Traderna gör spelare intressanta på nytt
Den här tiden på säsongen är alltid intressant. Inte bara för att se vilka lag som plötsligt blir nya Cup-kandidater. Övergångarna medför även att vissa gamla rävar återigen blir föremål för intresse, skriver David Josephson.
Under våren 1994 var Brian Leetch kanske världens bästa hockeyspelare. Tillsammans med Mark Messier och Mike Richter ledde han Rangers till Lord Stanleys Pokal. Leetch belönades med Conn Smythe Trophy efter att ha producerat smått otroliga 34 poäng (11 mål) på 23 matcher.
Men detta var ju som bekant tio år sedan och efter Rangers sorti från slutspelssammanhang 1997, har det varit relativt tyst om den sympatiske 36-åringen.
Liksom många andra erkända och välmeriterade spelare föll Leetch i glömska när hans lag spelade dåligt. Duktiga spelare kan fortsätta att producera och leverera kväll efter kväll, men när resultaten uteblir är det ändå ingen som riktigt bryr sig.
Så plötsligt kommer traden. Raymond Bourque harvade på i Bruins men gavs för lång och trogen tjänst chansen att vinna en efterlängtad Stanley Cup med Colorado Avalache 2000. Bourque blev plötsligt så aktuell man bara kan bli och både slutspelet 2000 och 2001 kretsade egentligen bara kring legendaren Bourque och hans "Mission 16 W".
I fallet Leetch finns visserligen redan en Stanley Cup titel i med i sammanhanget, men kontentan är ändå att Brian Leetch blir så mycket mer intressant att följa i ett slagkraftigt Toronto än i ett sömnigt och numera urvattnat Rangers. Samma sak gäller med Ron Francis. Han känns plötsligt som en spelare att räkna med, när han inte längre finns i anonyma och torra Hurricanes.
Det känns liksom rättvist när gamla trotjänare som bidragit till så mycket återigen får chansen att spela slutspel med chans att vinna Cupen. Både Brian Leetch och Ron Francis hör hemma i ett slutspel. Det vore ju synd och skam om inte NHLs bäste back Sergei Gonchar fick vara med och kriga om världens vackraste trofé. I och med flytten till Bean Town hamnar Gonchar betydligt närmare rampljuset. Peter Bondra, som alltid varit underskattad kommer att spela slutspel bredvid likasinnade lagkamrater och får vi se den Bondra vi såg under slutspelet 1997 är vi mer än nöjda. Geoff Sanderson blir i Canucks återigen den talangfulle vänsterforwarden som många kanske minns bäst från tiden i Hartford Whalers. I Columbus Blue Jackets kan vem som helst falla mellan stolarna.
De senaste veckornas trader har varit intressanta och viktiga. Toronto är ett lag som nu blir roligare att se, liksom Boston, Philadelphia och Ottawa. Colorado Avalanche har äntligen skaffat sig den tuffhet som de behöver. Med en frisk Peter Forsberg blir de svårstoppade.
Kan det över huvud taget bli en enda ointressant matchup i årets slutspel.?
