Avalanche huvudbry?
Colorado Avalance nämns i år som vanligt som en av kandidaterna till Stanley Cup. Med all rätt kan tyckas, man har ju som bekant ligans vassaste forwardsuppsättning inrymd i en ytterst slagkraftig 1-2 punch. Men allt står inte rätt till i Denver.
Tvivlarna pekar på försvaret i allmänhet och David Aebischer i synnerhet. Det må så vara, Aebischer är orutinerad, oprövad och kommer med största sannolikhet aldrig att fylla Patrick Roys kavaj.
Men ska sanningen fram finns det fler problem att belysa. Aebischer kan ju bli årets askungesaga, vi har vant oss vid att en ny målvakt poppar upp och står på huvudet några månader varje vår, typ Jean-Sebastian Guigere eller Johan Hedberg. Att dessa målvakter sällan följer upp sina bravader följande säsong är en annan femma, här är det mission 16 wins som gäller.
Avalanche största problem ligger i backarnas oförmåga att slå den så viktiga första solida passen. Visst, Adam Foote och Rob Blake är krigare, bra framför eget mål och extremt vassa armbågar i sarghörnen. Men handen på hjärtat, de har trähänder. Blakes passningar är allt för ofta slarviga och oprecisa, medan Foote långsamt för upp pucken, blir trängd och kör sin gamla vanliga lobb diagonalt över mittzon.
Detta är ett ständigt återkommande problem. Colorados forwards kommer ner, bågar och är öppna för en enkel, öppnande och viktig första pass - som sällan kommer. Derek Morris har inte heller spelat särskilt bra sedan han kom från Calgary, utan verkar nästan ha smittas av firma Blake&Footes endimisionella spel.
Avalanche är ruskigt farliga från anfallsblå och inåt, men väljer för svåra vägar att ta sig dit. Spelare som Joe Sakic och Selänne, ingen av dem särskilt fysiska eller bra på att kriga till sig pucken, är beroende av att få pucken i fart, de är sämre än t ex Peter Forsberg på att skapa farligheter av ingenting. Backarnas oförmåga att snabbt vända spelet är en av anledningarna till att det gått trögt för Sakic och Selänne.
Om man tar en titt på Stanley Cup-vinnarna de senaste åren ser man snabbt att samtliga laguppställningar innehåller minst en riktigt kompetent spelande back. Eric Desjardins 1993 i Montreal, Brian Leetch i Rangers året efter, Nicklas Lidström i Detroits dubblar, Sergei Zubov i Dallas viktoria 1999, Ray Bourque i Colorados senaste och inte minst Scott Niedermayer under alla år i Devils. Man bör även dra sig till minnes att Curtis Leschysyn och Sylvain Lefebvre spelade exellent 1996.
I ett slutspel duger det inte att spela någon slags all-star inspirerad hockey, man måste bygga från grunden och det innebär backar som inte bara brunkar, fnyser och frustar och ser elaka ut. Självklart, det innefattar även en bra målvakt, men som sagt; målvakter gör mirakelslutspel varje år och Aebischer är inte en dålig målvakt utan har tvärtom stor potential. Men om Foote och Blake, de backarna som får mest istid, fortsätter att slänga puckarna omkring sig, blir det ingen parad i Denver i juni.
