Raymond Bourque - över 20 års väntan
Nästan helt obemärkt blev Ray Bourque en superstjärna och rankas som en av top 2 eller top 3 på backplats i modern ishockey.
Han hade alla offensiva egenskaper som förde fram Denis Potvin, Paul Coffey och Bobby Orr. Bourque hade förmågan att dominera den egna sidan av rinken, han visade uthållighet, ledarskap och karaktär. Dock, kanske beroende på hans tysta sätt och hans timing i Boston Bruins, så lös kanske aldrig hans stjärna lika starkt som hans föregångare.
Bourque föddes 1960 och växte upp i Montreal under Canadiens storhetstid på 70-talet. Dock så drogs han inte likt alla andra till lagets fixstjärna Guy Lafleur utan föredrog det defensiva spelet utav "the BigThree": Serge Savard, Larry Robinson och Guy Lapointe.
Bourque knöt på sig sina första skridskor som femåring och utvecklades genom Montreals ungdomshockey som center det första året och resterande år bekant som back. Han gjorde mycket mål, men det var dock inte ynglingens främsta intresse.
Som 16-åring flyttade Bourque upp till juniorhockeyn. Han debuterade för Sorel Eperviers i QMJHL 1976-77. Han flyttade med Eperviers till Verdun nästkommande säsongoch hans offensiva spel började gradvis att visa sig. Han hade 79 poäng på 72 matcher med Verdun, ett resultat som han förbättrade redan säsongen efter med 93 poäng då på bara 63 matcher eftersom han missade ett par veckor med infektion i njuren.
Trots att hans talang var uppenbar så var det flera lag som var bekymrade när hans namn skulle ropas upp i 1979 års draft som underårig spelare. Hans spel pga. hans infektion hade gått nedåt i slutet av säsongen och lagen som valde tidigt hade inte råd att chansa på en spelare som kanske skulle behöva ytterligare ett år som junior innan han var riktigt redo för NHL. Sju lag ropade upp sina val innan Bourque valdes av Boston Bruins. Boston rapporterades vara väldigt nöjda över att han fortfarande var kvar.
Bourque skrev på ett kontrakt och var redo för att börja säsongen 1979-80. Bourque gav direkt ett intryck på träningslägret med sina offensiva och framför allt defensiva kvaliteter. Det började pratas om den 18-årige rookiebacken över hela landet. Bostons forward Mike Milbury, som senare blev Bourques coach i Boston, spådde att Bourque skulle vinna Calder Trophy som bäste nykomling.
Under säsongens gång var det många som började hålla med Milbury. Bourque kämpade hårt men hade lite problem att anpassa sig. Tyst som han var anlände han i Boston med sin halvtaskiga engelska och hade problem att hänga med i konversationerna. Han frågades ofta om han var den nya Bobby Orr trots att laget försökte förhindra sådana jämförelser.
Men Bourque lät spelet tala för sig och han gjorde mest poäng av en rookieback genom tiderna. Och som Milbury förutspått så vann han Calder Trophy och han spelade dessutom med i All Star-laget.
Den 4 december 1987 så var det Phil Espositos kväll i Boston. Esposito hade haft en rad problem med Bostonledningen men Bourque hade hjälpt till att försätta dem till det förflutna. Bourque hade burit Espositos gamla nummer 7 sedan han debuterade i NHL-sammanhang. Under de pågående ceremonierna åkte Bourque fram för att skaka hand med Esposito. Då överraskade han nästan alla genom att ta av sig sin nummer 7-tröja som han gav till Esposito och drog på sig sin nya tröja med nummer 77. Esposito saknade ord.
Trots att Bourque hade bra offensiva resultat som 96 poäng 1983-94 och alltid låg på plus i den så viktiga plusminus statistiken så vann han inte sin första Norris Trophy förrän 1987. Därefter vann han trofén fyra gånger på de nästkommande sju åren. Hans fem troféer placerar honom trea bakom Doug Harvey och Bobby Orr för de som har vunnit flest Norris Trophy i NHL.
Ray Bourque utsågs till Boston Bruins lagkapten 1988-89 och under Bourques ledning nådde man Stanley up finalen två gånger med samma bistra utgång.
Under alla hans år i NHL så har han blivit uttagen i All Star-laget och delar ledningen tillsammans med Wayne Gretzky med 18 framträdanden.
Trots lång och trogen tjänst i Boston så vann aldrig Bourque någon Stanley Cup med laget. När möjligheten att byta lag uppenbarade sig vid trading deadline i mars 2000 så tvekande han inte. Efter nästan 20 år som en Bruin gick flyttlasset till Colorado Avalanche. Men även det året fick han se sig besegrad, denna gång utav Dallas i Conferencefinalen. Sommaren det året förlängde Bourque sitt kontrakt med laget och våren 2001 blev hans dröm om Stanley Cup-bucklan verklighet när Colorado vann mästerskapet.
Och vem minns inte Sakics gest att lämna över bucklan till Bourque trots traditionen att lagkaptenen skall lyfta trofén i höjden först. En tårögd Bourque mottog bucklan och jublet visste inga gränser. Det blev kronan på verket och Bourque lade inte oväntat skridskorna på hyllan efter oerhört framgångsrik karriär.
Ray Bourque i korthet:
Född: 28:e december 1960
Längd: 183 cm
Vikt: 98 kg
Egenskaper
-Behärskade alla delar av spelet
Nackdelar
-Inga självklara
Utmärkelser
QMJHL First All-Star Team (1978, 1979)
Won Calder Memorial Trophy (1980)
NHL First All-Star Team (1980, 1982, 1984, 1985, 1987, 1988, 1990, 1991, 1992, 1993, 1994, 1996, 2001)
NHL Second All-Star Team (1981, 1983, 1986, 1989, 1995, 1999)
Won James Norris Memorial Trophy (1987, 1988, 1990, 1991, 1994)
Canada Cup All-Star Team (1987)
Won King Clancy Memorial Trophy (1992)
Played in NHL All-Star Game (1981, 1982, 1983, 1984, 1985, 1986, 1988, 1989, 1990, 1991, 1992, 1993, 1994, 1996, 1997, 1998, 1999, 2000, 2001)
Källor: legendsofhockey
