Pat LaFontaine - Del två
Trots hans framgångsrika karriär så kom den senare delen att handla om skador. Mot slutet när man såg LaFontaine spela så handlade det mest om ifall han skulle klara ytterligare en smäll eller inte.
Hans spelstil var inbjudande till tacklingar och LaFontaines mod gjorde inte hans situation lättare.
Den 17 oktober 1996 slungades han till isen av Pittsburgh Penguins Francois Leroux. Leroux armbåge träffade i vänstra sidan av LaFontaines huvud och medan han föll till isen for hjälmen av och kollisionen med den frusna marken var ett faktum. Han blev medvetslös för ett tag men sedan såg det ut som om han hade repat sig.
Han missade givetvis den matchen och nästa veckas match men sedan var han tillbaka för ytterligare sex matcher.
Den forne karismatiske och entusiastiske LaFontaine var som bortblåst. Han var ersatt med en zombie. Huden var blek och hans forna brinnande ögon var som av glas.
LaFontaine mådde inte bra. Han gled in i någon sorts depression som kändes som ett tjockt moln i huvudet på Buffalospelaren. Han började få migrän och hans koordination mellan ögon och hand började gradvis försvinna. Han kunde inte komma ihåg de enklaste saker. Han var borta, försvunnen in i en främmande värld.
Innan den sista matchen han försökte spela, mot Philadelphia, gav han ett känsloladdat tal till publiken där han bad om ursäkt för hur han hade spelat på sistone.
Det var dags att söka hjälp.
Sabres skickade honom till Mayo Clinic. Tidigare undersökningar hade visat att LaFontaine hade skadats i hjärnan. Den nya diagnosen löd att han hade skadat framloben i hjärnan. Området som styr personligheten och humöret. Smällen den 17: e oktober tillsammans med de fyra tidigare hjärnskakningarna var orsaken till syndromet.
-"Känner du som någon slitit ur all din entusiasm"?, Frågade läkare Mayo.
Svaret på det var ett rungade JA.
Mayo liknade det hela med en bil som kör på reservtanken. LaFontaine hade kört på reserven för ett bra tag och den senaste smällen tömde även den. Minnet, personligheten av det som saknades kommer att återvända. Behandlingen var vila och åter vila.
LaFontaine tvingades vänta på att hans gamla jag skulle komma tillbaka. Det blev inte lätt.
-"Jag hade svårt att klara de enklaste saker", berättar LaFontaine för CNN.
-"Jag kunde inte ens se en hockeymatch på TV. Jag försökte med det gick för fort för mig. Jag hängde inte med i vad som hände."
Det blev inte lättare utav att hans dotter blev retad för att hennes pappa ansågs som dum och man flydde till Disneyland för att komma bort ett slag. Men till och med barnkarusellerna blev för mycket för LaFontaine och hans fru sade att han såg grön ut i åkattraktionerna.
När han återvände till Buffalo mådde han bättre. Tanken började fyllas på. Humöret var på väg tillbaka och skridskorna snörades på igen. När han återvände till laget kände han sig först som en främling men han kände sig bättre och bättre och började delta i övningar utan närkontakt.
På sommaren så fick han klartecken från läkarna. LaFontaine tog fler test än en astronaut. Alla tester visade att han var ok. Det fanns ingen risk för bestående skador vid ytterligare en smäll än vad det är för någon annan som har drabbats av en hjärnskakning tidigare. Han var redo att återansluta med Sabres.
Men saken var att Buffalo inte var redo för honom. De hade räknat med att han skulle lägga skridskorna på hyllan vilket lagets egna doktorer rekommenderade honom till.
Pengarna de hade lagt undan för att betala honom - 4.8 milj dollar - hade spenderats och om han hade pensionerat sig så hade en försäkring betalat ut 80% av lönen.
I början av den säsongen tradades Pat till NY Rangers. De övriga spelarna letade efter LaFontaine för att testa honom, för att skrämma honom. Den oskrivna regeln om att inte leta efter vissa nummer att tackla gällde inte längre. I första matchen mot New Jersey var ingen mindre än Scott Stevens där för att tackla ner LaFontaine.
-"Du försöker alltid tackla isens bästa spelare. Jag såg att det var Pat, klart jag visste att det var han", kommenterade Stevens efter han gjort matchens tackling.
LaFontaines fru Marybeth var inte glad åt sin mans beslut att göra ytterligare ett försök. De kunde ha behållit sitt specialbeställda hus i Buffalo och levt vidare där. Istället flyttade de till New York för att hitta nya vänner, skolor och läkare. Hon berättar att Pat en gång försökte förklara för henne varför att ville fortsätta.
Han bad henne att tänka på något som hon älskade att göra, i detta fall att shoppa. Antag att hon skadade sig undertiden hon shoppade och för ett tag så verkade det som hon aldrig kunde shoppa igen. Men att hon sedan började känna sig bättre och hennes läkare garanterade att det skulle vara riskfritt, skulle hon inte gå och shoppa igen då?
-"Jag skulle shoppa hemifrån, från kataloger", svarade hon. Tyvärr för Pat LaFontaine så finns det inget liknande i spelet som heter ishockey.
Pat LaFontaine i korthet:
Född: 22 feb 1965
Längd: 177 cm
Vikt: 81 kg
Egenskaper
-Snabbheten
-Spelsinnet
-Modet
Nackdelar
-Skadorna
Gör nu:
LaFontaine bor numera utanför New York med familj och är i full gång med sitt företag som bygger hus.
Källor: sports illustrated, cnn, ny islanders, ca sports
