Forsberg har långt kvar till toppen
Det publicerades en väldigt kontroversiell artikel i svensk media idag av Aftonbladets Mats Wennerholm vilken handlade om huruvida Peter Forsberg är bäst genom tiderna. Vilket han naturligtvis inte är av flera anledningar.
Det är alltid intressant att spekulera i vem som är bäst eller störst inom NHL. Och efter att Colorados svenska superstjärna dominerat fullständigt under första halvan av 2003/2004 börjar det naturligtvis från svensk medias håll att spekuleras i hur han står sig gentemot legenderna i ett större perspektiv.
Från en rent statistisk synvinkel är han bland de bättre genom alla tider. Hans 0.90 assist/match är fyra bakom Gretzky, Lemieux och Orr. Och hans slutspelssnitt är riktigt, riktigt bra. Men fler faktorer spelar in om man nu ska ge sig i kast med att jämföra spelare ur olika epoker;
1. Längden på karriären
Forsberg har spelar drygt 550 matcher och gjort strax över 700 poäng. Det är naturligtvis ett bra snitt, men han är inte i närheten av milstolpar som 1000 poäng eller 500 mål.
Har man ett halvt dussin bra säsonger på kontot kan man inte riktigt räknas till de största.
2. Miljö
Efter Quebecs flytt till Denver 1995 har Peter spelat i ett Avalanche som varje år är bland de tre-fyra bästa lagen. Han har alltid haft bra linemates och alltid varit med och vunnit, både i grundserien och i slutspelet. Det är naturligtvis lättare att ha framgång i ett framgångsrikt lag. Mario Lemieux hade fyra blytunga år i Penguins innan det vände och den lille magikern Marcel Dionne spelade aldrig i ett riktigt bra lag.
3. Stanley Cup
Forsberg har alltid varit dominant i varje slutspel han spelat men har till skillnad från Howe, Richard, Lemieux, Messier och Gretzky aldrig riktigt burit sitt lag på sina axlar till en Stanley Cup-triumf. Han var bra 1996, men den store matchvinnaren och hjälten var Joe Sakic. 2001 var han inte ens med de sista två rundorna p g a en spräckt mjälte.
En Conn Smythe Trophy saknas tyvärr i trofésamlingen.
Det är ingen tvekan om var Forsberg står ur ett svenskt perspektiv. Men Detroits Nicklas Lidström har faktiskt en bättre karriär statistiskt sett med tre raka Norris och en Conn Smythe.
Naturligtvis är Forsberg en bättre ishockeyspelare än vilken Ted Lindsay eller Marcel Dionne som helst, men man ska inte jämföra spelare ur olika epoker. Då fråntar man ju dessa spelare deras legendariska status på nolltid. Beama tillbaka Marian Hossa till 1955 års slutspel, och han skulle förmodligen dominera fulständigt då han är större, starkare och snabbare än de flesta från den tiden. Även utrustingen har utvecklats avsevärt vilket skyndat på utvecklingen av spelet och spelarna.
Man måste jämföra spelare inom sina respektive epoker. Forsberg har förmodligen varit världens bästa spelare under 2000-talet. 90-talet hörde till den väldige Lemieux och 80-talet var Gretzkys. Funderar man annorlunda tyder det på historielöshet.
Wayne Gretzky var inte bara bäst i hela NHL utan var även helt oustanding i de fyra Canada Cup han var med i mellan 1981 och 1991. Forsbergs World Cup 1996 var inte alls häpnadsväckande och hans spel i OS 1998 var under all kritik.
Mario Lemieux gjorde 11 mål på 9 matcher mot världens bästa 1987 och var inspirationen personifierad under OS i Salt Lake City för två år sedan.
Det är ingen tvekan om att Peter Forsberg är outstanding just nu, både offensivt och defensivt. Och med hans fysiska sida är han fullständigt komplett som ishockeyspelare. Men så länge han inte lett ett lag till seger, vare sig det är Stanley Cup eller World Cup, så kan han inte räknas som världens bäste genom tiderna.
Det epitetet tillägnar jag fortfarande le Magnifique, Mario Lemieux. Hans kombination av räckvidd, styrka, målsinne, passningsspel och defensiva kvaliteter gjorde honom ostoppbar när han var frisk. Och dit har vår egen Foppa en bit kvar.
