Större än Bobby Orr?
Paul Coffey är en av de snabbaste skridskoåkarna genom tiderna och är i toppen av NHL:s totala poängliga, vilket är en enastående prestation av en back.
Bara hans förre lagkamrat Wayne Gretzky har fler assists. Coffey har ofta blivit jämförd med Bobby Orr för hans sätt att skapa offensiva möjligheter med sin snabbhet och puckbehandling. Men, tillskillnad från Orr så har Coffey fått brottats med skepsis angående hans defensiva kvaliteter. Oftast så bevisade han motsatsen genom att vinna matcher, Stanley Cup och Norris Trophy som ligans bäste back.
För en spelare med sådana egenskaper hade Coffey svårt med övergången till professionell hockey. Han spelade juniorhockey i Sault Ste. Marie Greyhounds i två säsonger innan hann flyttade till Kitchener Rangers 1979.
Edmonton Oilers scouter var imponerade av Coffeys 102 poäng i hans sista juniorsäsong i OHA och valde honom som 6:e totalt i den kommande draften.
-"Mitt första mål var att komma med i laget", säger Coffey till nhlalumni.com.
-"Mitt andra mål var att vara en betydande del av laget, en spelare som bidrar med en hel del".
Coffey drog på sig Oilerströjan som 19-åring och uppfyllde därmed det första målet men han hade problem. Han tappade självförtroendet medan han satt på bänken tidigt på säsongen och kanske lyssnade han för noga på kritikernas sågning av hans offensiva stil. Coffey försökte täppa till för mycket bakåt på bekostnad av att transportera pucken och ta chanser.
Oilers generalmanager och coach Glen Sather var nära att trada Coffey till Buffalo och deras general manager Scotty Bowman som var intresserade av den unge backen. Sathers tålamod skulle belönas och Coffeys andra mål förverkligades då han och Oilers blommade upp med offensiva framgångar året efter. Med Gretzky i spetsen gjorde Oilers 417 mål och Coffey ledde backarna med 89 poäng. Han haltade en aning i andra halvan av säsongen och hade problem med självförtroendet igen vilket ledde till fel på grund av nervositet. Men efter ett stabilt tredje år kom Coffey till sin rätt 1983-84. Hans 126 poäng placerade honom bara efter Gretzky. Oilers gjorde fler mål än något annat lag i historien i NHL vann Stanley Cup.
Coffey passande inte bara pucken till lagets superstjärnor till forwards. Han hade snabbheten som gav honom frilägen och förmågan att göra spektakulära genomåkningar. Han hade ett av de bästa skotten i ligan som inte blev lösare av en Coffey i full hastighet. Om Coffey kom ur position så visste han ändå att han var kapabel att hinna tillbaka snabbt för att hjälpa sin målvakt.
-"Jag hade en gudabenådad talang vad gällde skridskoåkningen, men jag jobbade hårt med mina ben", berättar Coffey för nhlalumni.com
-"När jag var barn gillade jag inte allt arbete men jag körde power skating hela tiden. Jag har alltid trott på att om du aldrig kommer ur form så behöver du heller aldrig komma i form."
Efter att Edmonton åter igen vunnit Stanley Cup 1985 valdes Coffey till ligans bästa back och mottog Norris Trophy. Han skulle vinna trofén året efter igen för hans individuella framgångar. Han slutade på 138 poäng, en mindre än Orrs rekord. 48 av dessa poäng var mål, två bättre än Orrs 46. Och i en match i mars den säsongen hade Coffey två mål och sex assists och gick upp i delad ledning tillsammans med Tom Bladon för mest poäng i en match av en back.
Men Coffey och Sather kom senare på kant med varandra. Det hela uppstod i slutet av den säsongen då Coffey jagade för att slå Bobby Orrs rekord och Sather ansåg att han tog för många chanser och bänkade rekordbacken. Sommaren 1987 vägrade Coffey att ansluta till träningslägret och propsade på att hans kontrakt skulle omförhandlas då flera medspelare fått påökning. Edmonton erbjöd en löneförhöjning, men efter två månader in på säsongen blev en trade enda utvägen då Coffey fortfarande inte skrivit på. Pittsburgh bjöd bäst för Coffey och den snabbe backen lämnade Gretzky för Lemieux.
-"Han var stor, snabb, enormt skott, stark och smart", säger Coffey när han blir tillfrågad om hur Super-Mario var.
-"Jaromir Jagr var likadan. Men oavsett om det var i Edmonton eller Pittsburgh, så var nöjet på min sida under alla åren."
Med Pittsburgh fortsatte Coffey sina offensiva framgångar och gick över 100 poäng 1988-89 och nästföljande säsong. Med Lemieux på anfallet och Coffey i högform vann Pittsburgh Stanley Cup 1990-91. Mindre än ett år senare var Coffey på flytt igen då han påbörjade nästan en oändlig flytt på 90-talet. Han landade först i Los Angeles för en kortlivad återförening med Gretzky men försvann till Detroit innan slutet av 1992-93.
Coffey var skadad mycket den första säsongen med Detroit och missade allt utom 30 matcher på grund av et dåligt knä. Men 1994-95 som var förkortat av strejken visade Coffey att han bibehållit sin form. Han blev förste Detroitback som ledde lagets interna poängliga och han vann sin tredje Norris Trophy. I oktober då Bowman sökte sin 1000:e vinst tradade han Coffey till Hartford för Brendan Shanahan. Trots att Coffey lade in ett veto så gick traden igenom. Dock blev inte Coffey långvarig i Hartford och han hamnade i Philadelphia. Där spelade han i två säsonger innan flyttlasset gick till Chicago 1998. Innan han lade av 2001 så hann han även representera Carolina och Boston.
Av alla mål som Coffey gjort i karriären är det särskilt två som han minns.
-"Calgary 1984 när vi slog Ryssland i Canada Cup på övertid. Jag sköt men Mike Bossy styrde in den. Det andra målet är när jag gjorde mitt 47:e mål mot Vancouver i Edmonton och slog Bobby Orrs rekord."
Vilket mål man än väljer så håller nog de flesta med om att Paul Coffey absolut går in i NHL-historien som en av de bästa backar som spelat ishockey. Det är bara till att ta en titt på karriärstatistiken. Förmodligen konstaterar man att det kommer dröja länge innan någon når de siffrorna igen.
Kanske skulle Coffey lagt av tidigare än vad han gjorde men älskar man ishockey så gör man.
Paul Coffey i korthet:
Född: 1:a juni 1961
Längd: 183 cm
Vikt: 90 kg
Egenskaper
-Snabbheten
-Spelsinnet
-Skottet
Nackdelar
-Defensiven
-Chanstagningen
Utmärkelser
OMJHL Second All-Star Team (1980)
NHL Second All-Star Team (1982, 1983, 1984, 1990)
Canada Cup All-Star Team (1984)
Won James Norris Memorial Trophy (1985, 1986, 1995)
NHL First All-Star Team (1985, 1986, 1989, 1995)
Played in NHL All-Star Game (1982, 1983, 1984, 1985, 1986, 1988, 1989, 1990, 1991, 1992, 1993, 1994, 1996, 1997)
Källor: legendsofhockey, nhlalumni
