Sakic - i en klass för sig
Efter nattens hattrick passar SvenskaFans Niclas Schaub på att hylla den tillbakadragne mästarliga hockeyhjälten Joe Sakic.
Klippiga bergen kastar sin långa skugga över Denver, delstaten Colorados i särklass största och viktigaste stad. Österut sträcker sig den enorma nordamerikanska prärien som en stor ocean genom vilken alla nybyggare genom århundraden vandrat i jakt på lyckan. Västerut härjar de mytomspunna bergen, de som ger Denvers klimat dess karaktär.
Här regerar kapten Joe Sakic. Quote-less Joe. Burnaby Joe. Ordinary Joe. Namnen är nästan lika många som poängen. Inte för att han är tråkig, men han har alltid varit tyst och lågmäld. Det kommer från hans kroatiska föräldrar, som tidigt lärde lilla Joseph att inte skryta, gapa och prata strunt. Med andra ord har han det i generna.
Sakic är inte lika stark som Peter Forsberg. Han har inte Mario Lemieuxs enorma vingspann eller Sergei Fedorovs groteska balans och fart i skridskoåkningen. Han är inte i närheten av Todd Bertuzzi stenhårda spel framför mål, eller Alexei Kovalevs omöjliga dragningar.
Vad Joe Sakic har är lite av allt. Och världens hårdaste och snabbast avlossade handledsskott.
Han spelar enkelt och smart, nödvändigt och återhållsamt, men ändå med fart, finess, kraft och beslutsamhet. Han skjuter när han ska, passar när hans yttrar har bättre läge, och hjälper sina backar när de hamnat i underläge. Joe flinar inte efter sina mål, han tjafsar ytterst sällan med domarna, han förolämpar inte motståndarna och han skyller aldrig ifrån sig.
Många undrar varför inte Peter Forsberg är kapten i Avalanche. Efter tio makalösa år, en Hart Trophy och ibland total dominans borde han kanske ha fått det där C:t vid det här laget. Men så länge Joe Sakic uppträder som den fullständiga kaptenen, lagspelaren och kamraten vore det konstigt att ge bort det.
Sakics karriär är bland de mest imponerande genom tiderna, och hans fantastiska slutspel 1996 var kanske den enskilt mest imponerande prestationen bortsett från Lemieuxs och Gretzkys värsta stunder. Den Conn Smythe Trophyn han då fick motta efter 18 mål, varav två på övertid, hade hans namn skrivet över hela den blänkande ytan.
Nästa år kanske Peter Forsberg åker hem för gott till Sverige. Ett enormt avbräck för Colorados organisation, om det inte vore för en 35-åring, som inte är en vidare expert på någonting, men riktigt jävla bra på det mesta.
