Senators backar sönderkörda under kapten Sundins befäl
Efter 0-2 förlusten inatt börjar det gamla vanliga tendenserna att märkas från tidigare drabbningar lagen emellan. Ottawa Senators kan inte låta Maple Leafs utmanövrera dem fysiskt.
Det är en fröjd att se hockeykriget mellan Toronto och Ottawa. I varje byte blir backarna upptryckta i planket just efter att pucken lämnat deras klubblad. Ingen går fri. Ingen pardon. Maple Leafs plan igår var att ta över det fysiska spelet som Senators hade greppet om i match 1. Att Quinn bänkade en ofysisk Mikael Renberg till förmån för den store lille kämpen Darcy Tucker var helt i linje med hans intentioner. Tucker furiösa forechecking och in-your-face attityd var injektionen som Lönnlöven behövde. Mats Sundin var överallt, hade två assist, delade ut flera tunga tacklingar och dominerade vid tekningarna. Gary Roberts visade varför han är lagets MVP under täta slutspelsmatcher. Syndabocken Calle Johansson spelade upp sig från förra debaclet, Tie Domi åkte sönder Ottawas backar och Eddie Belfour höll tätt under ett bombardemang från Senators forwards. Trots flera powerplay kom inte Alfredsson och Co att etablera det nödvändiga tryck framför mål för att det skulle ge utdelning. Kanske Jaques Martin skulle ställa den väldige Zdeno Chara som screen i powerplay?
Nu blev Ottawas backar totalt söndertacklade, fick ingen tid att vända spelet och körde således fast i mittzon. Om inte Senators tar kontroll över det fysiska spelet kommer Maple Leafs göra slut på Ottawa inom kort. Maple Leafs dynamik imponerar mer än Ottawas skickliga forwards. Att kunna slänga ut spelare som Mogilny, Nieuwendyk och Sundin samtidigt som Tucker, Domi och Roberts väntar på sin tur är en fördel Pat Quinns har. Martin MÅSTE få sina forwards att sakta ner Maple Leafs forecheckande spelare innan de hinner sätta tryck på backarna. För Senators backar MÅSTE få mer tid med pucken för sina precisa uppspel till tekniska ekvilibrister som Hossa, Havlat och Bonk. Annars kommer den här underbart underhållande matchserien att bli sorligt kort.
Mats Sundins grundserie dominerades som vanligt av hans ledande gamewinners, som det här året nådde tio till antalet. Han hade även mest poäng av alla i tredje perioden (32). Låter det som en slump? Faktum är att siffrorna talar om HUR Sundin lägger upp sin match. Han börjar matchen som tungt forecheckande forward med defensiva åtaganden, samt försöker hålla ihop sitt lag. Varefter matchen lider, börjar han spela en mer centerbetonad hockey, med mycket puckkontakt och spelfördelande tendenser. I sista perioden går han mer och mer över till rollen som sniper, inte olikt en spelare som Brett Hull. Om ni tvivlar kan ni studera Sundin i nästa match. Att ha mest gamewinners de senaste fyra säsongerna är ingen tillfällighet. Ju längre matchen lider, desto mer börjar kameleonten Mats Sundin att skifta färg. Detta är hans största styrka. Han kan vara snabb som Bondra, teknisk som Kovalev, fysisk som Primeau och leda sitt lag som Messier. "The total package"? Det är Mats Sundin.
