Jag ser inget ljus i tunneln...
Bruno Pokas ger sin syn på vad som händer och kommer att ske i NHL samt vad som bör göras enligt honom. - Att förbjuda slagsmål som en viss mjukis på en viss dagstidning föreslår är ren hjärnblödning.
Till att börja med så kommer många av de spelare jag växte upp att lägga skrillorna på hyllan, eller är på god väg att kasta in handduken vilken säsong som helst. Vet ej hur länge jag själv orkar stå ut med skiten innan jag själv också kastar in handduken. Några av mina egna idoler, som till exempel Chris Chelios, Luc Robitaille, Ed Belfour och Jeremy Roenick, för att nämna några, är inne på sista valsen. Det blir knappast roligare när dessa profiler lägger av. De gamla mer intima arenorna har bytts ut mot jättepalats med noll feeling. Men det är bara början på eländet. Vissa problem är trots allt oundvikliga. Andra är det dock inte.
Det är inte bara det att många av mina egna favoriter har slutat eller är på gång att lägga rören på hyllan för att istället ägna sig åt överreklamerad töntgolf. Hockeyn har också blivit mesigare. Jag saknar framförallt lite mer "old time hockey". Det är för mycket frökenlir just nu och många av de riktigt fula spelarna utnyttjar detta med vårdslöst spel, som ibland övergår till riktigt farliga tilltag. Jo, jag menar på fullt allvar att de mer tekniska spelarna får glänsa på ett helt annat sett om vi går tillbaka till den hockeyn som spelades i början av 90-talet, där det inte bara var massvis med "old time hockey", utan också mer mål och fartfyllt spel utan fasthållningar och annan spelförstörelse.
Fatta mig inte fel nu. När jag skriver "old time hockey" så vill jag inte sträcka mig så långt som slagsmål i varje byte eller att två slagskämpar börjar slåss helt utan anledning. De är när det finns en "motiverad" orsak till att slänga vantarna som jag gillar utan att det blir mer bestraffning för den spelare som sätter igång pucklandet först. Hockey är trots allt en fysisk sport med massvis med heta känslor. Det är fullt förståeligt att det hettar till med jämna mellanrum. Dessutom, när såg ni senast ett fans lämna en arena när ett "motiverat" slagsmål sattes igång? Svar, det har nog aldrig hänt.
Nej, det är inte mer fans vi behöver för att överleva. Istället behöver vi behålla de fans som finns kvar. Återvänder vi sedan till den gamla traditionella hockeyn så kommer de svikare som lämnat in handduken också tillbaka. Tro mig, att ta bort slagsmål kommer enbart att ha den effekten att mer och mer slipsfolk och annat fyle som inte har på en hockeyrink att göra besöker matcherna. Sen när tillförde dessa typer något åt hockeys vägnar mer än pengar och usel stämning (vadå stämning förresten?). Visst, Minnesota drar fullt hus på sina arenor också. So fucking what? Sporten blir trots allt lidande eftersom laget också lirar kräkhockey som enbart ett Minnesotafans kan uppskatta. Om ens det. Pengar är inte allt. Framförallt inte som det just nu går ut över ishockeyn.
Jag får tänkta tillbaka ett antal säsonger för att minnas en riktigt bra hockeymatch. Jag kommer så väl ihåg en match mellan Detroit och Chicago i mitten av 90-talet som fick mig att ställa mig upp och vråla av glädje. En av av många höjdpunkter från den oförglömliga matchen startade med att Chicagos hjälte Chris Chelios spelade oskyldig efter att ha försökt sig på en liten diskret cross checking på Detroits stjärna Sergei Fedorov som blev heligt förbannad liksom tuffingen Darren McCarthy som också var på isen. Sedan var bunkaslagsmålet framför Ed Belfour i Chicagokassen i full gång. Jösses vad de slogs. Mest noterbart var att Belfour låg överst i högen av spelare och vevade som om morgondagen inte fanns. Flämt, jag får gåshud bara jag tänker på den matchen.
...och vem minns inte de underbara gladiatormatcherna mellan Detroit och Colorado på 90-talet då blodet sprutade åt alla håll och kanter. Kommer någon ihåg matchen där Patrick Roy och Chris Osgood möttes i en härlig dust mitt på isen? That´s hockey folks!!!
Var enda gång dessa två lag möts numera så kallar kommentatorerna om "the league´s best rivalry". Vadå rivalitet? Den tiden är för länge sedan förbi. Det har inte varit någon rivalitet eller intensitet i dessa matcher sedan den dagen Claude Lemieux, mannen som på helt egen hand satte igång dessa underbara hatmatcher med en oerhört ful tackling på Kris Draper, lämnade Colorado. Det är den där typen av hockey jag saknar. Matcher med glöd i. Just nu är det mest matcher med Toronto som håller någon klass på den fronten. Matcher typ Toronto-Ottawa, Toronto-New York Rangers och ett par till. Matcherna mellan Detroit-Colorado funker numera mest som ett alternativ till sömnpiller om jag vill ta mig en tidig tupplur.
Nej, att förbjuda slagsmål som en viss mjukis på en viss dagstidning föreslår är ren hjärnblödning. Slagsmål har och kommer alltid att vara en del av hockeyn. Passar det inte så åk hem till Elitserien, din tomte.
