör laget komplett. Trevor Gillies är en annan tuffing som ibland låter en kaxig mustasch pryda ansiktet. På sätt och vis hade han kunnat vara storebror till George Parros som spelar i Anaheim. Den rätt så okände Gillies har tecknat lägst möjliga kontrakt, ett tvåvägskontrakt där han riskerar att skickas ner till AHL. Han är en tuff spelare som inte viker ner sig och tillsammans med Konopka kan han säkerligen skrämma slag ur motståndarna.

På bänken och läktarna lär vi bland annat till en början hitta nyförvärvet från rivalerna Rangers, då pratar vi alltså om P-A Parenteau som egentligen aldrig lyckats ta sig en fast plats i NHL. Han är ett billigt alternativ och vi får väl se om han lyckas blomma ut lite sent nu när han spelar för Islanders. En annan som får agera reserv är den unge Matt Martin som inte heller han lär få så mycket speltid.

Nyckelspelare:

Rick DiPietro, Mark Streit, John Tavares, Kyle Okposo

Nyförvärv:

Mark Eaton – från Pittsburgh Penguins, free agent
James Wisniewski – från Anaheim Ducks, free agent
Zenon Konopka – från Tampa Bay Lightning, free agent
Milan Jurcina – från Washington Capitals, free agent
P-A Parenteau – från New York Islanders

Förluster:

Brendan Witt – ingen klubb klar, utköpt från kontrakt
Richard Park – ingen klubb klar, free agent

Svenskar:

Robin Figren, forward
David Ullström, forward

Coach:

Scott Gordon (tredje säsongen)

Preliminär laguppställning:

John Tavares – Doug Weight – Kyle Okposo
Matt Moulson – Josh Bailey – Trent Hunter
Jon Sim – Frans Nielsen - Blake Comeau
Trevor Gillies – Zenon Konopka – Rob Schremp

Bruno Gervais – Mark Streit
Mark Eaton – James Wisniewski
Andrew McDonald – Jack Hillen

Rick DiPietro (Dwayne Roloson)

Andra notabla spelare: Matt Martin, P-A Parenteau, Andy Hilbert

Bästa nyförvärvet: Mark Eaton

Här faller valet på Mark Eaton från Pittsburgh Penguins som kommer att ge laget mer defensiv stabilitet samtidigt som han producerar en del poäng framåt. Eaton är verkligen ett kap och det ska bli spännande att se hur mycket han kan hjälpa till med att höja nivån på försvarsspelet.

Värsta förlusten: Brendan Witt

Det är inte så många som lämnat klubben men en av de som har gjort det är den tuffe Brendan Witt som blev utköpt av klubben vilket får ses lite som en överraskning. Dock tyckte lagledningen att han var för dyr med sina 3,3 miljoner dollar i cap hit. Med tanke på detta kan det slå jämnt ut i och med värvningen av Eaton men det kan också visa sig vara något som gör försvarsspelet än mer dåligt.

Årets poängkung: John Tavares

När det gäller årets poängkung är det inget snack om saken, här ska bara John Tavares sluta i topp. Med tanke på hans status och talang är det givet att han ska vinna interna poängligan före de andra. Håller han sig skadefri kan han dra ifrån rätt rejält men med hur mycket är svårt att säga, det är i alla fall säkert att han vinner denna utnämning.

Årets nykomling: Josh Bailey

Laget har det som sagt skralt i de egna leden och därför faller den här utnämningen på centern Josh Bailey som nu inleder sin tredje säsong ute på Long Island. Han förväntas utvecklas till en fullgod andrecenter och detta är något som han kommer klara fint. Redan under dessa två år har vi fått se att Bailey besitter en stor dos av potential och talang vilket ger lovande vibbar inför framtiden.

Årets genombrott: Kyle Okposo

Nu när Kyle Okposo spelat ett par säsonger så är det dags för det stora genombrottet. Han har fått tid till att växa till sig och fortsätter hans utveckling är det iår han kommer bli den där fulländade powerforwarden av absoluta världsklass. Tillsammans med Tavares kan han bilda en av ligans mest fruktade duos och laget litar väldigt mycket på dessa två herrar när det gäller offensiven.

###

1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26.
27. New York Islanders
28. Columbus Blue Jackets
29. Edmonton Oilers
30. Florida Panthers

Björn Bellviken2010-09-10 07:00:00
Author

Fler artiklar om NHL-podcast