Pat LaFontaine - Del ett
Pat upplevde en makalös karriär innan han pensionerade sig från NHL 1998. Född i St Louis men uppväxt i Detroits förorter anses han fortfarande som en av spelets bästa playmakers, snabbaste skridskoåkare och mest ödmjuka stjärnor.
I mitten av 80-talet hade många av NY Islanders tidigare lysande stjärnor försvunnit på det ena eller andra sättet. Och lagets unga fans var i stort behov av en eller fler färgstarka idoler.
De fick St Patty.
Pat LaFontaine var NY Islanders första val i draften 1983 när de plockade honom som nummer tre totalt. Han reste till the Big Apple med enorma förväntningar men också med bra meriter i bagaget. Pat noterades för 104 mål, 130 assist och 234 poäng med juniorlaget Verdun 1982/83 och han fick mottaga titeln "Canadian Major Junior Player of the Year" det året.
Från hans första byte i NHL så har LaFontaine aldrig gjort någon besviken. Tillsammans med rookiekollegan Pat Flatley väckte de båda ett Islanders på nedgång när de NHL debuterade 1983-84. LaFontaine gjorde 13 mål på de 15 sista matcherna och visade därmed vilken enorm kapacitet han besatt. Hans karriär bjöd sedan Islanders på två 30+, tre 40+ och en 50+ mål-säsong.
Hur värdefull han än var på isen för så låg kanske LaFontaine viktigaste roll i att vara publikmagnet. Hans spel på isen höll kvar de kräsna Islandersfansen långt efter att namn som Smith, Nyström, Bossy och Tonelli sakta men säkert försvann. Utanför isen visade den generösa LaFontaine vilken idol han var och nästan alla barn och ungdomar bad sina föräldrar om en nr 16 LaFontaine-tröja.
Av alla spektakulära mål så är det särskilt ett som är värt att beskriva extra. NY Islanders spelade semifinal mot Washington Capitals 1987 och hade hämtat upp ett 1-3 matchunderläge. I den sjunde och avgörande matchen så saknade Islanders alla sina gamla stjärnor Mike Bossy, Denis Potvin och Brent Sutter. Capitals skulle försöka utnyttja detta. Men efter tre mållösa perioder och storspel utav målvakterna Kelly Hrudey och Bob Mason gick matchen till overtime, och overtime, och overtime, och overtime...
Tillslut, 8:47 in i den fjärde övertidsperioden slog en hjälte till. Just det, Pat LaFontaine. Han snappade upp en passning från Gord Dineen och sköt ett slagskott från högra tekningscirkeln. Skottet tog stolpe in bakom Mason och för en sekund var det helt tyst i hallen sedan bröt kaoset ut. Hela laget stormade ut från bänken och över LaFontaine och även om de inte insåg det vid det tillfället så var detta början på att bryta sig ur den gamla Islandersdynastin och början på något helt nytt.
Fortsättningen i Islanders kunde ha blivit bättre men man lyckades inte att hitta rätt talang att komplettera LaFontaine med. Al Arbour, manager i Islanders, köpte ytterforward efter ytterforward för att spela med LaFontaine. Men ingen av dem gav honom någon hjälp.
Därför var det ingen överraskning när flyttlasset gick till Buffalo. I en trade som involverade hela sju spelare bytte de båda stjärnorna Pat LaFontaine och Pierre Turgeon klubb.
I Buffalo fanns Alexander Mogilny och här satte LaFontaine karriärbästa 53 mål - 148 poäng som kapten 1992/93.
LaFontaine och Mogilny gjorde tillsammans 129 mål det året och hade det inte varit för Pat hade nog inte ryske Mogilny dundrat in sanslösa 76 mål. Buffalo lyckades också vinna sin första playoffserie på 10 år när man slog ut Boston i första rundan.
Totalt under sin karriär spelade Pat för NY Islanders, Buffalo och NY Rangers och uppnådde därmed "Empire State hat trick" då han representerade alla tre NHL klubbar i staten New York.
Trots att han bara var blygsamma 177 cm och 81 kg stor så stoppade det aldrig LaFontaine från att försöka åka igenom folk som ett spöke flyter igenom en vägg. Han var totalt respektlös i sitt spel och hans snabbhet tillät honom att göra de mest orädda saker. Och efter varje mål så lyfte han näven i vädret och hurrade som om det vore hans mest värdefulla mål i karriären.
LaFontaine spelade fem All Star-matcher, vann Bill Masterson Trophy 1995, vann Lester Patrick Award 1997 och representerade USA internationellt 1984, 1996, 1998.
I år, 2003, valdes Pat LaFontaine in i Hockey All of Fame.
-"Det är en enorm ära", förklarar LaFontaine till CA Sports
LaFontaine körde över en bro till hans hem i Long Island när Jim Gregory från valkommittén nådde honom på telefon för att ge honom de goda nyheterna.
-"Jag körde nästan av bron", berättar LaFontaine.
Utanför isen har Pat länge varit känd för att vara en drivande kraft i välgörande ändamål. Hans outtröttliga ansträngningar, speciellt med den yngre generationen, har uppskattats enormt både på Long Island och i Buffalo.
Han var en av de första i NHL som hade en lyxkostym endast för att ha den på sig när han besökte barn med hälsoproblem. Nu på senare år, efter pensioneringen, startade han "Companions in Courage" (CiC), en vandrade samling artiklar som är skrivna av idrottsmän som har kommit över svårigheter. Denna dedikerade han till barnsjukhus som får ta del av den för att hjälpa till att stärka barnen att komma över sina egna problem.
Han sponsrar också sjukhusen med särskilda rum kallade CiC-rum, med all möjlig utrustning man kan tänka sig, där barnen kan lämna sjukhusmiljön för att umgås med familj och vänner.
Del 2 - Skadorna
